... nästan i alla fall
Det vita löjtnantshjärtat är allt det vackraste... tycker jag.den blommar lite senare än den "vanliga" och den har tagit sig över ogräset som råder i den rabatten... precis som i de andra. Jag har förlorat kampen mot ogräset... särskilt under den senaste tiden då jag legat fullständigt utslagen av världens förkylning. Den är fortfarande inte på tillbakagång och jag har en hosta som plågar mig dygnets alla timmar. Det är nödvändigt att ha sängen nära då jag är alldeles dränerad på kraft. Jag har inte öppnat datorn på flera dagar och när jag äntligen gjorde det visade det sig att den inte fungerar som ska utan lägger av efter ett par minuter! Roligt!
Pionen är fortfarande full av blommor så jag passar på att njuta av dem... jag kravlade mig ut i förrgår och tog de här bilderna. Men det gick inte så bra så det var bara att gå in igen till sängen.
Jättedaggkåpan gör verkligen skäl för namnet... bladen är riktiga vattensamlare och den blommar alldeles rysligt nu! Vill man ha nåt som fyller utrymmet ska man satsa på den!! Den är verkligen... JÄTTE!
Jag försöker mig på en uppdatering på laptopen... men mina fingrar gillar inte det tangentbordet... de är lite väl klumpiga... fingrarna... men jag testar!
Jag hoppas att jag kommer på fötter snart igen för det här är jättejobbigt. Visserligen är vädret inte mycket att skryta över... men det ser ut som om det skulle kunna bli uppehåll och lite sol i morgon!
Nu säger jag God Natt ifrån det gula huset mellan hav och sjö i norduppland och kryper ner med min hosta och hoppas på lite sömn!
Kram
Bibbi
