Om ni orkar med ett långt inlägg så ska jag berätta historien om Farbror Claes. Det handlar främst om en dröm som jag vågade förverkliga.
Det här är historien om Farbror Claes.
Mitt arbete som grafisk formgivare, ad, på reklambyrån var roligt, givande och... jättestressigt! Jag var ganska mätt och började på allvar fundera på att göra något annat i mitt liv. Det här var i mitten av nittiotalet och jag hade jobbat länge med reklam och marknadsföring. Men tidigare i livet hade jag också arbetat med annat så erfarenhet av butiksarbete, i sportaffär, i parfymeri, på H&M och som… pälsförsäljare, det hade jag!
Eftersom jag i stort sett alltid sett möjligheterna för möbler och saker som andra av någon anledning ratat, så visste jag att med enkla medel kunde man förvandla, lyfta och ge dem ny själ. Jag hade sen länge närt en dröm om att öppna en liten begagnatbutik, främst med gamla möbler till försäljning... men också annat roligt.
Efter att ha besökt massor av auktioner (loppisar fanns sparsamt för 15 år sen) och ropat in mängder av roliga gamla möbler, till slut ett helt skyddsrum fullt, så började jag leta lämplig butikslokal i centrala Falun. När jag hittade en, egentligen för stor men med starkt reducerad hyra, så bestämde jag mig. Jag skulle förverkliga min dröm och öppna Farbror Claes. Namnet hade jag klart sen länge. Det kom från mors farbror, från vilken mor ärvt en massa roliga möbler, och han hette Claes. Nu var det inte hans möbler jag skulle sälja utan mina egna fynd, ibland bara uppsnyggade, ibland målade och, hör och häpna, det fanns gånger jag använde slippapper för att ge dem det rätta utseendet!
All marknadsföring skötte jag såklart själv... logotyp, annonser, tags, brev- och korrespondenskort, butiksskylt…
Det var en sån rolig tid. Mycket jobb innan öppningen som jag aviserat genom en liten kampanj i lokaltidningen med småannonser som frågade Vem är Farbror Claes? och Snart öppnar Farbror Claes! Jag ville skapa nyfikenhet. Butikens skyltfönster var täckta med gråpapper med texten Här öppnar snart Farbror Claes! och jag skar ut ett titthål i form av ett pyttehjärta där man kunde kika in med ett öga och se när jag höll på att fixa lokalerna inför öppningen.
Rökbord från 40-talet.
Alla bilder är avfotade ur album och därför oskarpa
Och när jag öppnade butiken efter en månad var det kö utanför och jag sålde så mycket första veckan att mitt hopsamlade skyddsrumslager krympte med rasande fart! Med facit i hand var jag alldeles för billig. Men oj, så roligt det var! Alla dessa trevliga människor som besökte Farbror Claes och satt ner en stund i lugn och ro med en kopp kaffe och en av mors hembakta nötkrokar. Jodå, jag bjöd på detta och serverade kaffet i gamla tunna Hackeforskoppar… och man behövde inte handla! Jag ville skapa en gemytlig miljö… och gissa om det blev det!
Jag hade haft hjälp med delar av inredningen av en snickare. De långa hyllor han skulle sätta upp fick hål i framkanten för de nio ljushållarna från lådan med morfars kvarlämnade svarvade ljusstakedelar. På den hyllan brann alltid de nio ljusen. Snart frågade kunderna om inte de hyllorna också var till salu? Till slut bestämde jag att ta upp beställning och anlitade en lokal snickare som började tillverka Farbror Claeshyllor. Och många hyllor sålde jag!
Nu började en ständig jakt på begagnade möbler och andra roliga saker! Jag for runt som en galning på auktioner varje helg. Annonserna om att jag köpte upp möbler gav en del. Jag klädde om, målade, skurade, lagade... Byggde miljöer i butiken, använde mig av färska och torkade blommor, stenar, rönnbär, kottar...
Foto på och historien om farbror Claes och hans liv
Efter ett tag anställde jag min äldsta dotter på halvtid för hjälp i butiken och med bokföring. Tillsammans bar, lyfte, släpade, hämtade, drog vi… Att ryggarna höll är en gåta! Och jag blev duktig på att backa med släp överallt!
Efter ett års ständigt jobbande orkade vi inte längre. Det blev ett naturligt beslut när hyran för butikslokalen skulle höjas till sitt ursprungliga pris och dottern skulle påbörja sin sjuksköterskeutbildning. Med vemod sålde jag ut allt som fanns kvar, även butiksskylt och all inredning. Och butikens långa Farbror Claeshylla såldes… men den korta, den behöll jag själv.
Rik blev jag inte men det gick runt och den här tiden var den absolut roligaste och mest givande i hela mitt liv. Alldeles underbart hade det varit och tänk, vilken tur att jag förverkligade min Farbror Claesdröm, även om den bara blev ett år gammal! Fast en sak ångrar jag. Varför tog jag inte fler bilder? På skyltfönstren med de långa rönnbärshängena, på stången ovanför butiksdisken, full med torkade gula smörblommebuketter, på alla de andra roliga sakerna... Men det här var långt före digitalkamerans tid och inte var det vanligt att man fotade sitt eget.
Behöver jag säga att jag var nöjd när jag återgick till mitt gamla arbete på reklambyrån igen? Proppfull med minnen och stärkt i själen. Och lycklig på alla sätt!
Så förverkliga dina drömmar, tag chansen, våga och tro på dig själv!
