Stanna där du är! Förbli statisk! Det är budskapet till växterna i den traditionella trädgården. Här är ordning och kontroll, beskärning och begränsning trädgårdsmästarens ledord.
Ett bra exempel på den traditionellt hårt kontrollerade, statiska trädgården utgör den klassiska perennrabatten. Här sätts perennerna i block eller rutor ofta med upprepningar så att samma sort återkommer en eller flera gånger. Tanken är att växterna ska stanna kvar i de rutor som de tilldelats, inte smita iväg till sina grannar.
Den traditionella perennrabatten av brittiskt snitt har oftast en hög mur eller en idegranshäck i bakgrunden, sen kommer perennerna – i ”mixed borders” också buskarna - placerade så att de högsta står längst bak och de lägsta längst fram. De lite mindre höga och de lite mindre låga samsas däremellan. Det hela betraktas sedan vanligen från en klippt gräsmatta.
Även om statiska planteringar naturligtvis kan vara oerhört vackra, så ser de alltid onaturliga och arrangerade ut. Utmärkta exempel på detta hittar vi i Drömparken i Enköping eller Värdens park i Göteborg. Fantastiskt vackra och njutbara? Ja! Onaturliga och arrangerade? Javisst!
Det är kanske på sin plats att påpeka att det förstås inte är något fel med arrangerade planteringar. Dessutom är ju alla planteringar arrangerade i viss mån såvida inte växterna själva invaderat platsen helt på egen hand. Men metoden att plantera i tydligt avgränsade block gör att det dessutom syns att det verkligen är konstgjort.
Du kanske till och med hör till dem som föredrar just den synligt arrangerade och medvetet konstgjorda plateringsstilen - många gör ju det - som vi vant oss vid sedan generationer tillbaka. Det är för all del en designstil väl värd att bevara. De flesta, även nutida, trädgårdsdesigner använder ju sig av varianter av blockstilen, några enstaka dessutom som de två bilderna ovan visar med stor bravur och finess. Men det är inte direkt min stil.
I naturen står du sällan på en klippt gräsmatta och tittar på skogen, ängen eller stranden. Nej, här är man istället en integrerad del av den biotop man vistas i. Du befinner dig aktivt i skogen och kan röra dig fritt bland träd och blomster och är inte enbart en passiv betraktare.
Och framför allt, här står växterna inte i rader eller rutor, stela block eller avgränsade moduler. På ängen sprider sig perennerna bäst de vill utan trädgårdsmästarens ständiga begränsningar. Så vill jag ha mina parker och trädgårdar också.
Även om en trädgård eller park förstås alltid behöver någon form av kontroll och en hel del skötsel, så kan vi lära oss mycket av dynamiken i naturen när vi försöker skapa våra blommande oaser.
Genom att kombinera formstarka, långlivade element med mer flyktiga ett- och tvååriga växter, kan vi få en balans mellan bestående struktur och dynamisk förändring som i planteringen på bilden ovan.
Jag tycker att mycket av skönheten i trädgården eller naturen ligger i just den här dynamiken, i förändringen, utvecklingen, successionen, variationen, interaktionen. Bli mer dynamiskt! Tänk utveckling! Värna förändring!
Iris setosa och Eriophorum. Foto: Jim Case, Sitka Ranger District.
