Kolla en liten affär!

Har upptäckt en liten ny affär Sticka å pyssla, gå gärna in och titta och se om du blir sugen på något!

Det blir bara bättre och bättre...

Och hosta kan jag ju hålla på med hela januari, när jag ändå inte har annat för mig eller hur??!! Skämt åsido, medicinen hjälper, jag ska in och jobba i morgon, hålla ställningarna dagen innan julafton. Just nu sitter min chef på pallen, så är stället åtminstone bemannat för min kollega är utlånat annorstädes, men resten överlåter hon åt mig imorgon.

Men nu ska du inte stressa säger min kära Man, du är bara en person och du arbetar 5 timmar, själv åker han hit och dit på alskens jourar, så vi är själva, ungarna och jag, men då kan man passa på att baka pepparkakor jättesent på kvällen, kolla om ingredienserna till julgodiset finns hemma, sticka lite, virka lite och prata lite terminsbetyg med dottern. Alltid finns det att göra.

Idag är det årets kortaste dag, och som ni kan se av bilden så är solen redan på väg ner nu när klockan bara är halv två på eftermiddagen, men mörkt blir det först efter tre. Den andra bilden påminner om att jag kanske måste säga åt Mannen och Sonen att gå på taket och ta bort snö för det ligger mycket där nu. Sonen har redan frågat om det, han var med förra året och "vet vad som måste göras" eller kanske vad som är kul att göra.

Några småsaker är färdiga, faktiskt ganska kul att göra dessa mössor, fast färgen är faktisk inte blå utan grönmelerad i verkligheten. Sockorna har varit lång tid på väg, började efter Syfestivalen, då jag lärde mig sticka flätor utan hjälpsticka, men det är helt eget mönster, så på den ena hamnade det 4 flätor på ovansidan och på den andra 3 som stickades "med" ända ut till man börjar intagningen för tån. Men so what! Sockor som sockor och de ska ju ändå bara stanna i familjen, Sonen har redan tagit över dem!

Nytt artilleri!

Nu ska det bli andra bullar, jag orkar ju ingenting och blir inte friskare, så lilla doktorn fick ställa upp med recept i dag. Så nu blir det penicillin, är man astmatiker så får vi vara lite liberala, som läkaren uttryckte sig. Det blev även sjukskrivning för att komma igen och tillbaks till jobbet på torsdag.

Kanske att jag kan sticka på söndag om penicillinet "biter" vill säga. Just nu vill jag helst inte prata, det kräver så mycket luft, utan trycka på lite tangenter går bra en stund.

Nu stämmer vädret....

ja med sjukdomsbilden. Snön bara yr ute och det blåser runt knuten. Det är jättetråkigt, jag hostar och rosslar och kroppen värkar. I dag är det ett barn ytterligare hemma, Dottern är jätteförkyld med ont i öronen, men hon har sovit sedan i morse, så nu ligger vi alla utom mannen som bara jobbar, kommer hem och lagar mat, tvättar lite och annars borta igen.

Nu har jag tittat lite på "Efter tio", som jag aldrig kan se annars och hur man kan servera olika sorters te till fina middagen, jag har tittat på skidskytte, ja det pågår fortfarande och jag har sett ett engelsk program om hur Magellan-sundet fick sitt namn. Men inte har jag stickat, det finns ingen ork, men kanske i eftermiddag. Sockorna måste ju bli färdiga.

Influensatider!

En skulle ju tycka att hade man en gång vaccinerat sig mot influensa, varför räcker det inte i flera år då? Man får ligga i soffan, sova, vakna, hosta, sova, ha ont överallt. Alvedon gör i och för sig det onda mindre, man känner sig inte som att man har varit i trädgården en hel dag otränad, men man svettas ju kopiöst och funderar på klimakteriebesvär. Och inte kan man sticka heller, fingrar, armbågar och axlar värkar. Så nu sitter jag här, hostar och funderar på vad som kunde vara bra som lunch. Är inte ett dugg hungrig, men Sonen är hemma och jätteförkyld, så vi måste ju få något i magen.

Läxläsning och lussebullar!

Både med L men i var sin ända av krav- och lustskalan. Läxläsningen ska ju egentligen barnen stå för, men det är sällan att det finns någon lust, sällan att man förstår varför man ska göra det, vill hellre en massa andra saker än just det. Lussebullar kanske också är ett krav inför Lucia, men det är så mycket roligare att göra, vacker deg, gyllengul med små röda prickar, doftar härligt och man kan göra dem i olika former. De pratar mera till min fantasi än läxläsningen gör!

Det händer en del, men inte mycket handarbete!

Så är det, ingen tid att skriva, ingen tid att vila (i vaket tillstånd alltså), ingen tid att handarbeta. Det känns som om man bara sover, jobbar och gör det som måste göras hemma. Ibland är det som måste göras inte solklara favoriter, jag försöker skära bort, om jag sparar det till en annan gång så kanske jag upptäcker, att det inte var så viktigt att göra. Är det att lura sig själv?

Jag har ökat på med en timme per dag på min arbetstid, det är positivt, men det kräver en hel del av mig mest mentalt. Jag är inte fysiskt trött utan huvudet är slut, svårt att tänka, hör fel, skriver fel och läser fel. Men jag vet ju att det ändrar sig om ett tag, hur länge kan jag inte säga, men det blir bättre.

Mitt förhållande till Försäkringskassan har tagit en ny vändning. Jag kommer att utförsäkras till årsskiftet, så FK har erbjudit, vilket de gör med alla i min situation, en introkurs hos arbetsförmedlingen. Jag har varit där, det var väldigt underligt. Nu ska jag i alla fall tänka över, om jag kommer att ta emot erbjudandet om arbetslivsintroduktion under 3 månader = a-kassa på samma nivå som sjukersättning. Jag har ju en 100% tjänst på mitt arbete, har blivit omplacerad etc. och så tycker FK och arbetsförmedlingen att de ska hjälpa mig att hitta nya mål....!

Det är svårt att veta vad det egentligen ska leda till eftersom jag har min tjänst. Jag blev inte klokare av samtalet med en arbetsförmedlare, som bara ville hjälpa mig, men till vad...? Jag har ju min tjänst i botten, och jag blir inte mindre sjuk bara för att vi passerar årsskiftet 2010/2011. Jag tror inte heller att det går fortare att öka på min tid bara för att jag träffar en ny uppsättning av psykolog, sjukgymnast(?!), socialkonsult(??) och arbetsterapeut på arbetsförmedlingen. Men jag är ju en hövlig och plikttrogen person, så jag traskar väl dit, om inte de får för sig, att jag ska göra det på min arbetstid, för då säger min chef säkert nej.

Stickar jag inte alls? Väldigt lite, jag har ett par sockor med lite flätor, som jag stickar på ibland. Det fattas väl en halv socka, men det går långsamt. Jag tvättar en massa tyger, som jag har fått, ska stryka dem sedan och sortera i lådor efter färg. Jag får lite idéer till vad jag kan göra av dem, men just nu stannar det nog vid det. Det är bara att acceptera att tiden inte räcker till, men det gör den nog snart igen!