Det var för lite snö på vägen för att kunna ta barnen i pulkan. Det var för mycket snö på vägen för att Fröken Bus skulle kunna cykla. Det var även för mycket snö för att vår lilla resevagn skulle gå att köra problemfritt i snön. L ville gärna cykla men vi fick lämna cykeln vid vägkanten efter 40 meter. Det tog alldeles för lång tid! Hon blev helt förkrossad! "Den kan inte så där helt ensam, mamma!" "Tänk om den känner sig övergiven? Eller om något annat barn tar den?!" Jag fick minsann svära dyrt och heligt på att jag skulle se till så att den kom hem ordentligt. Och jag fick sätta den vid ett träd så att den inte skulle känna sig alldeles för ensam medan den väntade på mig.
Sedan ville hon bli buren eftersom hon tyckte vi gick för fort. Min dotter är ingen liten flicka längre - hon är lång och tung! En gubbe satt på en stol utanför ett litet hus och skakade bara på huvudet åt oss när jag kämpade mig fram med en liten Lillebror i en klen sulky och en ledsen Storasyster hängandes i famnen. Nåväl, alla morgnar kan inte vara felfria och enkla!
I eftermiddag blir det en tur ut till högskolan och sedan väntar vaccin på BVC. Och just det ja - det är ju Alla Hjärtans Dag idag...