Visar inlägg med etikett Jag. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Jag. Visa alla inlägg

tisdag 26 juni 2012

Var är du, sommar?

Godmorgon. Jag undrar vart sommaren gömmer sig. Grå himmel och träd som viker sig för vinden.
Ingen värme. Inga bara ben och nakna tår som sjunker ned i solvarm sand. Ingen ljum bris som får huden att knottra sig av välbehag. Inga långa dagar utomhus, spontana äventyr och outforskade platser.

Vi har fem dagar ledig tillsammans och hittills har dagarna regnat bort. Vi har tänt ljus, ätit jordgubbar och bara varit. Mysigt förstås men vi har gått ett helt år och längtat efter ljus och Sverige som blir så annorlunda på sommaren.

Jag längtar efter färgen blå.



onsdag 18 april 2012

Innan natten

Tystnad. Mörker. En svag, nästintill obefintlig ljuskälla bryter den nattsvarta massan något och skänker en grumlig, dunkel atmosfär till den ensliga trädgården. Träden, som krokiga, åldrade vaktar det som måste skyddas mot vardagens vassa kanter och ojämnheter, avtecknar sig mot den blånade himlen. Jag sitter i tryggheten, värmen och blickar ut över det skuggfärgade landskapet. Sängen ser varm, inbjudande ut och lakanen är skrynkliga sedan det format sig efter kroppar i sömn. Imorgon väntar en dag, till bredden fylld av saker att göra, precis i vanlig ordning. Jag hoppas att solen skiner, åtminstone.

Analeps och proleps på en och samma gång

Karneval innan studenten 2007
Det är några år sedan jag tog studenten; stod där med lycka i bröstet och blåögd syn på verkligheten och livet. Jag stod på trappan utanför teatern i Staden och sjöng om studentens lyckliga dagar. Storslagna planer och drömmar hade tagit fart - en ljus framtid väntade och jag var förstår stjärnan i mitt livs föreställning. Bakom mig hade jag tre år av kreativitet och sprudlande skolglädje. Jag måste erkänna att mattelektionerna med Carl var en pina och att jag kanske inte direkt älskade allt vi gjorde i Formgivning. Jag gjorde dessutom en del märkliga val då det kom till valbara kurser. (Varför var ens Nagel & Hudvård och Make-Up en valmöjlighet?) men i stort sett allt annat var ju så otroligt roligt! Vi fick måla, fotografera och ordna utställningar, modevisningar och bara skapa tills vi kollapsade om vi så ville. Möjligheterna fanns där och vi kunde bli precis vad vi ville. Gymnasietiden var fantastisk.
Jag på en av modevisningarna vi arrangerade i
Textil & Mode-kursen. 
Petra och jag en kväll ute 2007
Kärlek som kom och gick och sedan kom igen, fast i ny skepnad. Jag flyttade till en liten etta på söder i Kristianstad när jag gick i tvåan. Jag började även jobba på ICA då.
Jag var som sagt stjärnan i min egen föreställning tills en kväll i augusti då jag och M efter lite för många drinkar på en uteservering i stan ramlade hemåt i natten och på ett eller annat vis skapade ett frö som så småningom skulle resultera i vår fantastiska, underbara dotter. Jag var 19 år när jag blev mamma. Alla våra planer smulades sönder och blev oviktiga. Som om de liksom bleknade bort; föll i glömska. Stjärnan i vår föreställning var plötsligt hon. Vår dotter. Jag kastades från gymnasiets skimrande illusionära värld rakt in i vuxenlivet; en helt annan typ av värld full av ansvar.

Alla de här tankarna sköljde över mig idag när jag öppnade dörrarna i huvudentrén till mitt gamla gymnasium. Jag gör min VFU (Verksamhets Förlagd Utbildning) där och det är ju precis som jag minns det. Det är en magisk atmosfär på den skolan.... Hur ska man någonsin kunna jobba någon annanstans?

tisdag 17 april 2012

Vardagstankar

Jag gick med slutna ögon medan vinden och jag blev ett; vilken mäktig känsla det var hur luftmassan slog emot mig. Jag drog ned den i lungorna med ett djupt andetag. Höll kvar vinden inom mig några sekunder innan jag med beslutsamhet släppte den fri igen. Jag fick en stund med morgonkaffet och tidningen - en viktig del av dagen för mig som hjälper mig att slappna av och varva ned. Landa lite grann innan dagens alla måsten drar i mig och tvingar mig ut ur min dvala. Helgen har varit kaosartad av anledningar jag inte vill gå in på här men när klockan ringde i går morse kändes det som om världen vändes upp och ned, jag tappade balansen och höll på att falla ur. Jag var inte alls redo att möta en ny vecka men jag antar att det kan kännas så där ibland. Som om vardagen är en stor tjock betongvägg omöjlig att tränga igenom.


Vår lilla by är vacker på morgonen. Jag älskar ljudet av fågelkvitter och prasslande buskage. Det är så otroligt rogivande att iaktta hur människor vaknar till liv och gör sina morgonbestyr. Hämtar tidningen. Lämnar på förskolan. Stressar till bussen. Packar in och ut ur bilar. Jag tycker om den korta promenaden hem från förskolan - den ger mig tid att tänka och bara ta in dagen. Jag tycker om att det är människor som arbetar på vårt hus; även fast jag inte pratar så mycket med dem så finns de här runtomkring och har funnits i snart ett år nu. Jag har vant mig, liksom. Jag kommer tycka att det känns tomt när de är färdiga med huset. Deras hamrande, sågande, skrattande och pratande är hemtrevligt. Det är stökigt, rörigt och vi har inte full tillgång till baksidan och det är  mindre spännande att vakna upp med män utanför sovrumsfönstret men nu har byggställningen utanför vårt sovrum plockats ned och det problemet är ur världen.

Idag väntar English University Grammar-plugg och sedan ska jag ta mig in till Högskolan för ett seminarie i just Grammar...

fredag 13 april 2012

Monstret

Kaffet är varmt. Svart med några droppar mjölk - färgkontrasten är slående och tillsammans skapar de en perfekt smaknyans. Den heta drycken mjukar upp mitt inre och gör mig varm; som när man frusit länge i snön och vinden har piskat huden röd och man äntligen kommer in i värmen och kryper upp i soffan under en filt med någon man älskar.

Ute är himlen grå och kastar sorgsna skuggor över världen. Träden står kala mot den färglösa kulissen och jag tappar ord lite varstans på vägen. De ligger där på den våta asfalten och färgas bruna av leran. Några ord blir skrynkliga och några rivs mitt i tu som om de vore tunna som papper.
Ett litet svart monster bor i buskarna, det förföljer mig när jag går hem från förskolan och färgar mig svart. Stress heter det. Litet, lurvigt och med ett elakt flin sitter det skymt bakom några våta grenar. Sticker sig på buskarnas taggar men rör inte en min. Jag springer den sista biten och drar ett djupt andetag. Ser hur den lilla varelsen drar sig tillbaka och försvinner in i snåret.

Kaffet är varmt. Den perfekta smaknyansen av svart och vitt går utmärkt ihop med en prasslig morgontidning och musik på radion.

måndag 9 april 2012

Utdrag från förr

Så här skrev jag i september 2008:
"Tiden är ogreppbar. Den slinker lätt, utan problem, genom mina fingrar och jag kan inte hålla den kvar. Jag frågar mig ytterligare en gång; Hur ska ett liv räcka till?"

Hur ska man lyckas hinna med allt? Och samtidigt njuta av varje dag, ta den till vara och verkligen leva den. Känna dagen med hela sin kropp, sitt sinne och sin själ? Hur räcker man till?

Surprise!

Påsken rusade förbi i ett ruskigt tempo - jag missade att åka på konstrundan som brukar vara en utav vårens höjdpunkter för mig! Tiden räckte helt enkelt inte till.

Min fina London-babe
Natten mellan torsdag och fredag ställde jag klockan på 01.15 för att köra in till stan och hämta min vän Sandy som kom från London för att överraska sin familj lagom till släktens påskmiddag. Hon fick sova på min soffa och gömma sig hos mig tills det var dags att entra festen. Vi hade obligatorisk catch-up på vad som hänt sedan sist och åt en långfrukost ihop på fredagsmorgonen. Därefter drog påskhelgen igång och det var middagar och bjudningar om vartannat. Jag tror aldrig barnen ätit så mycket godis...

Idag har varit en lugn dag som inleddes med en tur till IKEA tillsammans med syster - jag köpte nästan ingenting men det blev ändå märkligt dyrt... Men nya lampor och måste-grejer fick jag åtminstone med mig hem! Nu ska jag uppdatera mig inför en fullsmockad vecka på Högskolan och landa en stund innan jag ska sova.

Jag vet att jag helt enkelt måste ta tag i den här bloggen ordentligt om jag inte ska lägga ned den helt. Jag veeeet. Jag fattar inte vart tiden tar vägen denna terminen. Helt otroligt.

söndag 8 april 2012

Påskmiddag#2

Söndagen bjöd liksom lördagen på påskmiddag och dessutom tycktes påskharen oerhört generös i år...
Barnen hittade efter en liten stunds jakt var sitt påskägg i trädgården. Det fjärde ägget den här helgen! ;)


måndag 26 mars 2012

onsdag 21 mars 2012

Sunshine

Idag sken solen och jag fick anledning att inviga mina solbrills. Varför passar jag
ALDRIG i solglasögon? Och varför sitter alltid alla solglasögon snett på mig?

tisdag 20 mars 2012

Black & White night with loved ones

Min fina vän var världens bästa värdinna och bjöd på underbart god pasta carbonara, vitt vin och en fantastisk kväll som innehöll smågodis, melodifestivalen, övernaturliga inslag och förstås galet mycket skratt!

En av de absolut snyggaste mammorna jag känner ;) 

En klassisk fota-sig-själva-bild är nog ett måste en sådan här kväll, right? 

Hon är helt enastående, min fina vän.

Jag höll i kameran. (Yes! Den som är kass och inte fungerar som den ska!)

Så här kan två mammor som ska göra stan se ut.

måndag 19 mars 2012

+/-

Min sjukling och jag myser i soffan en stund innan jag ska bege mig till skolan. Bilden är tagen i morse.
 Jag avskyr när mina barn är sjuka (så klart!) men
det är mysigt också; det händer inte särskilt ofta längre att min son vill ligga i min famn och somna... 

lördag 10 mars 2012

torsdag 1 mars 2012

Im studying, love

Kom två timmar tidigt till Högskolan och försökte få lite gjort. Letade citat i The Great Gatsby och drack kaffe medan jag studerade nyvakna människor i smyg.

Trött Tilda 
Högskolans Café har använts flitigt av mig denna terminen jämfört med tidigare då jag knappt satt min fot där.


tisdag 28 februari 2012

Give me the soft touch of a golden sky

På ängen utanför vårt hus, sommaren 2011.

Som det kan vara

Tystnad. Det susar i mitt inre och någonting slår hål på mig inifrån. Känslorna svallar och ryms inte inuti -jag vill skrika och tömma kroppen på alla dessa motstridiga rytmer som skulle kunna kallas tvivel, glädje, längtan, trygghet och harmoni med ett och samma ord. Jag vill känna tryggheten omsluta mig och vagga mig till drömlös dvala. På samma gång bultar mitt hjärta hårdare än någonsin och lungorna knyter sig, syret hejdas och det svartnar för ögonen. Jag kniper ihop ögonlocken, mascararester svärtar mina kinder och jag hoppas på en mjuk landning efter mitt skoningslösa fall i världsrymdens alla dimensioner. Tystnad. Jag säger ingenting och det är tyst runt omkring. På samma gång som tystnaden är total susar det inuti. Så öronbedövande och outhärdligt men också motsägelsefullt härligt. Livet i mig, som ett rus eller en rejäl fylla - jag slits mellan drömmar och verklighet, mellan vakna och somna. Mitt emellan. Mellanting. Lagom. Jag vill inte ha lagom - jag vill ha allt!

Var det någonting jag sade? Eller var det en fjäderlätt tanke som bara genom att snudda vid mig satte igång en orkan av stormande känslor inuti?

måndag 27 februari 2012

Vårlikt? Vårigt?

Jag gned morgonljuset ur ögonen i morse och kastade mig ut i den friska vinterluften. Det var inte så där grått och dystert som det brukar vara men inte heller frasigt, blått och soligt.
Jag tror att våren har kommit nu. Det stod i tidningen och ingen är gladare än jag! Jag längtar något ofattbart efter att kunna gå utan jacka, barbent i shorts eller ett svepande klänningstyg som följsamt rör sig med vinden. Fräkniga kinder och solblekt hår. Skinnsandaler och målade tånaglar. Att dricka kaffe på en bänk i vårsolen, doften av grönskande gräs och känslan av att inga bekymmer kan tynga lyckan ljuset och mildheten förmedlar... Jag hoppas det går snabbt till April, åtminstone. 

söndag 26 februari 2012

Workout: Check!

Alla inlägg jag försökt posta från mobilen den senaste veckan tycks inte ha kommit fram. Det inser jag nu när jag sitter vid datorn för första gången på flera dagar. Inte ett enda.


Nåväl, dagen har ju varit fantastiskt fin! Jag har nyss kommit tillbaka efter en löprunda i byn. Det blev 3,5 km i högt tempo. Väl hemma gjorde jag mina armövningar med Kettlebell och avslutade med lite magträning. Jag skulle egentligen gått på Pernillas grymma pass på Friskis ikväll men jag var så full av överksottsenergi att jag inte orkade vänta på att klockan skulle bli 18.00. :) Som det kan bli, ibland! Nu ska jag läsa ikapp lite bland mina favoritbloggar och sedan försöka ta mig igenom The Great Gatsby.

Foto: iPhone