Vart tog vecka 14 vägen?

Det kan man undra. Och, var tog helgen vägen och inlägg på denna blogg? Ja, det är en annan fråga. Ny vecka, nya tankar, nya ord på datorn och ny tacksamhet över att jag klarar av att skriva och samtidigt fungera (någorlunda i alla fall) i vardagen. Om jag jämför med ett år sedan när jag skrev förra C-uppsatsen, så är det stor skillnad. En skillnad är nog att efter min Londonresa gillar/orkar laga mat,mer än innan, och att vara med familjen mycket mer än innan. Well, gillar är kanske fel ord, jag har alltid gillat att vara med dem. Jag uppskattar det mer och prioriterar det mer, före uppsatsen på gott och ont

MEN

Det ordnar sig med alltid med allting. Jag är lyckligare än för ett år sedan och det är det viktigaste för mig och min familj. Jag tycker att det är intressant att följa min egen utveckling under de senaste tio åren. Jag är en funderare till 100% och för mig är min hälsas förbättring så underbar att fundera på. :) Detta är vad jag funderar på ibland:

*Hur jag var innan jag blev utbränd
*Hur jag var den första tiden under sjukskrivningen
*Hur jag började ta tag i mitt medberoende
*Hur lycklig jag blev när jag tog tag i mitt matmissbruk
*Hur sinnesron kom när jag tog avstånd från alkoholisten och hans drickande istället för att möjliggöra hans drickande
*Hur jag uppskattar min familjs sällskap och att få vara med dem mycket mer nu än innan Londonresan.

Ja, en summering av vad jag ibland funderar på och gläds över att jag har åstadkommit under de senaste tio åren. Med andra ord - jag har brutit det destruktiva beteende jag hade innan utbrändheten och det gör mig OCH famför allt min familj så lycklig.





Så här gosigt har min älskling det när jag sitter och skriver på uppsatsen i kök/vardagsrum. Jag önskar ibland att jag kunde krypa ner under ett täcke och sova några timmar och slippa bry mig om allt som jag har inplanerat varje dag.Tänk så underbart hundliv mina hundar har. En matte som är hemma varje dag. Om jag åker iväg är det inte många timmar som de är själva.





Maken har köpt en systemkamera och jag lekte lite med den i en paus från uppsatsen och tog lite fina bilder på Gina när hon sov gott i soffan.

Ojojoj, vilket långt och positivt inlägg det blev idag då. Ja, jag har ju en del att ta igen eftersom det inte blev något skrivet i helgen. Jag har tydligen mycket inom mig och det var skönt att börja veckan med ett positivt inlägg som går i tacksamehetens tecken. Det bådar gott för uppsatsskrivandet och bokens inledning, som ska påbörjas i morgon i skrivarkursen.

Jag önskar er alla en fin måndag och att ni kan ta med de underbara känslor ni fick igår när solen sken. Själv ska jag njuta av de positiva tankarna i min skrivarlya där de sista orden ska justeras innan denna del ska skickas in för genomläsning och respons.

Till och med avslutningsorden blev det många av idag - haha ;)

Grattis älskade tös

Vilken födelsedagshälsning till Rockdottern passar bättre än denna ?

Grattis älskade Rebecca på din 17-årsdag



I dag för 17 år sedan blev jag mamma till en underbar, fantastisk, härlig tös. Efter det blev det aldrig sig likt igen. Nu "helt plötsligt" har det gått 17 år och hon är snart vuxen.

Att bli mamma är det bästa som hänt mig och mina barn gör mig så lycklig. När detta lilla spöket kom till världen var jag inte gammal (eftersom jag fortfarande är ung, måste jag ju varit sååå ung för 17 år sedan) men jag tog hand om Rebecca så gott jag
kunde.







Tiden har gått så fort och nu går hon på gymnasiet. Det var mycket tjat för ett år sedan om att hon "snart" var myndig, men det har gått över, hon har väl insett att hon verkligen "snart" är det och att det kanske inte alltid är så roligt som man tror.







Eftersom jag inte har så många kort i datorn från hon var mindre så blir det några fina kort på henne som jag tagit under de senaste två åren.

Jag satt och tittade i albumet som jag gjorde när hon föddes. Oh, vilket litet sött knyte. Så lycklig jag var och trött. Trött varje dag, varje timme, men jag trodde att det var naturligt, men jag blev riktigt sjuk när tösen var tösen var tre veckor. Blodförgiftning hade jag och blev inlag, isolerad på infektionskliniken. Jag återhämtade mig efter det, även om det tog flera veckor innan jag var helt frisk, men jag kunde ändå njuta av gullegrynet varje dag. Hon var det viktigaste i mitt liv då och vi hade det så mysigt under min mammaledighet.




Rebecca är min förstfödda dotter och hon gör mig alltid så stolt. Hon ger mig så otroligt
mycket kärlek varje dag som värmer mitt mammahjärta. Hon är en fantastisk dotter och en alldeles alldeles underbar storasyster, som gör mig stolt dagligen, med all den kärlek som hon öser omkring sig.








Det är 12 år som jag och flickornas pappa separerade och vi har blivit ett fint litet team vi girls. Redan innan vi delade på oss var det mest jag och flickorna som var tillsammans. Men det blev ännu mer såklart när det bara var vi tre som bodde tillsammans. Jag har aldrig varit rädd för att göra saker ensam med flickorna. En gång reste vi till Fuenteventura och då var flickorna fem och sju. Året efter satte vi oss på ett tåg i Karlshamn och ett dygn senare var vi i Kiruna där vi blev hämtade för en semester i NordNorge med min nya kärlek (min älskade make).

Det viktigaste av allt är egentligen att jag lyckats bryta det destruktiva beteendet som jag vuxit upp med. Ilska och brist på kärlek blir ingen lycklig av. Jag vill ge mina barn allt det som jag inte fick som barn och jag känner verkligen att jag lyckats med det. Men jag har inte alltid gjort det. Eftersom jag tog tag i mitt matmissbruk och blev lycklig så finns det inte så många bekymmer i våra liv som vi inte klarar av. Ilskan och dåligt tålamod som jag hade för några år sedan finns inte kvar. Tvärtom, jag har svårt att bli arg på barnen. Lite sur kan jag bli, men inte arg. När jag blir arg brukar jag behålla det inom mig tills jag hittar ett tillfälle att prata med barnen om det. OCH det fungerar mycket bättre än att bli arg. Ibland lyckas jag inte - då blir det den stackars maken som får den skiten, men det brukar gå över rätt fort - han känner ju mig nu rätt bra efter 12 år. När jag är trött blir jag sur och snäsig, men då vet alla att nu är Mamma Cattis trött. Och just nu är det så. En helg i Stockholm där maken blev sjuk och dålig sömn i tre nätter + sommartid, gör att jag är trött och inte sådär jätteglad som jag skulle önska att jag var.

Jag lade mig en halvtimme för tidigt igår kväll och därför är jag vaken nu mitt i natten och kan helt enkelt inte sova, fast jag egentligen är helt slut. Det är så otroligt frustrerande att inte kunna sova när jag älskar att sova + att jag faktiskt ÄR trött.


Jag önskar er alla en fin tisdag - jag skriver som jag brukar skriva - jag gör så gott jag kan och jag tror att det blir fantastiskt (även om jag är trött) att få tänka på alla år med dottern under denna dag som jag har framför mig nu

Stockholm i mitt hjärta

Då är jag och maken i Stockholm på en myshelg, som ska avslutas med mitt lopp i morgon. Vi bor vid Stureplan, och det passar inte riktigt trötta Cattis. Fest och musik nästan ills det är dags att gå upp för mig.


Jag börjar dagarna med morgonpromenader från hotellet ner mot Dramaten och sedan längs Strandvägen innan jag går hem igen. Det känns mycket bra att känna efter hur kroppen mår efter min förkylning och vet ni vad? Den känns som om den klarar av att jogga runt Djurgården. Gör den inte det, då hoppar jag av efter ett varv. Och är lika (nästan) glad för det.





När jag och maken började träffas för 12 år sdan bodde han i Gävle och jobbade i Stockholm så det var många turer till stora staden i början. 1992 gick jag min massörutbildning här i staden oxå så jag har varit en del här. Det är alltid mysigt, men känslan för storstaden som jag hade innan är borta efter mina veckor i London. Jag gillar tystnaden och lugnet hemma i min lilla värld utanför staden nära skogen och åkrarna. Och dofterna från hästarna som går i sina hagar mitt emot mitt lilla hus. Där trivs jag bäst.

Det har inte hänt så mycket med studierna här, för vi har fått ändra om i planeringen. Inte alltid så roligt, men allt ordnar sig ändå, eller hur? Samtidigt skulle jag önska att jag inte behövt tänka på studierna när jag är iväg, men efter denna termin behöver jag inte det och därför kan jag acceptera att det är så här mitt liv ser ut just nu.

Jag önskar er alla en fin lördag - själv ska jag göra mig snygg när jag provar min nya löpardress, kort kommer kanske senare ;)

Alltså, sötast i hela världen

Japp, det är hon. Mina hundar betyder ännu mer för mig nu efter Londonresan än innan. Min familj oxå, såklart. Det var nyttigt att vara hemifrån i över 6 veckor, men det fanns mycket tid att tänka på och uppleva ensamheten. Idag bjuder jag på några bilder av den lilla älsklingen som har det så gott på mattes morgonrock.










Idag har jag flyttat ner till min skrivarlya där jag i lugn och ro ska ta tag i min uppsats. Jag är så full av energi och känner mig så glad att jag är övertygad om att det kommer att bli en fin dag idag.

Jag hoppas och önskar ni alla oxå har härliga känslor inom er och att ni får en finfin dag- själv ska jag njuta här hemma av att få vara hemma hela dagen och plugga med hundarna bredvid mig

Vill ha

en sån här sötnos. Jag är uppvuxen med två långhåriga dvärgtaxar så jag faller ganska lätt för dessa små sötnosar.









Denna kille är 11 veckor tror jag.









Här är de två valparna som är kompisar för tillfället, men de ska bli ett par så småningom och skaffa små barn tillsammans. Då ska jag köpa en. Ägaren ska använda dessa hundar till viltspårhundar och då blir det såklart godkänt från min jagande make med en sån här hund i familjen. Men det blir inte nu, för det räcker med två hundar som det är nu.


Det har inte blivit mycket skrivande i helgen och igår small det i nacken så jag har nackspärr just nu, men jag måste ändå försöka skriva ner min engelska text under dagen idag. Jag ska bara tänka lite först sen ska jag skriva och den ska skickas in till gruppen för respons på onsdag, så det börjar bli lite bråttom att jobba med den nu.

Jag ösnkar er en finfin dag idag - jag gör som jag brukar - så gott jag kan

Mina sommarblommor

blev planterade efter midsommar för jag var helt utmattad innan och när kraften kom midsommarveckan så ville jag inte plantera dem eftersom vi skulle iväg över midsommarhelgen. Därför blev det så sen plantering för mig denna sommar.I sommar har jag skött om dem och därför är de forfarande såhär stora.










De börjar spreta lite åt alla håll, men de är inte vissna så jag behåller dem nog en vecka till innan de ska bytas ut mot de fina bollkyssen.

Efter bollkryssen är det nog ingen idé att plantera de fina vinterblommorna för ingen vill ha det arbetet att sköta dem när jag är iväg, så då får de gå in i huset utan fina blommor, det väljer de ju själva. Själv kommer jag att promenera på Londons gator och lukta på deras blommor där.





Idag ska jag plugga och plocka fram mina sista scener på boken och börja fånga känslan för den. Jag kommer att hitta den bara jag sitter och läser lite och börjar jobba med mina underbara huvudperson.

Jag har fem dagar framför mig som jag bara ska vara hemma. Hur underbart som helst faktiskt.

Ha en skön dag - det ska jag ha

grattis mitt hjärta

Min stysterdotter fyller 8 år idag. När hon föddes för 8 år sedan var jag och maken och fjällvandrade i NordNorge. Detta var sommaren när jag var sjukskriven första gången för min utbrändhet och jag mådde jättedåligt. Jag trodde då att jag inte skulle få plats i hennes liv. Jag är idag en mycket viktig person i hennes liv. För att jag tog mig tid att få den platsen. Jag lät inte de jobbiga tankarna ta över. Den glädje det var för mig att bli moster hjälpte mig under min sjukdomstid.





Här är min underbara systerdotter i Bohuslän midsommarafton i år.


Älskade Amanda du är så fin och moster älskar dig så mycket. Hoppas du får en fin dag. Vi ses snart.

Stephen King säger

Att ju mer vi läser ju bättre skriver vi. När vi läser texter som andra skriver blir vi så medvetna om deras texter och det hjälper oss i vårt egna skrivande, säger Stephen Kind i sin bok om skrivandet. Med dessa ord i bakhuvudet var det inte svårt att köpa 4 böcker för 100kr på Östersjöfestivlen i Karlshamn igår. Det är inga pocket böcker utan på denna festival är ALLT bara så billigt.



Det blev även två av vårens koftor hos Lindex för 30kr styck + en klänning 50kr. Även några toppar från Vera Moda för 30-50kr styck hamnade i kassarna.

Så, med denna redovisning förstår ni jag blev nöjd med dagen.






Mina flickorna är hos sin pappa denna vecka, men jag fick lov att hämta dem på morgonen och gå med dem på stan (fast de gick ju mer själva än med oss). Denna damen är den yngsta som för något år sedan var klädd i svart och hade varit det i 4 år. Nu är hon så här färgglad och fin.







Detta är den äldsta dottern som är rockig (fast det syns inte här så väl, men jag fick inte ta fler kort på henne) och hon var på Europe- konsert kvällen innan på torget i Karlshamn. Hon hade stått längst fram och flirtat med basisten och Joey Tempest + fått basistens plektrum med sig hem. Gissa hur salig- lycklig hon är?

Som alltid njuter jag av att få vara med mina flickor och de undrade om de fick gå och träffa kompisar och det var ju klart att de fick. Jag trivs med att vara i samma stad som dem, att veta att vi är på samma område räcker bra för mig. Nu har de två dagar till på denna festival och sen kommer de hem till mig och sina kompisar igen på söndag.



Här är då jag och min älskade syster. Jag skrev på facebook under denna bild att hon är stora syster och att det syns väl att jag är yngst. Haha, det skiljer två år på oss, men det är något jag alltid skojat om när vi träffar nya människor. Förr poängterade jag att hon var stora syster i både ålder och storlek för att det har hon alltid varit. Det var ett internt skämt mellan oss innan när vi var fast i matmissbruket båda två. Skillnaden var egentligen bara storleken för vi var lika sjuka båda två. Skillnaden var att hon låg på soffan och åt, medan jag åt + tvångsmotionerade för att kunna äta mer utan att gå upp i vikt.

Nu njuter vi av att vara sockerfria och fria från besattheten och det är härligt.

Hoppas ni alla får en fin dag att göra det ni vill på - jag ska njuta av att bara vara hemma

Goa hundar

Lika trött hund som hennes matte, fast jag har inte den ställningen när jag vilar.










Detta är den stora hunden som hade besök av en liten kille i fredags och de var så gulliga när de var tillsammans, killen lyfte tassen,kollade tänderna och Smida hon bara låg där. Helt underbart att se.

Ha en fortsatt bra dag - jag ska snart till stan och jogga med friskis

Nu ska jag bara vara

Min underbara dotter som är en blivande fotograf. Hon tar bilderna själv och jag bara älskar de hon tar. Här är ett smakprov som hon tagit på sig själv under vår resa.





Här poserar mosters älskling för mig under torsdagen då vi hade underbart väder.








Studentrosorna till den glada student som gick ut kl 13 i fredags.








Nu har jag jobbat klart för idag och ska ta det lungt resten av dagen. jag ska ändra layout på min virkblogg och även på denna såsmåningom. Men jag är inte så särskilt skärpt när det gäller sådana saker så det kommer nog att ta tid.

I morgon ska jag göra de sista justeringarna på min uppsats och sedan hoppas jag att den är klar.

Idag när jag var ute och jobbade fick jag en liten aha-känsla, och det är att nu ska de sista scenerna plockas fram och skrivas klart. Nu har boken fått vila under hela terminen, nu är det dags att den får lite tid och kärlek från mig.


Ha en skön tisdag - det ska jag se till att ha

Vissa sover men inte jag

Jag pluggar för fullt, medan andra har det hur bra som helst. Jag skulle kanske varit en hund istället.

Det går faktiskt mycket bra för mig, jag börjar känna mig trygg och nöjd.

Idag ska jag skriva hela dagen

I går var det ingen bra dag. Jag kände mig nere och hade ångest över min uppsats. Jag var oerhört trött och det var förhoppningsvis därför det kändes tungt. När jag är så trött mår jag dåligt över att jag inte orkar skriva så allting blir en ond cirkel. idag sitter jag i köket med tvn stängd och alla mina böcker bredvid mig. Jag hoppas att jag känner mig nöjd i eftermiddag då jag ska köra till svärmor och svärfar en stund. Eller rättare sagt jag vet att jag kommer att känna mig nöjd för jag mår mycket bättre idag än igår.






Det ligger lite, lite snö kvar här men det är inte mycket som ni kan se. Jag och hundarna njuter oerhört mycket när vi är ute på våra promenader. Det finns så mycket mer att lukta på här än hemma så hundarna älskar att vara här. Jag njuter av ensamheten, tystanden och att slippa alla vardagsbestyr som finns där hemma.





Här är "min" stuga idag. En helt underbar liten stuga som är perfekt för mig i dessa skrivande dagar som jag har framför mig. Jag mailade min handledare igår och ska få komma till honom på ett enskilt handledarsamtal på måndag och det känns bra. Då hoppas jag att alla jobbiga känslor försvinner efter det. Jag vet nämligen inte om uppsatsen är på rätt spår, om jag skriver rätt, eller om min litteratur är bra. Ingen säger något om det och jag behöver höra det för att orka skriva vidare. Tänk om jag får reda på 6 dagar innan den ska in att allt är tokigt. Då blir jag tokig.


Ha en härlig dag - det ska jag ha

Titta vad syrran hittade

i min trädgård.


Våren är på väg i Skåneland



Fåglarna kvittrar och blommorna förgyller vår dag fast det är grått ute.


Ha en underbar torsdag - det ska jag ha