Visar inlägg med etikett Kaos. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kaos. Visa alla inlägg

tisdag 14 februari 2012

Vardag, vardag...

Vi gick upp i tid men det slutade ändå med att vi var tio minuter sena till dagis. Det kändes inte riktigt bra att lämna barnen mitt i frukosten men vad ska man göra? Alla barnens saker låg i bilen. Vagnen låg i bilen. M hade tagit bilen till jobbet i morse eftersom han inte ville cykla när det var så halt. Vi hinner inte riktigt kommunicera med varandra när han börjar jobba 05.00. Jag är långt ifrån vid medvetande vid den tiden.

Det var för lite snö på vägen för att kunna ta barnen i pulkan. Det var för mycket snö på vägen för att Fröken Bus skulle kunna cykla. Det var även för mycket snö för att vår lilla resevagn skulle gå att köra problemfritt i snön. L ville gärna cykla men vi fick lämna cykeln vid vägkanten efter 40 meter. Det tog alldeles för lång tid! Hon blev helt förkrossad! "Den kan inte så där helt ensam, mamma!" "Tänk om den känner sig övergiven? Eller om något annat barn tar den?!" Jag fick minsann svära dyrt och heligt på att jag skulle se till så att den kom hem ordentligt. Och jag fick sätta den vid ett träd så att den inte skulle känna sig alldeles för ensam medan den väntade på mig.
Sedan ville hon bli buren eftersom hon tyckte vi gick för fort. Min dotter är ingen liten flicka längre - hon är lång och tung! En gubbe satt på en stol utanför ett litet hus och skakade bara på huvudet åt oss när jag kämpade mig fram med en liten Lillebror i en klen sulky och en ledsen Storasyster hängandes i famnen. Nåväl, alla morgnar kan inte vara felfria och enkla!

Nu har jag åtminstone fått i mig kaffe i lugn och ro, läst lite Phonetics, skickat in min journal på The Color Purple och ska sätta igång att läsa den amerikanska pjäsen Death of a Salesman. Jag har kommit till sidan 33 och tycker den är ganska märklig. Den ska tydligen vara en av de största texterna i vår tid så jag får väl ha lite tålamod med den.
I eftermiddag blir det en tur ut till högskolan och sedan väntar vaccin på BVC. Och just det ja - det är ju Alla Hjärtans Dag idag...

söndag 12 februari 2012

23

Ja, igår var jag 23. Det blev en tjejkväll med gamla och nya vänner som slutade på ett dansgolv i stan.
Allt som allt en toppenkväll förutom då det var dags att åka hem och jag stod ensam kvar mitt i natten utan vare sig kort till bussen eller annan möjlighet att ta mig hem. Tur är det väl då att man har en förståndig och världsbra lillasyster som kan köra och hämta en, trots snöstorm och huvudvärk! 

måndag 19 december 2011

Den duktiga flickan

Jag försöker vara duktig. Jag försöker vara duktig men har ingen som helst struktur eller ordning utan försöker bara att göra. Klara av. Färdigställa. Papper i en organiserad men ändå kaotisk röra. Hjärnan splittrad i ungefär sju olika delar. Kaffet i Pappa-muggen är kallt och mina böcker ligger i en papperskasse. Biblioteksböcker och mina egna i en röra. Jag försöker vara duktig. Jag försöker skriva romananalys på Johanna Nilssons Lilla Darling men kräks lite inombords över tanken på att sitta här och skriva för någon annan. (Okej, kanske lite för mig själv men mest för någon annan!)
Jag längtar bort. Jag längtar efter julbak och pyssel, paketinslagning och pynt. Jag vill plantera fint på verandan. Mossa, granris och julrosor ska välkomna mig när jag kommer hem. Jag vill bara stänga av allt tänkande och alla måsten så att jag kan njuta av den snart stundande julen. Jag vill njuta nu.

Lilla Darling kan inte vänta. Jag måste skriva romananalys eftersom mellandagarna är präglade av jobb i kassan på ICA och tiden hånler åt mig där den står och stirrar på mig i ett hörn. Jag har åtminstone skrivit inledningen till den där förbaskade analysen. Jag har börjat skumma igenom elevtexter och faktiskt fnissat tyst för mig själv. Vilka talanger! Vilka otroliga idéer som kan röra sig i (små) sjuttonåriga hjärnor och tänk att de får plats där inuti bland alla vardagsbekymmer och ytlighets-tankar! Att bra idéer kan brottas med killproblem och vad-ska-vi-göra-i-helgen-funderingar! Fascinerande. Sjuttonåriga genier. Tänk om alla använde den kapacitet jag vet att de besitter och gjorde någonting bra utav den. Vilken bra och fin värld vi skulle ha då. Jag försöker faktiskt vara duktig. Det går bara inte så bra just nu.