DETAïLS | The Golden Rule

min farmor lemholt bar leopardmönstrade catsuits tills hon
var strax över 80. vi visste också, innan vi faktiskt kunde se henne,

när farmor var på intåg och utropade
nu kommer FaMo!

hängandes över pannkakstårtan på diverse barndomskalas.

det gick liksom att gissa alldeles säkert bara på ljudet av
metall mot metall, som hennes armband gav ifrån sig.
klæng! klæng! klæng! dansade de längs hennes slanka armar,
ofta radade ända upp till armbågen.

hon bar ringar som gjorde det till en bedrift att lyfta drinkglaset.

fantastiska historier av olika stenar & metaller.

beslöjat är mitt minne av silvriga ormar, sammetslena turkoser
och stora runda former trädda liksom på fel finger,
men ändå på något vis alltid på alldeles rätt plats.

en av de där gångerna när hon så att säga gjorde entré,

innan hon gjort entré, sportade hon en nyklippt stålgrå bob,

som var kort knappt till örat på ena sidan,

- & gradvis längre, ner till axeln, på andra.

hon målade också tavlor och gjorde då & då köttbullar.

med ungefär en hel gul lök i varje visserligen, men ändå.

och alltid i minutiöst målade naglar & fortfarande smyckad
som en gyllene regel, - målarpenslar & staffli eller ej.

de säger att jag är lik henne, för att jag är galen i smycken.

men det märkliga med mig är att jag inte bär dem.

jo, kanske ett i taget. och jo, jag älskar ju att ha bara jeans, 

en enkel t shirt och sedan låta ett smycke sköta snacket.

men är det något jag dras till, vare sig det är i glossiga butiker eller
på dammiga marknader, så är det tveklöst detaljer & accessoarer.
kanske har jag ärvt den från FaMo ändå,
den där fascinationen för det som pryder.
för detaljerna & det där lilla extra. 

av någon {för mig} outgrundlig anledning, är också en av den
allra vanligaste, - & ständigt återkommande sökningen

i statistiken här, i denna min lilla värld i världen,

- hannah lemholt accessories. 

när jag ser det ler jag alltid. och så tänker jag på FaMo.

på nästan alla fotografier av när min pappa var liten,

sitter de tre bröderna & så minstingen, min underbara faster anna,

- i hinkar, i hammockar, i filtar i gräset. och runt dem svävar FaMo.

i tajta klänningar som sitter som en smäck, i hattar

med enorma brätten som skuggar hennes vackra ansikte

och i armband radade just ända upp till armbågen.

klæng!-klæng!-klæng! ljuder det i fantasin.

lite onåbar upplevde vi nog henne allt,
där bakom guld & leopardmönster.
efter helger hos FaMo & FaFa kunde jag broderande
berätta i timmar om alla tokigheter vi hittat på med farfar.
när mamma frågade .. och farmor? svarade jag
FaMo hade en vacker klänning med gula fåglar.

när jag går från rum till rum här hemma nu, 
tänker jag att jag har nog det efter henne ändå.
för de går att finna precis överallt, smyckena & detaljerna.
spridda där de på något vis verkar höra hemma,
som små konstverk och alla med sin alldeles egna historia.

det är smyckena vi drömt upp på gudarnas ö,
när vi fortfarande skapade ting för love warriors.
det är bevingade 'ear cuffs' jag fyndade i en stor butik och
de vackraste ringar jag fann på en minimal balinesisk marknad.
det är arton karats guld & vulkansand, - & vad som sägs
vara enhörningshår, från island. det är en vintage polett
från new york's tunnelbana & det är hårband som
kallas winter flower och är sommarens finaste.
det är bälten och bomull, mjukaste ben och vassaste horn.
det är kristall och rep, fjädrar och guld. 

m's mamma, cleo, denna fantastiska kvinna med lila hår och
eldigt cypriotiskt blod i ådrorna, undrar smått bestört
varför det ligger guld i fönsterkarmen.
where’s your safe, darling?!
frågar hon och provar léende ett armband.
jag skrattar och låter henne behålla ett
överdimensionerat guldhalsband jag fann en gång på bali.

det står liksom hennes namn på det.
eller farmors. och så ler jag och tänker på min farfar.
för det var FaFa som skickade oss barn på jakt bland
fälten av lila ljung, utanför deras hus vid skogen.
den som kom tillbaka med den mest fantasifulla buketten vann.
jag tänker att jag är nog allra mest lik farfar när allt kommer omkring.
för min gyllene regel är mer, som någon sa så fint

i’d rather have flowers in my hair
than diamonds around my neck.

med kärlek,

h

group n°1 | shadow from my upcoming personal print shop |
feather bracelet i've had for years | thunderstruck crystal chestplate is from an
old spell and the gypsy collective collection
group n°2 | golden moon & star necklace is from fira s/s'13 |
model & muse : lina lindholm | hair : belinda stigborn | 
fake golden snake clutch is a gift and vintage ceramic mini bowls are tine k home
group n°3 | novel from my upcoming personal print shop |
lovely sun dial ring in gold & burnt orange + earrings breathing of the orient : found in bali |
trio of brass hold all bowls are from LW 
group n°4 | headband is winter flower by filucca lou | 
model & muse : lina lindholm | mua & hair : jossi madsen | 
grey moon 18k gold & horsehair necklace by bjørg from kiss johanna |
white & gold sarcophagus necklace is handmade by erica weiner 
group n°5 | model & muse lina lindholm for fira s/s'16 the desert diaries |
mua & hair : jossi madsen | belts and bracelets in gold & cotton : fira |
golden stag ring is from an old collection by spell | bird skull bone ring is a 
prototype developed in bali for LW | golden fox ring is a gift | 
gold & crystal necklace is from urban outfitters
and rope & crystal bracelet is from lovely the vamoose |
self portrait wearing a feather bun tiara : old collection by free people |
three hundred nights 18k gold & black volcanic sand necklace by bjørg from kiss johanna |
the chunky golden temple bowls i found in bali |
braided cotton & gold belt from fira | thunderstruck 'slave ring' with crystal
is from an old collection by spell 
image n°6 | private from my upcoming personal print shop |


the gold dusted monochrome work will be in my upcoming print shop
© hannah lemholt photography



//



my grandma lemholt wore leopard catsuits until she was past 80.
we also knew, before we could actually see her,
when she was on her way and shouted
FaMo's here !
hanging over the stack of pancakes of childhood parties.
it was a rather sure bet from just the sound of metal
against metal, that her bracelets emitted 
klæng! klæng! klæng! they would dance along her slender arms,
often lined up all the way to the elbow.

she wore rings that made it an achievement to lift the cocktail glass.
amazing affairs out of different stones and metals.
veiled is my memory of silver snakes, velvety turquoises
and large round shapes thread on the wrong fingers,
but somehow always just in the right place.

one of those times when she, so to speak made an entrance before
actually entering the room, she sported a freshly cut steel grey bob,
which was short almost to the ear on one side
and gradually longer, down to the shoulder, on the other.

she also painted big canvases & made meatballs every now and then.
admittedly with just about a whole onion in each one, but still.
and always in meticulously coated nails and nonetheless
bejewelled as a golden rule, - paintbrushes and easel or not.


.


they say i’m like her, because i’m crazy about jewellery.
but the strange thing with me is that i don’t wear it.
well, maybe one at a time. and yes, i do just love to wear
nothing but faded denim with a simple t shirt,
- & then let one piece of jewellery do all the talking.
and if there’s one thing i’m drawn to, be it in glossy stores or
dusty markets, it is undoubtedly details & accessories.
so maybe i have inherited that from FaMo,
that fascination for that which embellishes.
for those details with that little extra.

also, by some {for me} unfathomable reason,
one of the most common - and recurring searches
in the statistics here, in this my little world in the world,
is hannah lemholt accessories.
when i see that i always smile. and think of FaMo.


.


in almost every photograph from when my papa was little,
the three brothers, and baby anna, my lovely aunt, sits 
- in buckets, in hammocks, on blankets in the grass.
and around them flutters my FaMo.
in tight dresses that fit like a silk glove,
in hats with huge brims that shades her beautiful face
and those bracelets, lined all the way to the elbow.
klæng! klæng! klæng! sounds my imagination.

i think we experienced her a little bit inaccessible,
behind the gold and leopard print.
coming back from weekends at Famo & FaFa’s,
i could talk embroidering for hours about all the craziness
we’ve been up to with grandpa. when mama asked
..and grandma? i replied
grandma wore a beautiful dress with yellow birds.


.


when i go from room to room here at home now,
i think to myself that i probably did get that from her..
cause they can be found just about everywhere,
the jewellery, the details, the accessories.
scattered where they somehow seem to belong,
small works of art and each with its own special story.

it is the bijou we dreamed up on the island of gods,
when we still created accessories for love warriors.
it's winged ear cuffs, - a bargain from a big store
and rings i found at the smallest of balinese markets.
there’s eighteen karat gold & volcanic sand, - & what’s said
to be unicorn hair, from iceland. it is a vintage token
from the new york subway and it's headbands
called winter flower that is summer’s finest.
there’s belts and cotton, the softest bone and the sharpest horn.
there’s crystal and rope, feathers and gold.


.


m’s mama, cleo, this amazing woman with purple hair
and fiery cypriot blood in her veins, wonder somewhat dismayed
why there is gold laying on the window sill.

where's your safe, darling ?!

she asks smiling as she tries on a bracelet.
i laugh and let her keep an oversized
gold necklace i found once in bali.

it kind of has her name on it.
and FaMo’s.

and so i smile and think of my grandfather.
for it was FaFa who sent us children on a hunt among
the fields of purple heather, outside their house by the woods.
the one who brought back the most imaginative bouquet would win.
i think to myself i’m probably most like FaFa after all.
for my golden rule is more, as someone said so beautifully

i’d rather have flowers in my hair
than diamonds around my neck.


with love,

h

A LITTLE HOLY NUMBER

siffran åtta, - enligt pythagoras det lilla heliga numret.
där är vi nu. i den åttonde månaden.
det är ju december, men här fortfarande som om mild höst.
människor sitter fortfarande, om än i flera lager stickat, på caféernas
vippiga stolar utomhus och vänder sig mot den, trots allt,
- något bleka vintersolen.
vi äter äggröra på rostat surdegsbröd och delar en kanna earl grey.
kvar i luften ligger morgonens besök hos barnmorskan.
hon har stålgrått hår, glada ögon & känns bekant sådär som vissa gör.
hon mäter liten där inne till 35 centimeter i sin 35e vecka.
forgive the cold hands, my love, säger hon och trycker på magen.


do you feel ready to be parents?
fortsätter hon med ett litet léende, men ändå frågande.
m blinkar, bländad av morgonsolen och
randig av ljus silat genom hennes trä jalusier.
yes, säger han léende.
de mörka ögonen glittrar, bottenlös kärlek.
sedan jag. alltid ärlig. eller hudlös. eller vad det nu är.
säger det som det kommer till mig, utan att väga det först; 
it’s funny how..
the closer we get the more real it becomes.
and also the more unreal. 

för så känns det för mig. trots magen.
trots att jag känner hans konturer där inne, ser magen bölja sig
och en oförklarlig kärlek växa sig större med vågorna.
jag känner mig som om ute på just ett enormt hav, ett okänt.
jag kan se strand nu, något suddigt i horisonten,
men vet inte vilket land som väntar.


jag tänker, undrar högt;
finns det något Ni önskade att Ni visste innan?
något Ni önskat att Ni gjort, eller inte gjort,
under den där tiden när nytt land fortfarande väntade där framme?
Ni där ute med de där små världarna, nu redan vid Er sida.

 

kärlek till Er,
alla Ni där ute som längtar, undrar, planerar,
ser tillbaka på, - eller fram emot,
Ni som mist taget eller just omfamnat,

h

image n°1 | baby sister e shoots us when the family visits 
(and i edit) - thank you for saving this for me..
image n°2 | selfportrait silk is one of the photos in the
new LW mood board portfolio and so is 
image n°3 | alaïa - a portrait of model and muse lina lindholm
both sold by LW as fine art prints in that new set 
image n°4 | i just love to scribble on paper.
sometimes i throw it out. sometimes it’s saved.
sometimes it’s somewhere in between.
this particular little holy number 8 was hand drawn by
my amazing friend and illustrator sara n bergman
© hannah lemholt photography 



//



number eight, - by the pythagoreans called the little holy number.
that’s where we are now. in the eighth month.
it's december in the calendar, but as if mild autumn outside.
people still sit, albeit in several layers of knitwear,
on the outdoor chairs of the coffee shops
faces turned towards, the after all, - slightly pale winter sun.
we eat scrambled eggs on toasted sourdough
and share a pot of earl grey.
lingering in the air is this morning’s visit to the midwife.
she has steel gray hair, happy eyes
and feel familiar,  like some people just do.
she measures the small one inside to be
35 centimeters in his 35th week.
forgive the cold hands, my love, she says,
pressing and feeling the bump.


do you feel ready to become parents?
she says with a smile, but nevertheless questioningly.
m is blinking, blinded by the morning sun and
striped by light sieved through her wooden shutters.
yes, he says. smiling big.
the dark eyes glistening, bottomless love.
and then there’s me. always achingly honest.
or thin skinned. or whatever it is.
saying it exactly as it comes to me, without weighing it;
it's funny how..
the closer we get the more real it becomes.
and the more unreal.

because that’s what it feels like to me. despite the big bump.
even though i, almost constantly now, feel his contours in there,
can see the belly flowing in waves of shapes.
and feel an inexplicable love grow with every surge.
i feel as if out at just that, - a huge sea, an unknown.
i can see the shore now, somewhat blurred in the horizon,
but i have no idea what country is waiting for me.


i’m thinking out loud,
is there something you wished you would have known beforehand?
something you wished that you have done, or not done,
as that new land was waiting for you up ahead?
you out there with those tiny worlds, - already at your side.


my love to you,
you out there who’s longing, wondering, planning,
looking back on - or forward to.
to those of you who has lost and buried,
or just newly embraced,

h

FROM the FORGOTTEN FILES | BALI BLUES

medan jag börjar arbeta i dag lyssnar jag på en podcast.

de pratar om bali och jag påminns om de mappar jag,
i mitt fortsatta sorterande av kraschade hårddiskar,
satt och log över innan helgen. tänker att de får bli nästa
att dammas av och tas fram i ljuset för er.

varje fil, felmärkt och felplacerad är nu som att öppna ett kuvert

som man vet kommer att innehålla ett brev från någon saknad.
allt kommer tillbaka när fotografierna och orden vecklas ut

och plötsligt blir man påmind
om deras drag, deras språk, om stunden, med full kraft.

just de här fotografierna är från 2013
- & några av våra allra första resor till gudarnas ö.

många av er har sett de flesta av de här fotografierna innan,
men ni är också så många nya här, vilket är fantastiskt i sig.

och de här fotografierna, en bråkdel av alla bilder från bali,
stunderna & upplevelserna som de är sprängfyllda av,
äger en så stor del av mitt hjärta att ska man veta något om mig,
då måste detta vara med. deras drag, deras språk.
alla är dem små blå kuvert som vecklar ut hela världar.

jag har inte fotograferat produkter åt love warriors i år

(utöver den foto konst jag gör exklusivt för dem så klart),

så bali-längtan är svårare än någonsin. 'krigarnas' resor dit har 

varit något alldeles visst, något som är mycket svårt att sätta ord på.

jag har försökt här och där men det är som med alla riktiga kärlekar,

svåra att berätta om när precis varenda klichée plötsligt är sann.

det är en kärlek jag aldrig kommer glömma så länge jag lever, 

men också hoppas att vi får återse tillsammans snart igen.

det är en kärlek så stark att vi glömde våra rädslor,

- & att vi ens någonsin hade några. 

en kärlek som fått oss att se annorlunda på oss själva,

som ställt och besvarat varenda fråga.

så klarnar det, som det så ofta gör när det sorteras,
läggs på plats och också ses tillbaka på,
att ja, precis så är det. ska man veta något om mig
då måste det här vara med. bali. blåbär och vanilj ljuset.
precis som min tidiga ungdoms nätter. och the blues.
den som jag ofta slås av att ni är så många som verkar kunna
både läsa, - & förstå förvånansvärt väl,
mellan mina rader och bortom de blå tonerna i bilderna.
den melankoli som också förutsätter den
totala kärleken till livet.

ni som varit här sedan länge och kan läsa mellan raderna,
- & alla ni nya som precis börjat dechiffrera mitt språk,
tack för att ni är här och för alla fantastiska mail på sistone.
tänk gärna högt, jag tycker så mycket om era ord.
och fråga om ni undrar något. nyfiken ska man alltid vara.


med kärlek,


h

wardrobe is from love warriors
with the exception of my old savannah duster from spell
in image n°9 and the blue kimono in image n°11
model is amazing friend & eternal travel companion 
sara n bergman with the exception of the ones where
i happened to stick myself - image n°8, 11 & 12
(thank you for clicking the shutter there, emma & sara)
peace sign is handpainted for me by sara 
© hannah lemholt photography

//



as i start working this morning, i listen to a swedish podcast.
in this episode they talk about bali and i am reminded of the folders i,
in my continued sorting of crashed hard drives,
sat and smiled over before the weekend.
now thinking that they’ll get to be the next
to be dusted off and brought out into the light for you.

each folder, mislabelled and misplaced,
is like opening an envelope you know will contain
a letter from someone you miss.
everything comes back to you, when the photographs
and the words unfold. and suddenly you are reminded of
their features, their language.
reminded about the moment, with full force.

these photographs are from 2013,
- & some of our first trips to the island of the gods.
many of you have seen most of these photos before,
but you are also so many new readers here,
which is amazing in itself.
and these photographs,
a fraction of all my photos from bali,
the moments and experiences that they are infused with,
possess such a large part of my heart,
that are you to know me, this must be part of it.
their features, their language.

they’re all little blue envelopes 
that unfolds entire worlds.




i haven’t photographed products for love warriors this year
(in addition to the photo art i make exclusively for them, of course)
so the bali-longing is more severe than ever.
the 'warrior' trips there have been something truly special,
something that is very difficult to put into words.
i have tried every now and then, but it's like with any real loves,
hard to talk of as just about every klichée suddenly is true.
it is a love i will never forget for as long as i live,
but also one i hope that we’ll get to see again together soon.

it is a love so strong that we forgot our fears,
- & that we even ever had any.
a love that has given us a different view of ourselves.
one that asked and answered every question.




and so it is clarified, as so often is when things are sorted,
put in their place, - & also looked back on,
that yes, that’s it.
if you are to know me, this must be part of it.
bali. the blueberry and vanilla light.
just as with the nights of my early youth.
and the blues. the blues that i’m often struck by how you are
so many that seem to be able to both read,
- & understand surprisingly well,
between my lines and beyond the blue tones of the pictures.
the melancholy which also requires the
total love of life.



for you who’s been here a long time and can read between the lines
and for all you newcomers who’s just begun to decipher my language,
- thank you for being here
and also for all your beautiful e-mails lately.
think out loud, i much love your words.

and ask if you have questions.
curious, one should always be.


with love,


h