Den maffiga melonen

Förra året köpte sonen i Uppsala en vattenmelon, tog till vara ett frö och sådde det i COOP Extra icke-klumpbildande kattsand. Det där trodde jag inte riktigt på får jag nog tillstå. Han påstår dessutom att kattsand är det ultimata att så i. Näringsfattigt så det räcker ( katten har icke tillträde) och överskottsvatten rinner iväg som en vårbäck.

Men si på attan!
En ynkans liten men mycket läcker minivattenmelon skördades i oktober. Den hade ETT frö. Det fröet sådde jag i våras. En melon uppenbarade sig igen, växte kraftfullt och fick till och med hängas upp i en för ändamålet konstruerad melon-BH.

Skördedags igår.

In från växthuset kom en fager vattenmelon. Fast och fint grön i skalet och alldeles förträffligt god.

Midjemåttet var 38 cm och vikten 1 kg.

Färgen på bilden är av någon anledning lite knepig. IRL är den precis som alla vattenmeloner brukar vara.

Schyssta lökar och maffiga meloner

I kökslandet skördar jag för fullt. Gul lök och rödlök växer som aldrig förr. Vitlöken är klar. Den flätade jag ihop och hängde i vedboden. Inte för att vi har så vådligt mycket vampyrer där utan mera för att doften nästan tog knäcken på oss. Nu har flätan efter avdoftning fått flytta in i köket.

I växthuset har vattenmelonen nått 32 cm i omkrets. En stor melon med en liten stjälk - det såg vådligt ut. Riktigt oroväckande, faktiskt. En melon-BH konstruerades hastigt med ting som fanns tillhands. Nät som jag har använt för att hålla harar borta från fruktträden och säcksnören fick tillsammans bli Melonens Wonderbra.

Har inte hört nån klagan att upphängningsanordningen skulle skava eller vara obehaglig på något sätt.

Jag skulle nog inte vara riktigt nöjd själv...

Melon med expanderande midjemått

Omfånget på melonen i inlägget här nedanför är 27 cm mätt på på tjockaste stället.
Om vi skulle ha en midjemåttstävling, melonen och jag så skulle jag vinna.
Lätt.

Melonodling i Bergslagen

Förra året odlade en av sönerna en vattenmelon. Den växte inte så gräsligt fort, sonen åkte till Uppsala för studier och jag fick ta hand om melonen. Sommarkatter har man hört talas om men sommarmeloner??

Nåväl - den mognade inomhus och fick ETT frö. Nu har sonen drivit upp just det fröet till en ny melon som kommer att bli en följetong här. Vattenmelonen står i en kruka i växthuset och verkar trivas med tillvaron. Hur stor ska den bli? Ett måttband ska jag ta med ut i växthuset. Här ska mätas midjemått!

Åtminstone på melonen ...

Den osannolika vattenmelonen

Yngste sonen provar på allehanda odlingar: citrus, chili och vattenmelon.

- Ha ha, vattenmelon, skrattar säkert någon. Det blir inte lätt, det. Särskilt inte inomhus och absolut inte i ett vardagsrum. Dessutom med rötterna i en kruka full med icke-klumpbildande kattsand av märket COOP-Extra. Särskilt inte det...
Ska den bistra sanningen fram så var nog denne Någon = sonens mor.

Och vad hände, tro?

Jo, så här blev det: Vattenmelonen växte mycket långsamt. Skörden inföll i helgen som gick.
Titta på bilderna och förundras. Det blev en minivattenmelon med ypperligt fruktkött.

Inomhus, i rumstemperatur, med rötterna i en kruka kattsand på fönsterbrädan - - - märkligt.