Fåfäng och inte helt logisk tanke: "Om j

Fåfäng och inte helt logisk tanke: "Om jag tar på lite läppstift kanske man inte tänker på att mitt hår är flottigt."

Nej men titta där. Ett par skor!

Nej men titta där. Ett par skor!

Zoo

Jag pratade med en italiensk kollega igår. Han ska skicka en grej till mig, och behövde min adress. När vi ändå pratade kände jag att det skulle ge lite added value att översätta adressen åt honom:

Polar bear road, number six.

Han ba': Polar... bear...?
Ja, sa jag. I närheten av Moose road och Beaver road.

Min italienska kollega tyckte att jag vid arbetsdagens slut noga skulle se mig om innan jag gick ut på parkeringen, springa fort till bilen, låsa in mig där och sen med största försiktighet köra hemåt.

Isbjörnsbebis

Om att vara född 1983:

Saker man är glad inte fanns när man var yngre, och saker man önskar funnits när man var yngre.

Meddelande till engelskspråkiga läsare:

Today I am holding my thumbs.

Du vet att jag har svårt att säga nej

Vi såg en bit av Vuxna människor i helgen, en av de filmer jag köpt på mig eftersom man kunde köpa tre för 99 kr på CDON.com med motiveringen att de i all blygsamhet speglar något mer än andra filmer, sånt som blir kul att ha i Framtiden.

- Kan vi inte göra något annat idag? Kan vi inte göra något som andra vuxna människor gör?

Storebror

På utbildningen förra veckan nämnde chefen för "icke-produktionsrelaterade inköp" att alla måste använda Amex på resorna så att vår arbetsgivare ska kunna analysera exakt vad vi lägger pengar på. Plötsligt blev jag väldigt obstinat och bestämde mig för att fortsätta använda uteslutande mitt privata kreditkort i framtiden också.

Ha!

Brasklapp: Om inte min arbetsgivare självmant tar initiativ till sånt där vadheterdet bonusprogram. Jag har sålt min integritet för poäng innan och är inte främmande för att göra det igen.

Min kille ringde 17.07

Jag: Ringer du för att fråga när det blir mat eller?
Han: Nej!
Jag: Nähänä?
Han: Äsch... Kanske lite?

Tänkte väl det.

Rik på traktamente

Hemresan från Frankrike gick ju inte så bra. Flighten blev inställd så jag fick åka Lufthansa till München och sen SAS till Kastrup där jag landade 23.30 och långt efter sista tåget hem gått. Övernattade på sunkhotellet Quality Kastrup och landade i Växjö vid lunchtid på lördagen istället. På väg hem räknade jag ut att jag på en vecka lagt 22 helgtimmar på att resa. Inte inklusive timmarna jag sov på hotell eller något sånt tramsigt utan 22 timmar sittandes på tåg, flygplatser eller flygplan. Det är en halv arbetsvecka, det.

Den bra nyheten är att jag får rätt bra betalt för de där 22 timmarna. Annars hade det varit riktigt surt.

Tillskott

Sedan ett par år tillbaka samlar jag på snygga matförpackningar under mina resor. Vissa gillar prydnadstallrikar, vissa köper plastdockor men jag hittar mina souvenirer i mataffären.

De är inte avsedda att ätas, utan att tittas på.

Oväntad nivåskillnad på torget i Grenoble och man ser ut som man gjorde om somrarna när man var liten.

Årets första picnic i strandbjörket!

Årets första picnic i strandbjörket!

Och nu på väg hem, 12 timmar senare än tänkt. Riktigt, riktigt trött.

Väntan i Lyon

Carrefour

Carrefour

Fransk lunch

Trevliga mexikanska kollegor

Korv, potatisgratäng och rödvin. Mums!

Quality hotell Kastrup - the shining?

Genom ett regnigt europa

Om det är något de kan i frankrike så är det det där med höga kuddar.

Carrefour

Carrefour

Torget bakom kyrkan

Torget bakom kyrkan

Shoppingfynd

Shoppingfynd

hemväg

Nu är det snart dags för hemfärd. Veckan har gått fort och har inte varit särskilt sund. Det är inte så lätt, när man reser i grupp. Varje kväll har vi ett gäng som gått ut och hittar en restaurang på måfå, delat några flaskor vin och sen delat notan rakt av. Hem, bada badkar och somna. Träningskläderna har jag inte ens tittat på.

I förgår åkte jag, finlandssvensken Jonas och amerikanen Kyle till Grenobles galleria. Jag lyckades få omvänd jackpot i första butiken och höll mig till Carrefour efter det. Där lyckades jag spendera lite pengar på champagne, gåslever (när jag nu skulle få för mig att äta den?) och lite andra snygga förpackningar. Sen skulle vi möta mexikanerna någonstans och äta middag. Jonas ringde dem och de sa att de satt på en restaurang som hette någonting vid ett torg nära floden. Vi började leta. Som att hitta en nål i en höstack. Jag misstänkte att Jonas var lite svag för den mexikanska tjejen. Mycket riktigt. När vi irrat runt en halvtimma i gamla stan, frågat folk och gått i cirklar kände nog Jonas att han behövde förklara sig: "Man är ju så van vid bleka tjejer och ingen diss mot dig Louise, men saatan vad vacker hon är!" Och det var en trevlig middag, fast vi inte började äta förrän efter nio-tiden:

I Frankrike. Man frågar kyparen vad han rekommenderar och han säger något man inte förstår så man ber honom förklara. Han säger: Potatis, lök, tunt skivat och in med ost i ugnen. Till det en jättegod korv som kokat i vin och lök. Lokal specialitet. Mycket gott! Och man säger att det låter gott, det tar jag. En kvart senare när man sitter med maten framför sig slår det en hur konstig och o-svensk kombinationen är. Man sitter på ett mysigt torg bredvid en gammal kyrka och äter potatisgratäng, korv och dricker rödvin till.

Uttal

Fransoserna har generellt svårt för det där med h-ljud på engelska. När de ska uttala h-ljud gör de det inte, men när de inte ska uttala ett h-ljud gör de det.

Till exempel:

"I ad a dog" (Jag hade en hund)

"Now I hadd the milk" (Nu tillsätter jag mjölken)

Även om jag vet att det är så kan jag fortfarande bli förvirrad, särskilt när de säger "had" när de menar "add" och tvärt om. Innebörden kan bli helt annorlunda.

På fina flygplatshotellet jag bodde på natten till måndag frågade jag receptionisten om det möjligtvis gick att få "hair conditioner" (hårbalsam), hon svarade surt "Nä, du kan inte få både air condition och heat ('eat) samtidigt..."

Håhåjaja.

Ganska så najs

Vi har det bra, vi här i Grenoble. På dagarna utbildning vilket mest är som föreläsningar i konferensrum. Igår var vi på en närliggande fabrik som tillverkar enorma strömbrytare. Ibland tänker jag att jag är i fel företag, för medan en del av mina kollegor var entusiastiska som barn är jag verkligen helt ointresserad av våra produkter. Just den lilla biten jag jobbar med är jag självklart intresserad av, men resten är jag gärna utan. Verkligen inte ingenjörstypen, jag.

Vi bor allihop i varsin tvåa på ett apartment hotel. Sådär fräscht. Senapsgul plastmatta i hela lägenheten, senapsgul heltäckningmatta i sovrummet. I övrigt brunt och orange. Jag är glad att jag tog med mina tofflor så jag slipper gå barfota så mycket.

Jag tog md min träningskläderna eftersom de har gym på hotellet, men hittills har jag inte hunnit. Vi jobbar till sex-tiden på kvällen och sen nästan direkt till middag. Flera flaskor strävt och inte särskilt gott rött vin varje kväll. Imorgon är det organiserad mingelmiddag. De brukar vara riktigt bra.

Annars är vi en blandad grupp. Ett gäng amerikaner, några fransoser, två kineser, två mexikanare, en holländare, en lett, en finne och så jag. Sjukt bra väder både idag och igår. Minst 20 grader varmt och soldis över Alperna. Jävla trevllig stad, det här.

Gulligaste grejen en amerikansk kollega sa över middagen igår:

"But hey, didn't England like own India for a while?"

Dagens moment of clarity: "när man inte

Dagens moment of clarity: "när man inte tittar går 26 sekunder fort." / halvdragen gubbe i bistron

På väg igen

Ska bege mig strax. Det har varit en bra helg. De två stora fördelarna med Scandic Anglais är läget och frukost modell bättre. Jag förberett mig för resan med ny-gamla P3-dokumentärer, en åksjuketablett och DN snodd från frukosten. Kepler-boken har kommit på pocket och jag har mer än hälften kvar.Vet att jag blir rätt dåsig av åksjuketabletterna men om jag lyckas hålla mig vaken på tåget ner till Kastrup kommer jag inte vara sysslolös i alla fall.

Det faller tung blötsnö i Stockholm, hoppas att det inte ställer till det för tågtrafiken.

Hoppas ni får en skön söndag, alla!

Vi är på Buco Nero och har ätit en god m

Vi är på Buco Nero och har ätit en god men dyr pasta. Skön dag på hela taget. Fint väder och ingen stress.

Vi är framme nu. Här visar jacob hur man

Vi är framme nu. Här visar jacob hur man åker rulltrappa i stockholm.

Sashimi på tåget!

Sashimi på tåget!

Saker som gör mig ledsen i själen

Bara fesgula postitlappar så långt ögat når.

Men när jag beklagade mig för Bitte visade det sig att hon hade ett par solgula block undanstoppade i en låda och jag fick ett. Lycka!

"Allt ska man göra själv" del II

Inget ont om HR, men jag mejlade svenska HR-tjejen den åttonde mars och gjorde henne uppmärksam på att det borde komma besked om min nya lön från HR i Frankrike (minns tydligt att franska HR-tjejen lovade att kontakta den svenska och ge henne alla uppgifter) och om det nu inte gör- eller redan har gjort det, så kan hon väl höra av sig till mig så att vi reder ut det innan den 25:e. Inget svar.

Idag pratade jag med löneadministratören om en annan grej och bad henne i förbigående kolla om min lön ändrats... Icke sa nicke.

No one likes en gnällspik, men mitt generella förtroende för HR som funktion är inte riktigt på topp. Ibland är det nästan så jag tänker att jag faktiskt skulle kunna göra det bättre själv.

Any given torsdag

- Som synes nedan packningsfunderingar. Jag funderade på att gå vid tre idag för att åka hem och packa men när klockan var tre orkade jag inte. Det är som sagt sjukt tråkigt att packa.

- Till lunch åt jag resterna av den ciabatta med hemmagjord röra bestående av kyckling, avocado, yoghurt, feta, citron och vitlök som blev över från lunchen igår som sin tur blev över från kvällsmaten i förgår. Tyngdpunkten i det här stycket ligger på ordet "vitlök".

- Ikväll ska jag och Bitte gå på någon sorts mingeltillställning på Hotell Cardinal. Funderar på hur lyckat det är när jag till och med själv känner att jag stinker... just det, vitlök.

- Med tanke på min skadade nagel (vänster långfinger) är det rent ut sagt ett litet helvete att författa alla former av digital text. jag kör någon sorts extended pekfingervals och för första gången på flera år kommer jag på mig själv med att copy pasta enstaka ord för att det helt enkelt är för jobbigt att skriva om dem.

- Men imorgon vid den här tiden sitter jag i alla fall på tåget på väg till Stockholm. Åh, vad roligt det ska bli!

Resa tungt

En av de icke så glamourösa sidan av att resa (fast vilken sida är glamourös egentligen?) är att packa. Det finns bara en sak som är tråkigare än att packa och det är att packa upp. Ofta slänger jag bara allt i tvätten oavsett om det är använt eller inte.

Nu när vi första ska tillbringa helgen i Stockholm och sen att jag åker direkt iväg på jobb ställer till det packningswise. Jag behöver ha med mig både tillräckligt med fritidskläder för att klara en helg i Stockholm utan att känna mig underutrustad, men även tillräckligt med jobbkläder för en vecka. Plus träningskläder. Plus skor (minst tre par, inklusive träningsskor). Plus hårfön och eventuell ytterligare hårmojäng. Bara necessär och sminkväska tar ju upp stor del av resväskan.

Då kom jag att tänka på monsterresväskan jag har i källaren och inte använt sen hemresan från USA 2002. Det kanske är dags nu?

Jag skadade mig på boxen! Under detta plåster finns en mycket sargad nagel. Aj, aj, aj.

Har jag sagt att jag älskar den här bloggen?

Vi pratar om distansförhållanden och att båda har haft sådana när vi var yngre. Om nattbussar till Tyskland för att man inte hade råd med flyg, intensiva perioder ihop och liv på paus mellan dessa. Tårar på kalla tågstationer alldeles för tidigt på morgonen och telefonlurar hårt tryckta mot örat. Och sedan det märkliga i att till slut vara på samma plats och inse att distansen var förutsättningen. Att avskeden var limmet.
-Aldrig mer, säger han som jag trodde hette Marcel.
-Nä, säger jag.


Kärlekskrank

Epic fail

Att precis all dokumentation som finns mellan oss och en av mina prio 1-leverantörer är på finska och dessutom i formatet papperskopior eller scannad pdf så att man inte kan köra in det i Google Translate.

Bra där.

Tur att man älskar utmaningar.

8hr

Jag drömmer om resor varje natt nu, ofta med stressmoment. Flera nätter förra veckan drömde jag stressdrömmer om nästa veckas frankrikeresa, trots att det var så lång tid kvar. Å andra sidan är jag lite glad för de där stressdrömmarna för de är aldrig ogrundade. Mitt undermedvetna påminner mig om svagheter i resplanen som jag inte uppmärksammat tidigare.

Tack vare drömmarna har jag bokat om lite nästa vecka så jag sover första natten på flygplatsen och tar bussen till Grenoble först morgonen efter istället för att först vänta en timma på den när jag kommer och sen inte komma fram förrän efter ett på natten. Jag behöver min sömn.

Inatt drömde jag att jag var på tjänsteresa till Australien, bara för att någon jag pratade med igår sa att vi har en fabrik där. Risken för tjänsteresa till Australien på riktigt är någonstans mellan minimal och ickeexisterande.

"När Jacob äter står blixten stilla." // Ironiskt djungelordspråk

Husmorstips

Bästa sättet att vara säker på att ingen råkar få med sig ens lunchlåda av misstag hem från jobbet* är att bara använda sig av rosa lunchlådor.

* Förutsatt att man jobbar på en fabrik eller annan mansdominerad arbetsplats.

Om att göra mycket av lite

Det var den helgen det! Inledde med favoritklassade Lost in translation i fredags. Jag identifierar mig så med Scarlet Johanssons karaktär i den filmen, och älskar hur den så förutsättningslöst handlar om två ensamma människor som tyr sig till varandra i en hel osannolik miljö och helt enkelt bara är. Utan tvekan en av de bästa filmer jag sett.



Förra söndagen fyllde Jacob år, vilket han firade med att åka Vasaloppet. Som födelsedagspresent hade jag planerat en överraskningsutflykt i lördags. Jag sa inte vart vi skulle, men droppade ledtrådar här och där - bland annat att det var något som skulle vidga hans vyer, något kulturellt men att han behövde ha bra skor. Inte ens när vi svängde in på parkeringen förstod han att det var dit vi skulle, men när poletten väl trillade så tyckte han att det var en kul grej. Ullared! En timma inne på Gekås och en timma på övriga ställen, sen åkte vi hem igen. Kul utflykt!

Igår åt vi sen lunch hos Birgitta och Armando som bor utanför stan. Så himla skön dag, sitta framför deras kamin med en en ullig katt i knät.

Den här veckan är jag hemma. Ska träna och tvätta. På fredag åker vi till Stockholm, sen åker jag direkt därifrån till Grenoble på söndag.

Härliga söndagskväll!

Härliga söndagskväll!

Jöbbigt

Jag har lite problem med min säng (den som står i min lägenhet, på Alpgatan). Madrassen har nämligen trillat ur sängramen och står numera direkt på golvet, innanför sängramen.

Sjukt besvärligt.

minus fiskdamm plus öl

Ikväll kommer Lisa och hennes Nyförvärv på middag. Jag började bläddra på Tasteline efter inspiration till något gott/vuxet/lättlagat men snavade över en bild av en hög skapelse man ofta förknippar med barnkalas och blev så sugen att det faktiskt blir just det till middag. Sen får Jacob tycka vad han vill.

Eventuellt LCHF-chokladmousse till efterrätt.

Detta om detta.

Och allt får man göra själv...

Jag är helt slut av det här med att byta jobb. Det är nästan enklare att byta arbetsgivare än att byta jobb internt, i alla fall när man arbetar i en stor koncern. Det hela började ju redan i höstas, när min nuvarande chef och hans chef 'approcherade' mig och hörde sig för om jag eventuellt var rätt person från dem. Jag tackade ja efter ett par dagars funderande och trodde att nu var det raka spåret men så icke. Först tog det två månader innan allt föll på plats och min nuvarande chef ringde mig över den där hotellfrukosten sista arbetsdagen 2009 och sa Välkommen i teamet. Sen trodde jag att det var raka spåret men så icke.

Sen började ju hela cirkusen med att jaga HR för att få ett kontrakt, diskutera lön, vem som skulle stå för flytten och hur jag skulle få tag på bostad i Köpenhamn, alternativt Malmö. Det var nämligen ett krav från min arbetsgivares sida. Placering i Köpenhamn eller inget alls. Ni vet ju hur det gick med det.

Nu är det en massa annat som måste lösas. Smågrejer, men ändå sånt som jag måste tjata-tjata-tjata mig blå för att få svar på:
- Har franska HR meddelat svenska HR min nya lön så den blir rätt?
- Vilket är mitt nya kostnadsställe (svenska HR ringer mig, jag får ringa franska HR)
- Till vem ska mina flyg- och tågresor internfaktureras?
- Vem ska attestera mina reseräkningar, och hur?
- Vilka utbildningar behöver jag, vem erbjuder dem, när och var?

Och allt av ovanstående måste jag själv inte bara koordinera utan pressa ur folk. Jaga-jaga-jaga, mejla en fråga, mejla samma fråga igen till samma person en vecka senare, ringa och fråga, få löfte om att de ska återkomma, ringa tillbaka en vecka senare och fråga hur det gick, få löfte om att de ska kolla och återkomma under dagen, mejla tillbaka tre dagar senare och fråga hur det gick för att få ett svar som är goddag yxskaft och börja om från början med en annan person.

Föck vad trött jag är på att byta jobb nu.

Resan har inte ens börjat och vi är redan rejält försenade. Hur svårt kan det vara?!

Och där kom det MMs:et som jag skickade när jag var på väg till... Polen, tror jag?

På fest hos lisa. Mycket trevligt!

Jaha, NU kom det här MMS:et fram, som jag skickade för flera veckor sen. Stabilt.

När livet är svårt...

Jag har så att säga lite problem med min mobiltelefon. Den tappar kontakten med SIM-kortet oftare och oftare. Då går det inte att ringa till den och jag måste ta ur batteriet för att starta om telefonen. Enligt helpdesk är det SIM-kortet det är fel på och inte telefonen.

Alltså beställa ett nytt SIM-kort.
Alltså dra sig till minnes vilken mobiloperatör det är jag använder mig av.
Orka gräva fram telefonen och kolla på displayen, liksom.

När jag hade problem med bredbandet ringde jag den operatör som jag trodde att jag hade och väntade först 20 minuter i kö, sen tog det fem minuter med en kundtjänstkille innan vi gemensamt kom fram till att jag inte har bredband via dem utan en annan operatör, men nu minns jag ju varken vilken det var jag ringde till eller vilken det är jag faktiskt har. Åh, så jobbigt livet är ibland.

Stilla begrundan

Igår tittade jag en stund på Seinfeld. Jag har sett rätt många avsnitt av Seinfeld och jag vet vad jag kan förvänta mig att respektive karaktär.

När jag tittar på Seinfeld är det lite som när vi var på revy med jobbet efter jul. Jag tittar, lyssnar, förstår att här hände något som folk uppfattar som roligt men när avsnittet är färdigt har jag inte skrattat en enda gång. Jag har inte ens fnissat lite.

Alla 70-talister älskar Seinfeld. Pappa gillar ordvitsar. Farfars generation gillar "roliga historier" och jag noterar ovanstående men det enda som kittlar min skrattnerv är arroganta män (alltid) som på ett kreativt och mångordigt förolämpar alla de kommer åt (dr Cox, Ari Gold, Gordon Ramsey).

Så är det.

"I'm looking for the least possible amount of responsibility"

Saker man gör/har gjort en söndag:

- Sovit sjukt dåligt på grund av vin innan läggdags och/eller jobbsurf innan läggdags. Drömde hur som helst konstiga feberaktiga drömmar om att inte kunna googla fram bra tänkbara leverantörer.

- Gått en snabb promenad runt Högstorp innan frukost, hejade på en glad unge som grävde snögrotta.

- Frukost vid 12 och således ingen lunch.

- Kvällsmat hos maps.

- Kollar på klassikern American Beauty och äter olivpoppade popcorn.

Café au lait och pain au chocolate

18.34

Idag har de tröttnat på att prata engelska och det är inte lika gulligt längre. Föck vad trött i huvudet man blir av att försöka förstå franska när man uppfattar kanske 15 procent av vad som sägs. Lättare att inte förstå något alls i så fall, för då kan man koppla bort det helt.

Ikväll ska jag försöka skaka av mig en kollega som tjatar hål i huvudet på mig. De ser ut att ha riktigt fina skaldjur i hotellrestaurangen och jag känner väldigt starkt att jag vill äta något lyxigt där ikväll. Ensam. Bara jag, ett glas gott vin och rosaröda vatteninsekter.

Om jag så ska behöva bli oartig vill jag äta ett mål mat i tystnad. Det är allt jag begär.

Livet på resande fot

Det är inte så toktigt, trots allt. Det värsta med att resa är att åka hem. Man är aldrig så utmattad och less på att resa som när man står på Kastrup och väntar på väskan.

Skön resa hit igår. Det var nästan inget folk på planet, jag satt helt ensam längst fram med P3 Dokumentär i mp3-spelaren, ett glas rött vin (Air France) och slötittade på ett soligt Europa som gled förbi nedanför. När jag klev av planet i Lyon var det 16 grader varmt och i väntan på skyttelbussen till Grenoble var jag tvungen att rota fram solglasögonen och kavla upp ärmarna för att inte svettas ihjäl. Checkade in på orimligt dyra hotellet. Konstaterade tjock, mörkbrun heltäckningsmatta och knalloranga textilier. Gav mig därefter ut på stan. Provianterade tandkräm, balsam, strumpor. Grenoble är vackert. Stan är väl ungefär som vilken medelstor fransk stad som helst men när man passerar gatukorsningarna är det nästan som att bergen lutar sig över stan. Trots den sköna temperaturen möter man folk som kommer direkt från skidbackarna.

Det är nästintill omöjligt att få något att äta här innan klockan sju på kvällen och eftersom jag bara ätit en halv äckelbaguett på planet var jag hungrig som ett djur redan vid fem. Lite i sju tog jag första bästa bistro vid ett av torgen och satt där medan det blev mörkare och fler och fler kom ut för att äta.

Jag förstår faktiskt inte varför fransoserna har rykte om sig att vara buffliga. Jag ser det helt enkelt inte. Visst, det finns väl en och annan som är lite svår att ha med att göra, men å andra sidan tycker jag nog att det är fler i Sverige som är svåra än här. Man bemöter varandra på ett artigare sätt här, ler mer. Frankrike känns mer kollektivt. En större öppenhet mot omgivningen. Jag trivs här om smälter in så länge ingen förväntar sig mer än ett Bonjour. Jag älskar de små pain au chocolate man får på mötet och jag älskar att de har mjölk i kaffekannor på värmeplatta på hotellfrukosten. Vid första anblicken tror man att det är vitt kaffe. Det är gulligt att de börjar diskutera på franska, när nöten är för svår att knäcka på engelska. Sen tittar de urskuldande på mig (jag är den enda i sällskapet som inte pratar franska) och ursäktar de senaste tio minuterna med orden "French parameter". Det betyder att jag ändå inte hade haft någon nytta av vad de diskuterade nyss. Ett överflöd och z- och spetsiga ö-ljud.

Som det känns nu skulle jag lätt kunna bostätta mig här ett år, bara för att lära mig prata franska. Känner mig så himla handikappad utan.

Det blir bra, det här med att vara kvar i Växjö och det finns många fördelar med det men just när det gäller timmarna mellan 8.00 och 16.30 är jag faktiskt ful-bitter över att jag inte fick flytta.

Jag trivs så himla bra på kontoret i Ballerup och jag tycker så himla mycket om folket här.

Some you win, some you lose.

Muta

Lotte, min kollega här i Ballerup, är helt tokig i svenskt lösgodis. Nu har hon varit mammaledig i nio månder men innan det träffades vi under en period närmare en gång i veckan och varje gång bad hon mig att köpa med svenskt godis. Vilket jag gjorde. Påsarna blev större och större, sista gången i våras vägde godispåsen 1,3 kilo.

Nu är Lotte tillbaka och eftersom vi skulle ses idag frågade jag om hon ville att jag skulle köpa med mig lite godis, det ville hon gärna. Vi var ute på Gottegrisen i lördags, jag köpte en stor påse till henne och en halvkilospåse som jag bjöd runt här på kontoret idag.

Ett mycket effektivt sätt att skaffa sig kompisar, kan jag säga. Lotte blev tyvärr sjuk idag, men när hon kommer tillbaka har hon en smockfull godispåse väntandes på skrivbordet.