Reportage Tavnäs

Jag har gjort ett reportage, foto och text, om Tavnäs Föreningshus här i Jämtland. Nu är reportaget sålt till en tidning, magasin, och jag är så glad för det, dessutom är det en av mina favorittidningar. Det här föreningshuset är speciellt på många sätt och förtjänar att lyftas fram för en bredare publik. Extra glad är jag också eftersom det ligger i grannbyn! Berättar mer när jag vet i vilket nummer det publiceras så kan ni läsa i tidningen.

Salen, lite inredning

Hösten är här, nästan, snart, nu? Men man får roa sig bäst man kan. Jag tog några bilder nere i salen. Solen tittade fram då och då och det gäller att nyttja ljusglimtarna. Jag fotar alltid med naturligt ljus, använder tex aldrig blixt. Har bara en enkel liten digitalkamera som jag försöker att få att göra som jag vill, det vill säga ta bilder av hur det egentligen ser ut, men lätt är det inte.

Ljuset silas in genom gardinerna. Det är min mormors mor som är på det gamla fotografiet.

Jag blev överlycklig när jag lyckades lösa in en buffé i gustaviansk stil på auktion. Över buffén hänger en spegel i rokoko stil, även den löste jag på auktion, samma auktion, vilka fynd! Den ljust grå färgen passar så bra mot de gamla tapeterna. I taket syns en del av takmålningen.

Buffén

Här är min favoritlampa.

Krönet på kakelugnen i nedre salen.

Nedre Salen

Funderade över om jag skulle lägga in någon bild från trädgården eller fortsätta rundvandringen inne. Det blir inne, det har varit lite ruggit idag och då är det skönast att hålla till inne. Från biblioteket kommer man in genom dubbeldörrar till nedre salen. Salen har tre dörrar, varav de andra två leder till hallen och matrummet. Det är tre rum i fil. Huset är en så kallad salsbyggnad. Tapeterna i är i original från 1880 någongång och inte restaurerade på något sätt. De har hållit sig fina genom åren antagligen eftersom det brukliga förr var att salen bara användes vid högtidliga tillfällen. Kakelugnen är omsatt och vi har dragit ner rör till den. Det är bara att elda i den nu till jul tex, längtar nästan dit när jag tänker på det! Jag tycker att den är så vacker med sitt pampiga krön.

Detalj från kakelugnen. Bilden har varit med i en lokal tidning. Statyn i förgrunden står och väntar på att få komma ut i trädgården (det var vinter när jag tog bilden) och änglarna funderade jag att ha på trappräckena till verandan, vilka jag hittat, men där sitter nu ett par kaniner...

Detalj från pappspänd takmålning i nedre salen. Helt i original, men som ny!

Originaltapet i nedre salen. Jag gillar den skarpt! Både färgen och de slingrande blommorna.

Biblioteket

Från Röda Rummet kommer man in till biblioteket. Jag kallar rummet för det eftersom jag har mina böcker där och några läsfåtöljer. Rummet hade gärna kunnat få vara lite större men man får skylla sig själv när man möblerar. Den ena möbeln ger den andra på något vis. Det har varit så hela tiden, man har nästan ramlat på saker och ting och bara inte kunnat motstå dem. Och vips så är rummen inte så stora längre.
Här nedanför ses en pappspänd takmålning. Jag antar att den är restaurerad men jag är inte säker, den kan lika gärna vara precis så fräsch som den en gång var; fortfarande. Kakelugnen är omsatt och det är bara att börja att elda nu till hösten. Det ska bli så mysigt att sitta vid den och läsa. Vi har dragit ner rör till den här kakelugnen också.

Takmålning bibliotek

Kakelugn bibliotek

Detalj kakelugn

Snart är det dax att plocka fram lite lila lyktor igen. Den här gillar jag verkligen.

Röda Rummet

Jag tänkte visa några bilder från ett av rummen i huset. Jag kan tänka mig att alla som förälskat sig i den nu så länge moderna vita stilen kommer att ramla av stolen! :-) Jag tycker också att vitt är fint, absolut, men det finns andra färger som tilltalar också och när väggarna redan var fixade till detta resultat när vi köpte så vill man inte göra om. Absolut inte när man även gillar resultatet, skarpt!

Men smaken, eller vad det nu kan vara, är fruktansvärt olika! En bekant till mig, en kollega på ett företag där jag tidigare arbetade, hon sade det inte bara så att jag hörde, det var många som stillatigande hörde på, hon sa till mig: "Men har du inte sett att Simon och Tomas ska ha ett nytt program! Det heter Sveriges fulaste hem. Då kan ju DU anmäla dig! Du med ditt hus!!"
http://www.tv3.se/story/fulaste-hemmen-inredningssaneras#comment-13921

Tapeterna är handtryckta efter originalet. De gamla gick tydligen inte att behålla alls, antagligen var de alldeles för tilltygade. Men det finns stora bitar av originaltapeterna kvar. På dem är den röda färgen ännu djupare, användes kanske kadmium? Mönstret är i guld. Panelerna är även de efter originalpanelerna, handmålade av Per Halvarsson. Det finns originalpaneler kvar, som man kanske kan göra någonting utav, bara ställa någonstans kanske. Mer bilder från de andra rummen kommer senare.



Här är kakelugnen i Röda Rummet. Den var nyligen omsatt när vi köpte men vi har dragit ner rör i skorstenarna. Det känns säkrast så. Huset är gammalt och man vet aldrig när de blir otäta.


Här är jag i full fart att slipa golvet. Det är det enda golvet som jag slipat. Det var riktigt risigt, inget annat att göra. Sedan såpade jag in det och så har det fått var så.

Riksdagsmannagården Trädgård

Jag tänkte berätta lite hur det var när vi köpte den här gården. Det tog hela 7 månader (!!!) innan vi fick veta att det var vi som fick köpa. Från augusti till början av mars...Det var fruktansvärt slitsamma 7 månader! Vi hade ingen aning, om gården hade blivit såld eller inte, och vårt bud låg kvar men ingen respons. När julen kom körde vi förbi och tittade om någon hade hängt upp julpynt exemplevis en julstjärna i fönstren...då hade vi vetat att det blivit sålt. Känslan när vi närmade oss gården för att kolla är obeskrivlig, i alla fall för mig. När vi såg att det fortfarande var alldeles tomt och mörkt så väcktes hoppet på nytt. Jag visste att jag inte skulle ge upp, hur lång tid det än tog, men min man hade nog redan gett upp...så jag fick hålla hoppet uppe för oss båda och det tog på krafterna. Jag visste att en sådan här chans kommer antagligen aldrig mer än en gång i livet.

Gården byggdes 1880 av dåvarande riksdagsmannen Per Olof Eriksson. Det är 14 byggnader på gården och då är allt från lekstuga, mangårdsbyggnad, ett äldre hus byggt 1840?, stor lada och alla andra byggnader och lador medräknade, såsom stall och ladugård mm. Inne i stora huset finns det 7 kakelugnar bevarade vilka alla är i funktion och 2 ypperligt fungerande vedspisar. Det är 5 takmålningar, de i övre och nedre salen är helt i original och de övriga är restaurerade av Per Halvarsson. Tapeter i övre och nedre salen är även de helt i original. En tapet i ett annat rum, Röda Rummet, är ny och handtryckt helt överensstämmande med originalet. Badrummet uppe är helkaklat och har handmålat porslin från Sanitan i London...även den lilla toaletten på nedre plan! Hela huset var till stora delar restaurerat till ursprunligt skick! Det enda som var kvar att göra inne var köket och golvet i Röda Rummet som jag tyvärr måste slipa. (det var verkligen illa tilltygat)

När jag kom på visningen och såg allt detta ramlade jag nästan baklänges...:-) ojojoj! Vilket fantastiskt ställe! Det var som om tiden hade stannat och jag kände att gården hade valt mig till "ägare" och jag kunde ge %&¤"#&¤%¨~¤ för att få äga det. Så kändes det. Men det visade sig att vi hade verkligen kapitalstarka konkurrenter...och därför var hoppet det enda som vi hade gott om. I alla fall jag. Jag bara kände att där SKULLE jag bo, hur lång tid det än tog! Och så blev det. Till sist. Kapitalet segrade inte denna gång utan något fantastiskt hände, vi fick köpa gården. Vilken om himlastormande lycka!!!

Trädgården är ett helt kapitel för sig. Vi har fått oss berättat att inget gjorts åt trädgården på cirka 50 år...(!!!) alltså det var ingenting kvar. Inte ens gräs! Träd, sly, förväxta buskar (jag kallade dem för djävulsbuskar...det blödde i händerna innan de var upprivna, trots handskar och skavsårstejp.) Jag har gjort allting för hand, grävt, sågat, hackat, hämtat jord på lägdan. Min man fick använda motorsågen på de grövsta träden och vi var tvugna att anlita en grävmaskin till dammen (den är på ca 40 kubik) men annars är allt gjort för hand. Ingen traktor och ingen jordfräs och dylikt. Vi har inga sådana redskap och faktum är att det känns skönt att göra allt själv, speciellt efter att man har väntat så länge på att få köpa stället. Jag har ingen utbildning om trädgårdsanläggning och dylikt och vilka växter som passar här och där och vad som anses generellt godtagbart eller inte...jag har bara kört mitt eget race. Haft en inre syn om hur det SKULLE kunna bli och gjort så gott jag kunnat. Det som är ledsamt är att det inte går att anlägga formklippta buxbomshäckar här där jag bor och inte heller fungerar det med murgröna... för att inte tala om vad somrarna är korta. Det är inte lång tid som man har på sig för att pyssla i trädgården i Norrland. Jag måste berätta att det finns fortfarande inget gräs i trädgården på den södra sidan...:-) Det blir så mycket enklare då! Men på norra sidan är det gräsmatta, som hundarna får leka som de vill på och så har vi en liten damm där med. Den grävde jag för hand i väntan på att grävaren skulle komma...det dröjde ju så länge. Jag kan vara litet otålig ibland och vill att saker ska hända direkt.

Före.
Så här såg "trädgården" ut tidigt på våren precis när vi köpte gården. Någon hade slängt ut gamla bänkar som ligger och gungar uppe på djävulsbuskarna...och sjön syns inte. Bilden är tagen rakt mot söder från verandan.

Efter.

Bilden tagen från samma plats fyra somrar senare. Ett åskväder har precis passerat.

Det fanns stora stenar under buskarna, visade det sig. Jag anlade en bäck med vattenfall som rinner ut i dammen.

Renässansdelen av trädgården. Fontän, lavandel och en våtmark med orkidéer och missne bla.


Renässansdelen.

En del av kanten mot bäcken.

Hängmatta uppe på en stor sten, vilken har trappsteg uthuggna gjort på 1800-talet.

Sommarvärmen är tillbaka

Det var ingen humla som läste tidningen tillsammans med mig i morse. Jag satt vid dammkanten och åt frukost, som vanligt när vädret är så vackert som denna morgon, och bläddrade i dagstidningen. Ella låg bredvid och spanade på koikarparna som var alldeles vid ytan. Vattnet reflekterade solen och det värmde riktigt ordentligt. Dagen skulle blivit het om det inte hade blåst rejält. Jag gillar inte när det blåser men idag var det skönt, det hade nog blivt för varmt annars. Ella lade upp ena tassen på en artikel i tidningen, alldeles som om hon ville påvisa sin egen åsikt. Att skogen inte tillhör någon egentligen, att alla ska få lov att finnas till, och jag håller med henne.

Ellas tassar

Sluta läs matte!

Guldakleja

Kulbord

Hösten närmar sig

Nu är snickarglädjen på verandan äntligen färdigmålad!

Jag hittade trappräckena till verandan på höskullen i ladugården under mängder med gammalt hö...Nu är de uppsatta och grundmålade. Målar huset i linoljefärg. Känns bra.

Här är vårt hus. Dammen ligger rakt framför exakt mot söder och har formen av en oval. Den är 10 meter lång, 6 meter bred och 2 meter djup. I dammen har vi 13 japanska koikarpar, 2 guldidar och 2 störar. Alla har sitt eget namn. På norra sidan har vi ytterligare en damm men den är mycket mindre. Där är det 2 koikarpar och 2 guldfiskar. På vintern tar vi in alla fiskarna i ladugården för att verkligen vara säker på att de ska klara övervintringen.