Betingning

Tips till alla som jobbar på kontor:

Ha alltid chokladbitar inslagna i papper (typ Daim, Geisha, Dumle) i skrivbordslådan. När man behöver be kollegor om tjänster/bli upp-prioriterad/kompensera för något tråkjobb de blivit tvugna att göra så är det otroligt hur långt några små chokladbitar hjälper. Jag lärde mig det under studietiden då jag extraknäckte som miniprojektledare på Södra och hela tiden orsakade folk en massa extrajobb:

- Ska man få det man vill får man ofta sitta på vederbörandes kontor och småprata med dem tills de säger "Sådär, klart!"
- Några chokladbitar gör att de förknippar en med något mer positivt än bara tråkigt extrajobb. Nästa gång man kommer för att be om hjälp suckar de förhoppningsvis inte riktigt lika tungt.

Ibland blir det lite väl genomskinligt bara, när man går och frågar en kollega och ditten eller datten är klart, han svarar ja och som omedelbar belöning slänger man till honom en chokladbit som han glatt, och utan att ifrågasätta beteendet, smaskar i sig. Folk runt omkring skakar på huvudet och vet inte riktigt om de ska skratta eller gråta.

Partaj

Jag nämnde för mina manliga kollegor att det inte ser ut att bli någon möhippa så jag kanske ska acceptera deras förslag om svensexa i Palles sommarstuga med en flaska Captain Morgan.

"Captain Morgan? Tror du det blir findricka på din svensexa? Nähädu! Det blir Pajala Sunrise! Hembränt med en falukorvskiva!"

http://t1.gstatic.com/images?q=tbn:ANd9GcQiJSrFqWyAdsU7K969DKZ2_PXWjmdUeyA1_OkNIZD_zqyInAyu&t=1

Signed sealed delivered

Vi är hemma igen, om ni inte räknat ut det! Det är sjuuukt mycket på jobbet, jag stressar som en tok men hinner ändå inte med det där som folk kommer och säger är jättebråttom. Nu prioriterar man det som först ger mest pengar till verksamheten, resten får vänta.

Min chef kommer på besök igen nästa vecka. Hon är världens snällaste! Senast erbjöd hon sig att ta med smink och så om det var något jag behövde och inför detta besöket upprepade hon sitt erbjudande och uppmanade mig att höra med de andra tjejerna på jobbet om de ville ha något. Jag tänkte vara smart så jag gjorde ett konto på Ulta, räknade ut det så att jag skulle kunna använda mitt kreditkort för att betala men att grejerna skulle skickas hem till henne i god tid för resan. När jag skulle checka ut och betala visade det sig att man fick en present när man beställde parfym, vilket vi gjort. Det var en rent hemst rullväska i något luddigt material. Jag ville ju inte ha den där väskan men det gick inte att ta bort den från kundkorgen. Jag ringde till och med Ultas kundtjänst och fick prata med en otroligt otrevlig dam som först, när hon förstod att jag inte är amerikan, lättat påpekade att vad jag än hade för problem så spelade det ingen roll för de skeppar inte utanför USA.

Sen sa hon att det inte gick att inte få den där väskan. Jag sa att det var helt sjukt, varför ska de skicka en väska jag inte vill ha? "Du kanske kan ge bort den som present till någon?" förslog hon. "It's hideous!" svarade jag. Då blev hon skitsur avslutade samtalet med ett så sarkastiskt "You have a nice day" att jag aldrig hört något liknande, ens från någon medlem av "Den sarkastiska generationen".

Nå. Jag skrev ett mejl till Chefen och förvarnade om "the hideous pink fuzzy roller bag" som hon tyvärr skulle få tillsänd sig och sa att hon får göra vad hon vill med den, bara hon inte tar med den hit. Imorse hade jag fått den här bilden av henne, i ett mejl där det stod "The hideous pink fuzzy bag with wheels just arrived!  I think I will give it to the Goodwill."

Vift

Igår var jag för första gången ute och körde själv här. Frankrike har jag ju kört i tidigare, med av någon anledning kändes det lite nervöst att köra just här, kanske för att det alltid är Jacob som kör. Jag ville till shoppingcentret Cap3000. Jacob ville inte dit så jag åkte själv. Det var väldigt uppfriskande att vara där själv. Tycker ju om att vara på egen hand. Tog mig tid och tittade i de där butikerna som han så klart låter mig titta i men alldeles uppenbart inte uppskattar och så är det så lätt om man hittar något man gillar att fråga honom vad han tycker och är han lite trött, less och hungrig så gillar han det inte och då är det liksom inte kul att köpa det heller.

Generellt klarar jag mig oförskämt bra på franska. Att jag förstår det mesta är rent inituitivt. Det är ofta inte så svårt att räkna ut var folk säger. "Är du på väg iväg?", "Äta här eller ta med?", "Påse?", "Hur vill du ha den stekt?", "Tyvärr, kaffemaskinen är trasig", "Fukosten serveras mellan klockan sju och tio." Svara kan man alltid göra med ja, nej, d'accord eller använda ett av orden de använde i sin fråga. "Har ni (ägg)..." har jag också lärt mig säga och det var nog något av de nyttiare stavelserna att kunna. Som matintresserad har jag naturligtvis lärt mig alla menyglosor och tar mig fram på restaurang näst intill obehindrat.

Det gick även alldeles utmärkt att köra men jag var riktigt nervös när jag skulle backa in bilen i garaget. Det är minimalt och svärfars bil är inte direkt liten. Det gick dock utan missöden, även om det tog en bra stund och jag behövde ett glas vin för att lugna ner mig efteråt. Tycker allmänt att allt är mindre här. Inbillar mig till och med att filerna på motorvägen är smalare än man är van vid.

Ikväll ska vi piffa till oss lite och äta middag ute. Imorgon bär det av hemåt.

Troppan

Igår var vi i St Tropez. Det är ungefär sju mil från Juan-les-Pins och det mesta av det är motorväg men från St Maxime till St Tropez var det nästan som en enda lång bilkö. Det gick ändå smidigt att hitta parkering i ett centralt garage och staden är inte särskilt stor heller. Lätt att ta sig runt, även på klackar.

I hamnen låg ungefär tio riktigt rejäla båtar. Varje båt har sin egen personal i särskild mundering, kaptener, kockar och senare på kvällen säkerhetspersonal även om den senare antagligen är inhyrd på plats. Vid sidan av ligger de mindre båtarna någon annanstans hade sett riktigt imponerande ut, men bredvid dessa monster till privata skepp är det ingen som tar notis om dem.

Dior-restaurang.

Nästan alla av de fetaste båtarna var från George Town. På kvällen satt folk och åt middag där, medan allt vanligt folk stod på kajen och fotograferade. Att stå där och titta på människor som sitter och äter middag kändes lite som att gå på zoo och kolla på djuren i bur och jag undrar hur det käns för de som sitter där och äter middag med tjockt med folk nedanför som glor och pekar. Antagligen gillar de det, eftersom de befinner sig där, men det kändes ändå märkligt. Märkligt att de uppenbarligen vill ha det så och märkligt att folk står och glor på folk som äter middag.

Det var båtarna som lämnade djupast intryck från St Tropez. Gillar man att festa är det nog stället att åka till men annars är det mest miljardärssafarin som hade kunnat vara skäl nog att åka dit.

Nu har vi sett det med!

Utflykt

Med tanke på begränsade resurser och så struntade vi i den planerade övernattningen på Domaine Rabiega. Istället fokuserade vi på ännu en utflykt till naturområdet George du Verdon. Vi tog strandvägen västerut, genom Cannes och vidare mot Sainte Raphaël innan vi vände norrut. Vi hoppade även St Tropez den här gången. Det kändes lite långt.

Det har varit otroligt varmt de här dagarna. Dagstid är det aldrig under 35 grader och oftast upp mot 40. Man drar sig för att gå ur bilen och sitter helst inomhus om det går.

I St Raphaël åt vi lunch vid marinan.

Vi stannade till i Villecroze, tog en fika och tittade på lilla staden. Såg ett brudfölje. Önskar jag hade kunnat gå närmare med kameran för de var så fina. Vi såg några av dem tidigare men trodde att det var begravning eftersom alla var klädda i svart och en av männen hade vit slips...!

När vi kom till Baudinar-sur-Verdon, lilla byn vi skulle sova över i, visade det sig att hotellet inte öppnade förrän 17.30. klockan var då 16 och vi var helt förbi av värme, desperata efter skugga och svalka. Vi bestämde oss för att åka till Lac du Ste Croix som inte kunde ligga så hemst långt bort. Det tog mycket riktigt bara tio minuter innan vi såg sjön och en badplats hittar man genom att stanna där det parkerat andra bilar. Visst, man får ta sig igenom hyfsat tät terräng, det är inte direkt några elljusspår ner till stranden men när vi väl kom ner och kunde kasta oss i det klarblå vattnet så var det nog det skönaste dopp jag upplevt. Sällan har man önskat att vattnet ska vara så svalt som möjligt. Att få ligga där i skuggan några timmar räddade hela dagen.

Hotellet var litet och charmigt men vi väl sådär nöjda. Rakt över gatan var det disco halva natten och frukosten var så som man alltid riskerar att den är i Frankrike - en croissant med sylt och kaffe. Plus att restaurangen inte motsvarande vära förväntningar. Menyn var ganska tråkig, vinet apdyrt (18 euro för 50 cl och verkligen inget särskilt), mitt ankbröst var (som vanligt) överstekt.

Men den här lilla söta kattens vänskap lyckades jag köpa med hjälp av en bit senigt ankbröst.

Dagen därpå mådde jag lite dåligt. Det kändes som att jag var bakfull, yr och illamående men frampå eftermiddagen insåg jag att jag nog var uttorkad. Enligt plan körde vi upp mot Moustiers-Sainte-Marie, åt lunch där och faktiskt på samma restaurang som förra året. Det var absolut bästa måltiden på hela resan, hittills. Jag skulle kunna äta på det där stället varje dag, resten av livet. Tidigare på dagen hade jag varit ganska less på fransoser med sura tanter, bristfälliga betalningslösningar, skrala frukostar, icke-existerande AC-anläggningar, men kände där och då att jag förlät dem allt.

Strax innan Moustiers-Sainte-Marie hittade vi inloppet till Grand Canyon du Verdon som jag sett på bild. Där hyrde vi kajak och paddlade in. Det var lika fantastiskt som på bilderna, bortsett från alla turister som haft samma idé som vi. Det var packat där inne men vi paddlade så långt vi orkade och hann. När vi blev trötta "parkerade" vi kajaken och badade. Det var ett perfekt sätt att tillbringa en dag då det var 40 grader i skuggan.

Stay tuned

Bilder och avrapportering är på väg med jag åååkar inte nu. Det får bli ikväll. Klockan är 12.40, det är jättevarmt och vi ska åka till Auchan och handla. I eftermiddag blir det stranden, som vanligt.

Förutom att Auchan är ett ganska prisvärt alternativ är det en jättefördel att man parkerar i garage där. Bilen är alltså inte stekhet när man ska hem igen. Plus att mataffären är ett jättebehagligt ställe att tillbringa dygnets hetaste timmar på.

Hej på en stund!

Båtliv

Igår piffade vi till oss, Jacob och jag.  Jag fluffade håret, målade rött på läpparna, tog på den lilla svarta och smorde in ben och armar med Nuxe guldolja. Jacob tog på sig en nystruken skjorta och så promenerade vi samma väg som här om dagen, i vattenbrynet bort till nästa samhälle som visade sig vara Golfe Juan. Där gick vi omkring en stund, kollade på båtarna i marinan, kollade restaurangernas menyer fast vi redan ätit, tittade närmare på varvet där de osannolikt stora privatägda båtarna ligger för service eller bara förvaring. Så tog vi en drink var på en av strandrestaurangerna innan vi promenerade hem igen.

Närmast alla restaurangerna såg vi så himla häftiga båtar. Det låg en fem-sex stycken sådanahär bredvid varandra och det visade sig att Van Dutch hade försäljnings- och uthyrningskontor där. Storebrorsan till de här båtarna kostar 1,25 miljoner euro att köpa och att hyra en båt som den på bilden kostar 2500 euro per dag. 250 euro extra om man vill ha någon som kör båten. Jag är inte intresserad av båtar så, men kunde inte sluta titta på dessa. Man fattar inte hur speciella de är bara av att kolla på bilden. Det är lite det som är svårgreppbart med området vi befinner oss i, det finns ingen övre gräns får hur mycket pengar folk här har.

Imorgon ska vi på utflykt! Vi tänkte åka strandvägen österut, runda St Tropez och sen köra norrut för att bo på ett mysigt litet hotell vid Grand Canyon de Verdon. På söndag siktar vi på att hyra kanot och paddla lite i den där canyonen som på bilderna ser helt magiskt ut.

Annars är vi duktiga och Solar Långsamt. Vi undviker stranden mellan 12-15 och smörjer in oss med hög solskyddsfaktor. Idag var vi på gallerian Cap3000 mitt på dagen, trodde det skulle vara AC där men mina fossingar i snygga skor upplyste med all önskvärd tydlighet att så icke var fallet.

Kvällspromenad

Vi är framme i Juan-les-Pins. Resan ner igår gick utan bekymmer och vi kom fram i god tid för att hinna  upp till lilla kvartersbutiken, handla ingedienser till en fiskgryta, vin och frukost. Sedan gick vi en kvällspromenad längsmed stranden, så långt det gick att komma utan att behöva ta på sig skorna. Ett tag kändes det som att man hade kunnat gå hela vägen till Cannes, men dessvärre inte.

Några småjollar som ligger och väntar på att husse ska komma och ta ut dem på en liten åktur.



Klicka på bilden! Den ska ses i stor-format.


Idag var vi på Auchan i Grasse och bunkrade mat. Tidigare brukade vi handla på Carrefour i Antibes men det kändes lite som att man blev blåst varje gång man var där, så ni åker vi till Auchan istället. Man behöver verkligen bara komma några mil inåt landet för att få råd med mer. Nu är euron så billig (8:20 ungefär) så nu känns det nästan som att vi lurar dem...

Auchan är som Citygross, de har allt. Vi köpte kött för flera dagar, färska lammracks (jag är för snål för att köpa det hemma men det är typ halva priset här), ett helt berg av frukt och grönsaker, mina favorit-marinerade oliver, ett gäng flaskor bra vin plus en massa annat. Nu klarar vi oss ett bra tag!

Samtidigt, på Facebook

Ännu ett hus man hoppas att man inte gillar

Detta låg ute på Hemnet i över två månader och för en vecka sedan mejlade jag mäklaren och frågade om de planerat någon mer visning. I början av veckan var det borta från Hemhet så jag tänkte att det blivit sålt. Bra, sa vi. Då behöver vi inte fundera på om vi vill köpa det eller inte.

Nu såg jag att det är ute igen, fast hos annan mäklare. Vi är ju inte sådär jättedirekt i köpartagen, men om det perfekta huset dyker upp så... Jag ser att vi nog vill köpa hus inom ett år och då är det ju så smått dags att börja kolla. Få se om det är kvar när vi kommer hem från Frankrike.

Fint, va?

Kuvad

Det slutade med att Google vann ändå. Google vinner alltid. Jag var tvungen att installera Flash och när den frågade om jag ville installera Chrome samtidigt låtsades jag inte se det och installerade skiten.

Skulle inte förvåna mig om Google har tagit över världen om en femtio år. Med "tagit över" menar jag inte "är den enda sökmotorn i världen" utan snarare mer åt Hungerspelshållet. Då kommer jag sitta där och förbanna dagen jag gav efter och installerade Chrome

Grabbs

Grabbarna på jobbet blev så glada när de fick höra att jag ska gifta mig.

"Då blir det SVENSEXA!" utbrast de med lystna ögon.
"Möhippa menar ni väl?" rättade jag.
"Nej, Louise... SVENSEXA. Vi fem i Palles sommarstuga med en låda Capten Morgan. Det blir naaaajs."

När jag tänker efter brukar de flesta förslag om att hitta på något utanför jobbet påfallande ofta gå ut på aktiviteter som inkluderar "Palles sommarstuga" och "Capten Morgan".

Ett steg fram!

Nu har jag fått okej från paret jag fotade för två helger sedan! Inlägget har varit dolt under tiden men nu har det kommit fram igen och några av bilderna kan man kolla på här.

Idag är sista dagen på över två veckor jag är på kontoret. Det har inte känts något alls, förrän nu efter lunch då det börjar krypa i kroppen, som om jag är på väg någonstans. Jag ska göra av med ännu lite flex och dra tidigt i eftermiddag. Vi ska till Kosta och se om vi hittar en bröllopsoutfit till Jacob.

På hela taget har vi kommit ett rejält kliv framåt med bröllopsplaneringen idag. Efter att ha stått och stampat på samma ställe ett tag började jag känna mig frusterad men nu är jag glad att vi stötte och blötte för det blir så mycket bättre än det vi planerat innan. Både vigsel och middag kommer hållas på ett hotell och som tur är har deras eventplanerare en ängels tålamod. Nu har vi bytt både vigselplats och middagsplats, bytt ut hela menyn utom förrätten och joxat fram och tillbaka om en massa andra grejer, men nu börjar det mesta äntligen falla på plats. Det blir skönt att komma dit och se med egna ögon hur det blir. Förväntningarna står ju ungefär i proportion till mängden arbete man lägger ner.

Forum

Senaste tiden har jag surfat runt en del på Bröllopstorget och har väl inte så mycket att säga om det, annat än att folk skriver som krattor. Och att det är synd om många som ska gifta sig.

En del verkar ha så mycket ångest över sitt bröllop. Det är folk som inte tycker om att stå i centrum eller folk som har komplex över sin vikt eller som bara har vanlig, hederlig prestationsångest. Sedan finns det ett gäng som redan har gift sig men där dagen blivit förstörd av någon av gästerna, svärföräldrar som uttryckt sitt missnöje med barnets val av äkta hälft, bästa vänner som börjat slåss, tärnor som fått sparken precis innan vigseln, bråk om vem som ska betala vad å fan å hans moster.

Nä, sånt ska vi inte ha heller. Inget bråk och inget Korintierbrev. Det är ju trots allt "bara en fest" och så länge Jacob och jag är nöjda så löser sig resten. Då säger vi så. Fint, tack, hej.

Mellan semestrar-sjukan

Det är väl bara att erkänna, jag får typ inget gjort på jobbet. Har huvudvärk för andra dagen i rad och känner mig rösen, kommer mig inte för att varken ta tag i- eller göra klart något. Sedan ska det kanske erkännas att jag har bildgooglat lite idag. Behöver komma framåt i det där med festprogrammet, något jag säkert lägger ner alldeles för mycket tid på men jag tycker ju att sånt är roligt och vill verkligen att det ska vara snyggt!

Bildgooglingen gav dock resultat. Man hittar något, en ganska enkel grej, men som liksom blir nyckeln och plötsligt vet man precis hur man vill att det ska se ut. Få se om Jacob godkänner. vill ju inte ropa hej och så vidare.

Nu ska vi väl sprika musiken till ceremonin. Sen ska jag skriva manus till prästen men det gör jag i Frankrike. Jag har ju ganska bestämd uppfattning om vad jag vill och inte vill ha med (även om jag vet att jag får acceptera en hel del som är obligatoriskt) men det som går att påverka vill jag påverka och en sak kan jag säga: Det blir Inget. Jävla. Korintierbrev. Så det så.

Wake me up when September ends

Det är inget spikat än men september ser ut att bli en ganska hektiskt månad.
Utbildning i Danmark 3-4  september. Då jag kommer hem har Jacob några timmar tidigare åkt till Portugal. När han kommer hem har jag (som det ser ut nu) några timmar tidigare åkt till USA och blir i så fall borta en vecka. Hemma en vecka och sen gifter vi oss i Palma de Mallorca sista veckan i september, borta en vecka där med. Innan dess ska vi ju ha två veckor i Frankrike med.

Tro inte att jag klagar. Jag konstaterar bara att det blir hektiskt och när man väl står där, har sagt Hell, yeah! och man får sig ett glas cava och folk kastar ris eller vad de nu ska göra så kommer man nog att känna sig cirka 10 kilo lättare. Det blir skönt.

Soundtrack.

Vad man hört fel på jobbet

Någon säger: "Kom Posten nu?"
Man hör: "Komposten nu?"

Någon säger: "Lasse på lacken."
Man hör: "Lasse polacken."

Någon säger: "Här lyser flitens lampa."
Man hör: "*ohörbart* ...en sliten slampa."

Och lite sånt, dårå.

Bechdel-testet

Detta har lyfts fram tidigare och förtjänar att lyftas fram igen. Ni har väg hört talat om Bechdel-testet, på tal om gamla strukturer som trots att de möglar och luktar illa fortfarande är lika urstarka. Bechdel-testet appliceras på filmer (eller teveserier) och går ut på om det någon enda gång i filmen inträffat att två kvinnor talar med varandra om något annat än män/kärlek.

Jag har tänkt på just detta i ett par år och när man väl gör det blir man chockad över i hur få filmer detta inträffar. Nu är det liksom WOW! när två tjejer på film pratar med varandra. I de flesta filmer finns det ju dessutom bara en kvinnlig karaktär.

Idé

Jag tror faktiskt att jag nästa år ska annonsera lite efter jobb som fotograf i samband med bröllop. Jag skulle ta mycket måttligt betalt eftersom jag ju är långt från proffs, men det hade varit jätteroligt. Kan man dra in någon tusenlapp eller tre på sin hobby så varför inte?

Bröllopsfotografen

Förra helgen fotade jag några vänner som gifte sig. De hade inte planerat för någon avskiljd fotosession men jag insisterade på att vi skulle åka iväg en bit. Vi hade bara en halvtimma på oss och ljuset var på väg att försvinna men jag är ändå nöjd med tanke på förutsättningarna! Det blev bilderna på stenen.

De övre bilderna tog vi på tio minuter i grannens trädgård. Jag gillar egentligen inte sånt. Det blir för uppställt och stelt men med tanke på hur lite tid vi hade totalt var vi tvugna att passa på.

Två själar

Igår satt jag lite sent och jobbade men det är okej eftersom jag kör bil nu mellan semestrarna. Jag och tjejen som är typ ekonomichef för affärsområdet höll på att reda ut en grej. Hon undrade hur jag gjort en rapport i januari och vanligtvis är jag duktig på att göra tydliga och strukturerade Excel-filer men just då, första gången jag gjorde den rapporten, såg den ut som vilda västern och jag kunde inte följa mitt eget spår. Dessutom var det uppenbart fel. En kollega här brukar säga "Jag var nog bara lite full" när hon gjort något ogenomtänkt som inte går att förklara i efterhand. Vi använder det uttrycket rätt flitigt här på fabriken och jag kände att jag väldigt gärna ville säga till den där damen att jag bara varit lite full när jag gjorde rapporten men så kan man inte säga för hon är ändå en person man gärna vill göra ett gott intryck på. Så när vi stämde av och jag försökte förklara varför det blivit så tokigt  men misslyckades sa hon förstående: "Maybe you were just a little drunk?" Då hade jag kunna krama henne, om hon bara varit här.

På kvällen igår, när vi skulle sova Jacob och jag, efter att ha vridit och vänt på de här med bröllopsplaneringen en hel kväll, sa jag att det blir kul med bröllopet men väldigt skönt när det är klart. Jacob började skratta och sa att han tänkt exakt samma tanke, samma ordföljd och allting, exakt samtidigt men inte velat säga något eftersom han var rädd att jag skulle ta det på fel sätt.

Great minds, och så vidare.