Rapport från spinnkurs

I helgen var jag på spinnkurs. Skickliga Monica Hellberg var lärare och platsen var Wåhlstedts Textilverkstad i Dala-Floda. 

Förutom att miljön var ljuvlig så var det en fantastiskt bra spinnkurs! 

Vi var fem elever, jag var klart minst erfaren av oss alla. Vi fick alla en rejäl duvning i att förstå ullsorters egenskaper och hur mycket det kan skilja även mellan ull inom samma ras. Vi lärde oss beredning, förvaring, kamning, kardning och efterbehandling.

Och hur olika rockar fungerar såklart. Vi spann bouclégarn: 

Vi fick lära oss olika tekniker: att tvinna kedjor, förstå kabelgarner, spinna långdrag (jättekul!) Jag fascinerades av Monicas fantastiskt fina kabelgarner. Vilket proffs!

Vi fick lära oss kamma ull och konstaterade att fåret Hedvig som betar i mina tassemarker i Solna hade väldigt fluffig och fin ull som gick att spinna mycket tunt och fint, men som i slutresutlatet hade en viss strävhet mot överläppen.  

Jag tror vi gick igenom ungefär tusen saker till... mycket har fastnat, en del kan jag plocka upp med hjälp av fint kursmaterial. 

Vi bodde hemma hos Lena som har Yogaskola i närheten och hann med många härliga samtal och glada skratt. 

Jag njöt av en helg med fokus på att lära mig nytt i god samvaro, tack Monica, Eva-Lotta, Karin och Maria för det! Jag har kommit hem full av lust och mod att utveckla min spånad. 

Och jag njöt av den fantastiskt vackra miljön i Dala-Floda. Avslutar med en liten bildkavalkad. 

 

Spinnkurs

I helgen ska jag på spinnkurs. Det är Monica Hellberg som håller kurs på Wåhlstedts i Dala-Floda. 

Ska bli jättekul, jag känner att jag behöver lära mig mer teknik för att komma vidare. Ska också bli kul att få se Wåhlstedts, som jag hört så mycket om och vars garner är helt ljuvliga. 

Jag fick en läxa att göra klart till kursen: Att spinna tre garner så tunt jag kan. Helst i olika kvaliteter och olika beredningssätt. 

De garner jag har spunnit är, från vänster till höger: 

1. Kardflor från Ullcentrum som jag fick av mina barn i julklapp. Det är blandrasfår, inte mer specificerat än så. Ganska korta fibrer, inte helt lätt att få tunt och jämnt.
2. Kardflor från Åddebo Ull som jag köpt på Sätergläntan. Finull och gobeläng. En ljuvlig ull att spinna med som liksom bara gick att dra ut hela tiden. Rätt nöjd med det här resultatet.
3. Egenkardad ull från fåren på Överjärva gård här i Solna där jag bor. Jag kardade otvättad ull och tvättade först när härvan var klar. Ullen kommer från fåret Hedwig, som är en blandning av Gotlandsfår och Finull. Jättemjukt och fint att spinna, en fantastisk ull. Men det visade sig att ullen innehöll en del hö som gjorde att det ibland inte blev så jämnt.

Så, i morgon kväll efter jobbet tar jag med mig min lilla hopfällbara Ashford Joy och sätter mig i bilen till Dalarna. Det här ser jag fram emot. 

Kurs i bindningslära

I helgen har jag varit på kurs i bindningslära. Solveig Magnusson arrangerade via Slöjd Stockholm i Dieselverkstan i Nacka. Fantastiskt kul och otroligt givande!  

Vi har pratat kyperthärledningar så det står härliga till i skallen. Och skridningstal i satinbindningar och partisolvningar och allt möjligt annat. 

Det var ett härligt gäng där jag känner igen en del både via Facebooks Vävspolen och även en före detta kursare från Sätergläntan. Fantastiskt kul att träffas IRL :) 

Och så otroligt mycket att lära... Vill mer! 

Om lärande och inspiration

Funderar lite på hur jag hittar inspiration i mitt textila hantverkande.

Det är som att lärandet i sig är viktigt för mig. Just i höst har vävningen fått stryka på foten lite, till förmån för stickande och spinnande. Och jag känner att energin drivs av att det är mycket nytt jag vill lära mig.

Stickningsinspirationen fick en påfyllning när jag gick en endagskurs i att sticka Fair-Isle med Mary Jane Mucklestone och blev otroligt inspirerad. Köpte hennes bok "200 Fair Isle Designs" och har suttit många timmar med att försöka förstå hur jag kombinerar färger och mönster på bästa sätt.

Det har resulterat i ett par vantar... 

...och början på en slipover:

Spinnandet började av att jag såg alla instagrammare och bloggare som spann och ville lära mig. I höst har jag gått en ullkurs via Kulturlandskaparna här i Solna. 

Kulturlandskaparna är en förening som verkar för ekologisk mångfald. De har får på Överjärva gård i Solna (vilket för övrigt är en mysig fikautflykt en helg) och fåren betar även i trakterna där jag bor i Bergshamra. Det är så mysigt att gå förbi fåren på mina promenader där jag bor i närförort till Stockholm. 

Bild från www.kulturhantverkarna.se

Nu har jag således fått en fin spinnrock och då tar liksom nästa idé tag i mig: Jag vill att garnet jag spinner ska vara svenskt, jag vill veta varifrån ullen kommer. Alltså behöver jag lära mig behandla ull och karda... Nu har jag gått med i föreningen Kulturlandskaparna, såklart jag vill stötta deras fårverksamhet så att jag kan få ull från närområdet att spinna garn av! 

Vad händer med vävningen då? Just nu har jag en mattvarp i vävstolen som känns oändlig. Jag ska väva ut den och så ska jag nog ta lite paus från mattvävandet ett tag. Jag tror att nästa vävprojekt handlar om sjalar och så småningom så vill jag väva något av mitt handspunna garn. För vävningen ligger mig så otroligt varmt om hjärtat. Den är liksom fundamentet i mitt textila hantverkande.

Spinnkurs

Jag har länge tänkt att jag vill lära mig spinna. Förra sommaren när jag var på kurs på Sätergläntan lockades jag av min kurskamrat Randy att pröva att spinna på slända, så jag köpte med mig en slända och lite ull från Sätergläntans butik. Men det har blivit liggande... 

...fram tills i höst då jag bestämde mig för att gå en spinnkurs. Efter lite letande så hittade jag en väldigt nära där jag bor, hos Kulturlandskaparna på Överjärva gård i Solna.

De har en spinn- och tovkurs som är så finurligt upplagd att man betalar för fem tillfällen som man kan välja själv under ett helt år. Och det är fint att materialet bygger på de föreningengs fårskötsel.

Ganska snart kände jag att jag ville lära mig spinna på spinnrock. Nu har jag varit där i tre gånger och börjar få lite kläm på hur det funkar... Har fått en egen spinnrock och till och med spunnit mitt eget första garn som jag tror att jag kan sticka lite av. Mer om detta kommer!

Fair Isle-stickning

I lördags var jag på stickkurs. Det var garnaffären Luftmaskan som organiserade kurser med två fantastiskt inspirerande stickare, Mary Jane Mucklestone och Gudrun Johnston. Jag valde lördagskursen med Mary Jane Mucklestone på temat "Making It Up - Fair Isle Hat".

Vi tittade på tekniken och hur man kombinerar färger. Det som är speciellt med Fair-Isle är mönstertraditionen där man aldrig stickar med fler än två färger åt gången. Men man byter ofta färger och bygger upp olika mönster med mörka och ljusa garn. Karaktäristiskt är också X-O-mönstren i bårderna.

Jag hittade en underbar mössa som blev min inspiration för dagen. Sedan var det bara att sätta igång.

Efter att ha gjort klart resåren kände jag att det blev för juligt, så jag utmanade mig själv med lite färger i olika nyanser i rött och grönt. Tre gröna från mörkt till ljust, tre röda från mörkt till ljust. Och så grått och vitt.

Det var jätteintressant att kombinera, jag hade aldrig valt den ljusa raden med limegult och rosa tillsammans tidigare, men här tycker jag att det funkar.

Mary Jane var en mycket inspirerande lärare, här visar hon hur färger kan göra sig olika med olika val på ett par muddar.

En av hennes böcker fick följa med hem också. Den här är perfekt! En massa inspiration hur man kan kombinera olika bårder till något eget samt med förslag på färgskalor.  

Jag tror att många av de prover hon hade med sig kom från denna bok. Vilket arbete och vilken rikedom! 

Mössan var så kul att sticka så jag var tvungen att sticka klart den i helgen.... 

... och när jag var klar så upptäckte jag nackdelen med Fair Isle... Nåja, det blev Fäst-fest till Bron på TV igår kväll. Nu ska jag göra ett par bollar och sen kommer nog en bild eller två.

Det här var superkul! Jag vill genast sticka mer fair-isle.

Vävkurs :-)

Nu hemma från förra veckans kurs i vävning på Sätergläntan. Det var en underbar vecka full av inspiration och lärande. Jag har njutit av att prata vävning med likasinnade och jag har lärt mig massor. Jag vet nu lite mer om hur olika material beter sig i varp och inslag och hur det är att väva med riktigt tunna garn. Jag har prövat att väva på åtta skaft och trampor och lärt mig lite mer bidningslära. Och jag tror också jag vet hur jag ska sätta upp min kontramarsch.

Vi var åtta deltagare som tillsammans satte upp nio vävar och därefter turades vi om att väva en bit på varje väv. Det var intressant att se hur olika slutresultatet blev beroende på vars och ens personliga uttryck.

Vår lärare Ingrid Peterson bistod med fantastiska kunskaper, stor inspiration och ett enormt tålamod. Här är hon i färd med att visa mig HV-teknik i en tunn bomullsväv där vi även vävde myggtjäll.

Det tyckte jag var ganska svårt, ska jag göra sånt här så kräver det nog rätt mycket träning.

Min munkabältesväv med bomull 16/1 i varpen och Fårögarn som inslag blev färggrann:

Ett mer finstämt uttryck blev det i Evas väv, där hon vävde i milda färger med bomullsgarn som inslag:

Hålkruset var kul att väva. Jag testade starka färger och svart inslag och tror den blir lite jämnare i färgen efter tvätt. 

Katarinas hålkrus blev milt färgstämd i blått och vitt med smalare hålkruspassager.  

Vi vävde också disktrasor i lin, i en fantasikypert som gav lite stramaljeffekt: 

Randy testade att väva en disktrasa med lila inslag vilket gjorde den lite extra färgglad: 

Ellen vävde vackra ränder i bolstervarsväven, en femskaftad satinbindning med bomullsgarn 30/2 i varpen. 

I samma väv gjorde Christina en Fibonacci-randning och vi fick lära oss att  hur man än blandar ränderna i en sådan så blir det harmoniskt. Det måste jag pröva på.  

Den åttaskaftade bomullsväven i kypertbindning blev helt olika beroende på om vi vävde på fyra eller åtta trampor:

Jag gillade de små rutorna som kom fram på åtta trampor:

Så här olika blir möbeltyg i panama beroende på om inslaget är i lin eller ull och huruvida en håller sig till samma gråvit randning som linnevarpen innehöll:

Eiko, som kom ända från Japan till kursen, valde en svensk färgsättning: 

Och så vävde vi rosengång i bomull 16/2. Jag valde att göra en traditionellt svensk handduk i blått och vitt...

...samt en jämnt randig i tre olika gröna nyanser, gav nästan lite 70-talskänsla: 

Britt-Marie, som är en mycket skicklig väverska från Koppom i Värmland, blev lite av vår hjälpfröken. Det tackar vi för! Hennes klutar efter gamla förlagor går inte av för hackor. 

När jag kom hem och gick igenom mina alster kände jag mig alldeles lycklig över allt jag hunnit med och allt jag lärt mig. Just nu skulle jag gärna vilja sätta upp en handduks- eller möbeltygsväv, men det får dessvärre vänta tills efter flytten för just nu står båda vävstolarna nedplockade. 

Jag blev ju också såklart enormt sugen på att få upp min kontramarsch, efter att ha suttit sju dagar och vävt i Öxabäckvävstolar. 

Tack Ingrid och alla nya vävkompisar för en jättekul vecka!