Visst är det väl så man brukar säga?
För mig och min sambo har det under åren varit så i vårat skapande i alla fall.
Jag började sy av retro när vi fick Anton för snart 9 år sedan. Det gick av bara farten och plötsligt hade "florin" kommit till och min lust att skapa var enorm.
Skaparglädjen ledde till att jag och sambo gick en massa kurser i bland annat silversmide och i och med det kom Wgaard till, i början skapade vi namnsmycken både jag och sambo men på slutet var det mest sambo som skötte Wgaard.Sen kom livet in på en krokig väg med höga berg att bestiga och vi tappade helt lusen med silversmide och även florin gick ner på sparlåga i några år.
Jag bestämde mig sedan för att antingen satsa mer på florin eller lägga ner helt, valet blev att satsa mer. Det har många gånger varit ett tungt beslut och jag har fortfarande inte kommit till det stadiet där jag känner mig helt hemma. Jag kämpar ständigt med avvägning mellan vad det är jag vill göra, vad kunder efterfrågar, vad som är lönsamt och framförallt vad jag hinner göra. Så nu har jag tagit ett beslut; florin ska inte längre sy barnkläder. Det har jag väl iofs knappt gjort de sista åren men det har varit ett jobbigt beslut att ta till 100%. Säkert beror det på att allt en gång började med just barnkläder...
Jag ska såklart göra det jag är riktigt bra på och som jag tycker är roligast. Därför ska jag nu satsa på väskor, börsar, plånböcker och såklart en hel del annat men inte barnkläder. Lite vemodigt känns det allt men som jag skrev i rubriken, var sak har sin tid och nu är tiden med florins barnkläder förbi.
Men inte nog med det, det ska även bli skoj att återigen skapa ihop med min sambo. Denna gång med ett större allvar och som företagare. Han har nämligen tagit upp Wgaard men nu i helt ny tappning och med ett annorlunda och häftigt återbruk! Han har inte skapat på flera år men i somras började han klura lite och nu är Wgaard igång igen på riktigt och äntligen skapar vi båda två igen!
För mig och min sambo har det under åren varit så i vårat skapande i alla fall.
Jag började sy av retro när vi fick Anton för snart 9 år sedan. Det gick av bara farten och plötsligt hade "florin" kommit till och min lust att skapa var enorm.
Skaparglädjen ledde till att jag och sambo gick en massa kurser i bland annat silversmide och i och med det kom Wgaard till, i början skapade vi namnsmycken både jag och sambo men på slutet var det mest sambo som skötte Wgaard.Sen kom livet in på en krokig väg med höga berg att bestiga och vi tappade helt lusen med silversmide och även florin gick ner på sparlåga i några år.
Jag bestämde mig sedan för att antingen satsa mer på florin eller lägga ner helt, valet blev att satsa mer. Det har många gånger varit ett tungt beslut och jag har fortfarande inte kommit till det stadiet där jag känner mig helt hemma. Jag kämpar ständigt med avvägning mellan vad det är jag vill göra, vad kunder efterfrågar, vad som är lönsamt och framförallt vad jag hinner göra. Så nu har jag tagit ett beslut; florin ska inte längre sy barnkläder. Det har jag väl iofs knappt gjort de sista åren men det har varit ett jobbigt beslut att ta till 100%. Säkert beror det på att allt en gång började med just barnkläder...
Jag ska såklart göra det jag är riktigt bra på och som jag tycker är roligast. Därför ska jag nu satsa på väskor, börsar, plånböcker och såklart en hel del annat men inte barnkläder. Lite vemodigt känns det allt men som jag skrev i rubriken, var sak har sin tid och nu är tiden med florins barnkläder förbi.
Men inte nog med det, det ska även bli skoj att återigen skapa ihop med min sambo. Denna gång med ett större allvar och som företagare. Han har nämligen tagit upp Wgaard men nu i helt ny tappning och med ett annorlunda och häftigt återbruk! Han har inte skapat på flera år men i somras började han klura lite och nu är Wgaard igång igen på riktigt och äntligen skapar vi båda två igen!
