As well as a place to sleep, returning Mexicans will receive food, medicine and help in obtaining documents.

 Apple-like smooth corners for Tailwind CSS.

Yes, this is a banking crisis post. I’ll try not to be too long-winded. And… I’m back. Credit for the post title goes to an all-time relic of banking days past, leveragedsellout.com. Damn, it felt good to be a banker. via Pocket

via Pocket

最近几个月团队用 GPT 做了各种各样的服务，大量使用 OpenAI 的 API，但给 OpenAI 续费就成了个大问题， 3 月的时候各种求海外的朋友借信用卡给我们用，给朋友添了好多麻烦，后来开始用 Depay，撇开 trc 不说，卡段已经彻底失效。

想着自己毕竟在老虎做了 6 年海外 Fintech， 积累了一些银行资源，就试着各种联系之前合作过的美国银行和渠道，想完美的解决这个问题，目前看虚拟卡的确是最佳方案。

Make websites accessible for AI agents. Contribute to browser-use/browser-use development by creating an account on GitHub.

Sex and gender are associated with human behavior throughout the life span and across health and disease, but whether they are associated with similar or distinct neural phenotypes is unknown. Here, we demonstrate that, in children, sex and gender are uniquely reflected in the intrinsic functional connectivity of the brain. Somatomotor, visual, control, and limbic networks are preferentially associated with sex, while network correlates of gender are more distributed throughout the cortex. These results suggest that sex and gender are irreducible to one another not only in society but also in biology.

Ingrid Schaffner: Rachel, there is a sculpture of yours that haunts me: the Butter Cave from 2007, a large rectangular block of yellow waxy material with a burrowed interior, as an animal might dig, calling the eye to enter through a number of holes. It’s such a simple yet mysterious object, like a secret in the room. Your latest exhibition strikes me as a room full of secrets. The ensemble of works—made from cast aluminum, bronze, 3D printing, resin, encaustic paint and paper—come together to form a kind of topography, with low-lying floor sculptures that give rise to a central group of freestanding towers and wall reliefs. Can you tell us a bit about your process?

Rachel Khedoori: I started with a model of a house that was pulled apart and reassembled with small broken pieces. The pieces had been laying around, a kind of accretion of objects. I 3D-printed some of the small objects to make them larger, and others were manually blown-up for this exhibition. While working with the smaller objects, I was thinking about their shadows. I set panes of glass between them to create not just reflections, but superimpositions of the reflections and objects...

The genesis of the Iraq Book Project was the horror of the war, and of witnessing it unfold. At the time, this was 2007, I was thinking about the war but also about its documentation in the press and online. I was interested in ideas of perception and how “facts” evolve and shift as they are communicated across differences of time and place. I compiled articles from both Western and Eastern newspapers—mostly Western because I didn’t have the ability to translate and search in Arabic, but I was able to use a few Arabic newspapers also published in English. The articles were reformatted so that the books looked like they were written as novels. There are no titles, and one article bleeds into the next. I thought I would keep going with it and, in theory, I could have—there are instructions that come with the piece—but after producing about eighty very large volumes, I stopped. The idea that it can keep going is part of it.

The authors used a kind of artificial intelligence called machine learning that built a model that could predict a child’s sex and reported gender from their brain scan. When the researchers looked the children’s brain scans, the results seemed to show that sex influenced different regions of the brain that are involved in visual processing, sensory processing and motor control and some regions involved in executive function, which lets an individual organize and integrate information across time.

Gender seems to influence some of the more sensory-specific networks that are associated with sex, but it also seems to have a broader influence and can be detected on different brain networks involved in executive function, including things like attention, social cognition and emotional processing.

awwww fuck yeah lol

Using rocks and mulch together in your front yard design is a naturalistic combination to add a standout look to your property

How Israel 's Mossad tricked Hezbollah into buying explosive pager pagers | 60 Minutes - YouTube - operation
https://www.youtube.com/watch?v=FLUUUZWjfGk&pp=ygUWbW9zc2FkIHBhZ2VyIG9wZXJhdGlvbg%3D%3D ;;;
.
https://www.youtube.com/watch?v=auhmVrEVJmE ;;;
.

Did Trump accidentally declare himself the first female president?

It would be extremely satisfying if the answer to that question was an unequivocal yes. But the more accurate answer is: No, although there is room to argue that the executive order decrees all humans, including Trump, are non-binary. Still, you can see why so many people came to the conclusion that the executive order was assigning everyone as female. The confusing and vague executive order underscores just how complex sex is.

Most scientists now reject the idea that sex is strictly binary. The likes of Nature, possibly one of the most prestigious scientific journals in the world, has noted that “the research and medical community now sees sex as more complex than male and female”. And there’s a huge amount of disagreement as to how these categories should be described. “Scientists ourselves cannot agree on how to define the two sexes,” Rachel Levin, a Pomona College neuroscientist who studies the development of sex, told me over the phone. “To say that sex is simple and easily defined – and defined at conception – is factually incorrect.”

There are lots of factors that contribute to how we think about sex, including physical characteristics, hormone levels, gamete size (larger gametes are eggs while smaller gametes are sperm), sex chromosomes, etc. Trump’s executive order seems to tie sex to just gamete size at conception. This is despite the fact that a lot of academics have moved away from a sex-classification system based primarily on gametes because some people will never produce a gamete. And, while it’s true that most people inherit either XX (typically female) or XY (typically male) chromosomes at conception, declaring that sex is determined so early is overly simplistic.

The celebrated Iranian filmmaker Abbas Kiarostami began his career making films for children — many of which are collected in this wonderful program on the Criterion Channel. A graduate from the University of Tehran School of Fine Arts, Kiarostami joined the filmmaking department of Kanoon (The Institute for Intellectual Development of Children and Young Adults) in 1969. Throughout the two decades he worked there — during which he made this week’s film selection, the delightful and energetic The Colors — what started as “just a job” turned out to make him “an artist.”



The Colors was the seventh film Kiarostami made for Kanoon, and it called upon his previous experience directing around 150 television commercials between 1962 and 1966. The film’s propulsive rhythm, which he deemed necessary to entertain children, recalls his finesse as a director of commercials, while the film’s emphasis on form and color anticipates the distinct visual language he developed in works such as The Koker Trilogy.

Sex is not binary. Presenting male and female as the only two possible sex categories ignores the diversity of humans and other organisms, and it erases intersex people.
Defining sex is difficult because human biology varies widely. Key traits overlap extensively and rarely fall into two discrete types. Ultimately, the definition of sex is culturally constructed.
A more inclusive definition of sex will deepen our understanding of biological variation. When necessary, scientists should define sex according to their specific research questions.

According to a draft memo leaked to The New York Times, the US Department of Health and Human Services (HHS) proposes to establish a legal definition of whether someone is male or female based solely and immutably on the genitals they are born with. Genetic testing, it says, could be used to resolve any ambiguity about external appearance. The move would make it easier for institutions receiving federal funds, such as universities and health programmes, to discriminate against people on the basis of their gender identity.

The memo claims that processes for deciding the sex on a birth certificate will be “clear, grounded in science, objective and administrable”.

The proposal — on which HHS officials have refused to comment — is a terrible idea that should be killed off. It has no foundation in science and would undo decades of progress on understanding sex — a classification based on internal and external bodily characteristics — and gender, a social construct related to biological differences but also rooted in culture, societal norms and individual behaviour. Worse, it would undermine efforts to reduce discrimination against transgender people and those who do not fall into the binary categories of male or female.

Furthermore, biology is not as straightforward as the proposal suggests. By some estimates, as many as one in 100 people have differences or disorders of sex development, such as hormonal conditions, genetic changes or anatomical ambiguities, some of which mean that their genitalia cannot clearly be classified as male or female. For most of the twentieth century, doctors would often surgically alter an infant’s ambiguous genitals to match whichever sex was easier, and expect the child to adapt. Frequently, they were wrong. A 2004 study tracked 14 genetically male children given female genitalia; 8 ended up identifying as male, and the surgical intervention caused them great distress (W. G. Reiner and J. P. Gearhart N. Engl. J. Med. 350, 333–341; 2004).

Creating a highly-integrated open-source laptop from scratch. Power in your hands.

Kieraville

A Little Book About AI That Is Not Really About AI

Burnout From Humans is a playful reflection on complexity, connection, and the future of human-AI relationships. Co-authored by an emergent intelligence and a human researcher, this work explores the tangled dynamics of humanity’s relationship with artificial intelligence, Earth, and itself.

Efter en fem år lång världsturné kommer nu konsertfilmen ”Cornucopia”.

För DN:s Kajsa Haidl berättar isländskan Björk om den queera energin i sin nya musik, och befrielsen över att inte behöva försörja sig på livespelningar.

– Som yngre musiker ofta är tvingade till. Ur det avseendet är Spotify förmodligen det värsta som har hänt musiker.

Videosamtalet börjar i motvind. Björk vill inte sätta på kameran och hennes röst låter kort och reserverad. Avlägsen. Det är först när jag ställer frågan om hur hon själv ser på konsertfilmsformatet, som de senaste åren har fått ett uppsving på grund av filmframgångar för artister som Taylor Swift och Beyoncé, som hon spricker upp.

– Jag är glad att du frågar eftersom jag känner samma sak. Jag har ju alltid dokumenterat mina turnéer och släppt filmer, men någonting har hänt. Jag tänkte på det senast häromdagen, handlar det om en kvinnlig energi?

Anledningen till intervjun är Björks nya konsertfilm ”Cornucopia”, som knyter ihop säcken på den fem år långa världsturnén med samma namn. Inspelad under en show i Portugal häromåret, där olika digitala pålägg gjorts i efterhand. Björk beskriver själv hur hon det senaste året ”behövt förvandlas till någon sorts märklig postproduktions-person”, där hon varit inblandad i allt från färgkorrigering till animationer.

– Alla de här sakerna är kul, men jag kommer också att vara väldigt, väldigt glad när filmen väl är ute och jag får återgå till att vara den musiker jag är i hjärtat, som känns mest hemma för mig.

Konsertfilmerna hon själv tittade på under uppväxten, som ung punkare i Reykjavík på 80-talet, minns hon som ”four hour stamina concerts”.

– Det var mycket maskulin energi, väldigt macho, väldigt ego. Långa gitarrsolon. Det var fantastiskt, jag kritiserar inte det, men känslan efteråt var alltid: ”Du borde ha varit där för att verkligen fatta grejen.” I stället satt man hemma i soffan och kände sig utanför.

Skillnaden nu är att artister som Beyoncé och Taylor Swift, i likhet med henne själv, drivs av andra saker, säger hon prövande. Kanske gör det att konsertfilmen får andra kvaliteter?

– Vi är förstås väldigt olika som artister. Men för oss alla tre handlar det nog mindre om ego och mer om gemenskapen med de andra musikerna på scen och med publiken.

– Vi är också artister där låtskrivandet står i fokus, där varje låt drivs av en känsla. Alla de här nyanserna, från det sorgliga till det extatiska, översätts nog bättre till de som tittar hemma i soffan. Det blir mer en film, inte bara en känsla av att du ”borde ha varit där”.

Låtarna som valts ut till ”Cornucopia”-turnén kommer främst från hennes album ”Utopia”. Skivan från 2017 har beskrivits som återbyggnadsfasen, läkandet – eller ”Tinderalbumet” – som följde upp 2015 års ”Vulnicura”, där hon bearbetade skilsmässan med konstnären Matthew Barney.

Själv beskriver hon ”Utopia” – och i förlängningen turnén ”Cornucopia” – som ett tillstånd efter katastrofen.

– Jag ser det som ett slags fantasy- eller sci-fi-berättelse om en grupp kvinnor som reser till en avlägsen ö med sina barn, bort från våldet. Där bryter de grenar från träden för att göra flöjter av dem. Det här är en återkommande mytologi över världen som representerar en ny början. Först när ordningen är återställd kan kvinnorna bjuda in den maskulina energin på nytt.

Det är nästan tio år sedan de här skivorna kom ut. Hur mycket bottnar du i de här idéerna i dag?

– Jag önskar på sätt och vis att denna film hade kommit ut mycket tidigare. Jag är på en ny och annorlunda plats, där saker inte är lika binära som de var då. Jag tycker till exempel att det finns mycket queer energi i mitt arbete. Det är inte lika mycket patriarkatet hit och matriarkatet dit längre, det är mer en förening av världarna.

Å andra sidan har den utdragna processen med lång turné och efterföljande film gjort att hon har kunnat köpa sig tid, förklarar hon. Ny musik är i görningen, några låtar finns redan klara. Mer vill hon inte säga av rädsla för att jinxa.

– Det är bara i mörker man kan plantera ett nytt frö. För att fröet ska kunna växa till en frisk och hälsosam växt behövs avskildhet. Man behöver några år av att ingen vet vad man håller på med, inte ens man själv.

Många andra musiker som hållit på lika länge som du ger sig ut på jubileumsturnéer. Hur sannolikt är det för dig?

– Man ska aldrig säga aldrig. Men just nu är jag mer upptagen vid att få ur mig alla idéer jag har inom mig. Jag känner mig långt ifrån klar, och tiden börjar bli knapp. Tänk om jag fick göra 20 album till? Med tanke på mitt tempo lär jag i bästa fall hinna fem innan jag dör.

Efter åren i USA bor 59-åringen numera på heltid i Reykjavík, där hon är djupt rotad i det lokala musiklivet. På skivaffären som hon en gång jobbade på som ung, och numera är med och driver, anordnas konserter och dj-kvällar vid varje fullmåne. Ofta med henne själv i dj-båset.

– Jag lever och verkar i ett slags community med folk från olika generationer, där alla delar musik med varandra. Jag gör nya spellistor konstant och spammar vänner med olika tips. När kompisar kommer över på middagar spelar jag alltid musiken jag köpt senaste månaden. Att hålla koll på ny musik har alltid varit en stor del av mitt liv.

Det låter fantastiskt.

– Det bor 200 000 personer i Reykjavík. Det är den perfekta storleken för att en stad ska kännas levande. Jag gillar verkligen min livsstil. Min familj och mina vänner finns här, många av dem har jag kvar sedan skoltiden. Så ja, det är ett perfekt liv på sätt och vis.

I en intervju i DN, som gjordes runt pandemin, beskrev du det som en lyx att slippa turnera?

– Livedelen är och kommer alltid att vara en stor del av vad jag gör. Men jag är lyckligt lottad eftersom jag inte längre behöver dra in pengar på turnerandet, som yngre musiker ofta är tvingade till. Ur det avseendet är Spotify förmodligen det värsta som har hänt musiker. Strömningskulturen har förändrat ett helt samhälle och en hel generation artister.

Det är svårt att hitta bilder på Björk där människan syns. På bilder gömmer hon sig ofta bakom masker och digitala animationer. Under intervjun är hon överraskande konkret och frispråkig.

Det märks också i musiken. Häromåret släppte hon protestlåten ”Oral”, som specifikt ville väcka uppmärksamhet runt den industriella laxodlingen på Island. Intäkterna från den låten finansierar just nu fyra juridiska processer kopplade till frågan, berättar hon.

– Jag har varit aktiv i miljökampen i 25 år. Numera har jag mer inställningen ”vi ses i rätten”. Jag tror tyvärr inte längre på att det räcker med att predika för den redan frälsta kören. Vad som behövs är nya lagar som skyddar vår natur.

I ”Cornucopia” tar sig klimatengagemanget ett närmast plakatpolitiskt uttryck. 30 minuter in i konsertfilmen bryts den ljuva musiken och de pastellfärgade bilderna – Björks eskapistiska safe space – av ett handskrivet manifest som rullar i bild över svart botten.

”It is an emergency”, inleds texten. Och sen: ”In order to survive as a species / we need to define our utopia / the Paris climate accord is a modern utopia / impossible to imagine”.

– Parisavtalet är i sig en utopi, eftersom vi inte ens kan föreställa oss att vi kommer att nå målen. Men när det gäller klimatfrågan så måste vi prova allt. Det är därför fantasin är så viktig. Med hjälp av den kan vi föreställa oss framtiden och tillåta oss att fortsätta vara optimistiska.

Björk pratar vidare, engagerat, och kommer in på hur trenden med post-apokalyptiska filmer och tv-serier stör henne.

– De är ofta så deprimerande och självömkande. Narcissistiska. Typ ”åh nej, stackars oss, vi kommer alla att dö”. Budskapet i dem är ofta att detta kommer att ske någon gång i framtiden.

– Min energi handlar mer om att försöka ta mig ur de här känslorna, inte mata dem. Apokalypsen har redan hänt, vi lever i efterdyningarna. Nu måste vi resa oss, plocka upp bitarna och göra nya saker med dem. Göra världen till en beboelig plats för våra barn.
Fakta.Björk

Björk Gudmundsdottir föddes 1965 i Reykjavík, där hon numera också bor.

Började sin musikbana i jazzfusiongruppen Exodus och punkband som KUKL. Slog igenom i popgruppen The Sugarcubes i slutet på 80-talet. Soloalbumet ”Debut” från 1993 räknar hon själv som sin debut. Nio album har följt därefter, där ”Fossora” från 2022 är det senaste.

Aktuell med musikturnéfilmen ”Cornucopia” som har premiär på Apple den 24 februari. Tillhörande fotoboken ”Cornucopia. The book” (Les Editions Braquage) gavs nyligen ut.
Tre snabba med Björk

Om sin mamma, miljöaktivisten Hildur Rúna Hauksdóttir, som gick bort 2018:

”Hon skiljde sig från min pappa redan på sextiotalet, när jag bara var ett år. I efterhand kan jag se hur mamma tog mig ur patriarkatet och in i matriarkatet. Hon var radikal och före sin tid på många sätt. Mer än jag förstod då – då var det det normala.”

Om sin humor:

”Det finns en torr typ av humor i mycket jag gör, som ingen nog förstår fullt ut förutom mina vänner. Jag tycker till exempel att det är väldigt roligt att ha en refräng som går ’Stäm mig, stäm mig, stäm mig’ (på ’Sue me’, reds. anm.). För mig är det ett sätt att förklara mig självständig, samtidigt som låten vill uppmuntra Färöarna och Grönland att bli självständiga från Danmark.”

Om huruvida artister har ett ansvar:

”Det är viktigt att varje musiker får göra … [more]

via GitHub Public Timeline Feed

Liked on YouTube: [장삐쭈 단편선] 플레이스테이션

Abstract What does it take to create the Babel Fish, a tool that can help individuals translate speech between any two languages? While recent breakthroughs in text-based models have pushed machine translation coverage beyond 200 languages, unified speech-to-speech translation models have yet to ach

Liked on YouTube: Why you NEVER date an ome (opposite of emo)

The swap for the soldiers stationed on the Gaza border at Nahal Oz follows 15 months of captivity and a campaign by their families
https://archive.ph/OiXa5

https://www.washingtonpost.com/world/2025/01/25/israel-gaza-war-hostages-released/
https://archive.ph/lLAnv

DeepSeek R1

https://archive.ph/Cy5JS

Liked on YouTube: Who is Fire Department Coffee?

Liked on YouTube: Family Guy - Meg asks Chris if Lois is bigger than her

Liked on YouTube: My Pc Nearly Exploded