FredagsFeeling

var det här. Klockan är typ 6 och Bill säger att om vi inte skyndar oss att åka till affären så smälter all choklad. Vi åker liite senare och tar med sked säger jag. Så när vi ligger i sängen och diskuterar hur det ska bli med fredagschokladen hör vi tuppen gala. Tur för honom och oss kan man säga. För igår anlände nämligen Ulf nr 2 (brorsan till Ulf nr 1) i en latrintunna (lite ovärdigt men mörkt och lugnande förstår ni) till oss. Stolt och glatt prätte han runt med hönorna i trädgården. Tills det började skymma och flickorna gick in för att knyta sig i halmen. Då drar Ulf till skogs. Dumma dumma tupp som inte hajjar att i skogen bor räven och andra livsfarliga djur. Men nu är han alltså tillbaka och jag slipper ringa Jörgen och fråga om en Ulf nr 3. Tack för det.

Snygg-Uffe med lite damer. Han laddar inför en
natt bakom lås och bom.

Torsdagar

är bra dagar. Då dyker alltid min kompis Maria upp. Hon ska bli syfröken och sitter varje torsdag i min verkstad och broderar fantastiska saker (jag glömde ta en bild men utlovar en nästa vecka) Vi jobbar, pratar och fikar och utbyter kreativa tips och lösningar. Oerhört trevligt och terapeutiskt. Annars springer jag mest fram och tillbaka och känner mig stressad för 
1. allt jag borde göra
2. att det snart är jul 
3. att jag ligger efter med mina beställningar
4. att tuppen har dött (han blev mördad av kanske en mård. fruktansvärt sorgligt)


I kväll kör jag nytt härligt gäng på provapåkurs igen, välkomna!

Höstglöd

Vi firade in hösten med en brasa vid hönshuset.  Hönsen som går löst på tomten blev yra. Den svartaste hönan är kycklingen som jag skrev om här. Hon la sitt premiärägg igår! Annars surar dom, hönorna, just nu. Inga ägg på flera veckor. Grannen säger samma sak. Dom har tydligen semester. 
Ni som ville se mer av Märta, den lilla lojala petit brabanconen / blocketfyndet - varsågoda. Mycket glad och trevlig hund. Biter små barn ibland bara. 

Kycklingen som vi håller alla tummar för är en höna är nu fångad på bild. Mycket hönsad av sin mamma ligger den mestadels under henne och sover, men lockar man med lite potatis i fil så dyker den fram och hoppar rakt i maten.

Vi har inte varken tagit i den eller klappat den till hänsyn av den oroliga mamman, (eller kanske mest för att vi är rädda att hon faktiskt ska döda oss då) men visst ser den mjuk och ullig ut.

Vi antar att det är ett ägg från vår svartvita blomhöna som blivit denna kyckling, med tanke på färgen alltså.

Våra barn har döpt hönsen. Johanna, Stjärna och Elvira. Tuppen Carlos dog förra sommaren och nu har vi en ny tupp som Bill döpt till Ulf Karlsson. Frågan är bara vad den lilla kycklingen får heta. Korv tyckte Bill, vad tycker ni?