Knästrumpor

Jag har ju tidigare skrivit om min dotters kärlek till Madicken. Denna kärlek gäller dock stora delar av Astrid Lindgrens produktion, såsom Barnen i Bullerbyn och Emil, samt även Vita stenen (som väl är Barbro Lindgens verk?) Alla dessa böcker har ju filmatiserats, och det är gott om knästrumpor på flickorna i dessa filmer, vilket fått min dotter att hett önska sig ett par vita spetsknästrumpor. Och har man en mamma som kan sticka är detta ju inget problem! (Även om de var jättetråkiga att sticka, bara samma mönster hela tiden...) Mönstret kommer från en urgammal Allt om handarbete, sent 70- tal som jag en gång köpt på loppis på grund av en artikel om Fair Isle, som dock visade sig rätt meningslös, men som jag inte kunnat med att slänga.
Garnet är ett sockgarn, ull med lite syntet, köpt på torget, alltså helt okänt märke för mig (har inte kvar banderollen), tunt och fint och riktigt vitt.  Jag brukar inte köpa garn på torget, ofta är det ju int högsta kvalitet, och dessutom kan det ju bli svårt att komplettera om det skulle behövas, men den här gången var det vita sockgarnet slut i garnbutiken så då blev det så, och egentligen är det ju roligare att handla hos den här lilla torggumman än på den enorma Lerdalaboden som verkligen klarar sig utan mina pengar!
Nu säger min dotter att hennes lillasyster också måste få ett par, för annars blir det inte rättvist, men jag tror inte det här mönstret blir bra på ett par bebisstrumpor, så jag får kanske hitta på något annat till henne.

(och de är faktiskt lika långa även om det inte ser ut så på bilden!)

Queen Susan

Den här sjalen är det jag stickar på!

Queen Susan i Shetland lace, helt underbar! Men nu ha jag hittat något skumt i mönstret, (som inom parentes är långt som en avhandling...)

Laminaria

Nu äntligen har jag också en Laminaria! Den är stickad i Malabrigo Lace, två härvor gick det åt, och kvar har jag bara en liten, liten sudd, det var riktigt nervöst på slutet, men garnet räckte!
Egentligen är den inte riktigt snygg, garnet är faktiskt för melerat för en spetsstickning... men jag hade bestämt mig för att det skulle bli en laminaria den här gången, eftersom jag påbörjat den två gånger innan utan att avsluta eftersom jag var missnöjd med hur det blev. Men mjuk är den ju alla fall! Fantastisk garnkvalitet. Kanske att jag skulle färga den?

Gerda stole

Nu är den färdig, min Gerda stole, och jag är så nöjd med resultatet!
Garnet är ett entrådigt ullgarn från Ölands Ullcentrum, som växlar mellan två röda toner. Jag hade knappt 100 gram som jag köpte i Gamla stan i somras, och det var ju inte riktigt tillräckligt eftersom jag fick hoppa över udden för att få garnet att räcka, men det duger ju så här också.
Jag använde sticknummer 3, och mönstret finns här (ravelrylänk).
Hon som har designat den här sjalen heter Sarah Kendra Hughes och har bloggen I dream of the sea där hon har publicerat ytterligare ett vacker sjahmönster som heter celtic knot.