Ett kort mellanstick från prärien i Alnarp mitt i Sävsjöbesöket kan inte undvikas. Nu har nämligen en av mina favoriter bland perennerna börjat blomma på allvar, just det, Echinacea pallida, läkerudbeckia eller blek solhatt som jag redan rapporterat om på denna blog. Men det hjälps inte, den måste lyftas fram igen. Där står den. Elegant, reslig, med sirliga, hängande kantblommor i nyanser från nästan vitt till mörkt violettrött. Men oftast blekt rosaviolett. Underbart! Blommorna lockar till sig dagfjärilar, blomflugor och andra läckergommar.
Läkerudbeckan har en pålrot som letar sig djupt ner i jorden. Det gör att den tål torka bättre än de flesta och också att den kan leva kvar i trädgården i åtskilliga decennier, ja kanske sekel.
