EAT BEAUTIFUL

böcker är kanske det jag tycker allra, allra mest om att köpa.
och dem blev många i slutet av förra året.
en av böckerna var eat beautiful av wendy rowe. 
jag vill ta bättre hand om både in, - & utsida under det här nya året
och den här boken påminner om mycket logisk kunskap,
men kan kanske mest av allt ge den där sortens inspiration som
gör att man inte bara lär utan får kicken att också leva,
just som, - man lär.

jag är hemtam i ett kapitel av den där boken,

- det som så fint kallas mindful eating.

det har jag i ryggraden från min uppväxt och

försöker värna om nu, när vi skapar ett nytt liv som familj.

kalla det vad man vill men där sitter vi och pratar, äter.. och njuter. 

vi äter vackert på vårt vis, med kökshanddukarna som långa servetter, 

levande ljus och jazz nästan varje kväll.

det får vara hur stökigt som helst runt om i lägenheten,

eller precis hur fullt det vill i tvättkorgen och brevlådan i datorn.

just den stunden är helig. om än med glorian på sne’ ibland.

eat beautiful står nu rygg i rygg med en favorit på hyllan,

polpo, - som är att 'äta vackert' på en annan nivå.

om den där nya boken är för att vårstäda kroppen, så är polpo’s

nu tummade bok kanske mer en receptbok för själen.

vi har turen att ha nära till en av deras restauranger och

den är rätt så rakt upp och ner underbar.

aldrig har vi tumlat ut därifrån, med både vänner & familj,

annat än nöjda med ungefär allt i livet. 

jag får försöka ta med Er på vår nästa runda dit..

det är fredag och jag fortsätter kurera årtiondets allra envisaste influensa.

jag ska se om jag kan hitta fler dunderkurer än manuka honung i eat beautiful

och försöka att inte tycka alltför synd om mig själv

med vad som känns som en bikupa till huvud på trötta axlar.

med kärlek,

h

the portrait of my little muse lina lindholm

is an extra i forgot, shot for fira s/s’17 |

hair and make up : jossi madsen

books are perhaps what i love the very, very most to buy.

and they were many at the end of last year.

one of the books i bought was eat beautiful by wendy rowe.

i want to take better care of both my in, - & outside on this new year

and this book has many reminders of very logical knowledge,

but can perhaps, most of all, give the kind of inspiration

that makes you not only appreciate,

- but also practice, what you’ve been preached.

i feel right at home in one chapter of the book,

about that which is so delectably called mindful eating.

i’ve got that in my backbone from my upbringing and am

now trying to cherish it as we create a new family life.

call it what you want but there we sit and talk, eat and.. revel.

we eat beautifully our way, with the kitchen towels as long napkins,

candlelight and jazz, almost every night.

it can be as messy as it likes around the flat or

so full it flows over in both laundry basket & mailbox.

that moment is sacred.

albeit with its halo askew at times.

eat beautiful now stands back to back with a favorite on the shelf,

polpo, - which is to 'eat beautiful' in a whole other way.

if that new book is on how to spring-clean your body,

then polpo’s now well-thumbed book is

perhaps more of a recipe book for the soul.

we are fortunate to live close to one of their restaurants and

it's pretty much simply, but straight up, wonderful.

never have we tumbled out from there, with friends and family alike,

more than pleased with just about everything in life.

i’ll have to try to take you along on our next visit..

it’s friday and i’ll be continously curing the flu of the decade.

maybe i can find additional miracle cures to manuka honey in eat beautiful

to continue the battle. and i’ll try not to feel too sorry for myself,

in face of what feels like a beehive for a head.

with love,

h

x

LOST IN THE LIGHT

vi flyger till sverige i en enda röra av tidsoptimism & varmvattenkranar som plötsligt
fått eget liv och inte alls vill låta sig stängas av efter morgonens skumbad.
det är som att även detta stämmer. detta är också som en röd tråd genom mitt liv,
m's liv, nu vårt liv. dessa små blinkningar av kaos. (kanske ska vi inte bli alltför bekväma.)
och så oss, - kramandes, eller skrattandes, i dess öga, i vårt alldeles egna lugn.
hans ha! ten minutes to spare! cup of tea, my darling?

mama & papa möter upp med långa kramar som sakta tömmer oss på längtan,
kvällsmat & levande ljus. och så trängs vi återigen i den smala sängen på vinden,
på det allra finaste av sätt; staplade tekoppar & flackande lågor som samsas på det
gamla rullbordet från min studio. och en saknad katt spinnandes oss till sömns.

några påskdagar får vi så, tillsammans.
vi lagar mat och dricker vin. fotograferar några av de tryck som ska
in i min kommande, egna lilla print shop. det finns vår i luften. och  fjärilar.
m försöker, envist och försiktigt, ta dem en & en och allihopa i kupade händer.
släppa ut dem i trädgården. jag tror att de trivs ganska bra bland fjädrar
i grönskande ris, musik & sällsamt vackert ljus. vill vara med och fira.
vi lämnar dem bara för att åka tillbaka till kafferosteriet på österlen,
där ljuset är alldeles magiskt och allt är när-odlat & nästgårds-bakat.
bella smälter mitt hjärta som ost, där hon sitter vid bordet,
nästan precis två år senare,  i vad som tycks som evig väntan
på några av de godaste stenugnsbakade pizzorna vi någonsin ätit.
tiden suddas ut. tiden blir allt tyngre, - ett allt viktigare väsen i sig.
tiden. vi slåss lite, hon och jag.
om tillräckligt av henne för allt älskande som ska
hinnas med under min livstid.

vi flyger tillbaka till london i en enda röra av tidsoptimism & en lång lista
med måsten som inte hanns med. men det är som att även detta stämmer.
detta är också som en röd tråd genom mitt liv, m's liv, nu vårt liv.
dessa små blinkningar av kaos. (kanske ska vi inte bli alltför bekväma.)
och så oss, - kramandes, eller skrattandes, i dess öga,
i vårt alldeles egna lugn. 
hans ha! ten minutes to spare! cup of coffee, my darling?

och lite sådär är det. m gör te och jag gör kaffe.
vi tar med oss london till sverige och sverige tillbaka till london.
och det är tur att han är på riktigt som min andra hälft,
annars vet jag inte hur det skulle gå med att sakna en familj så,
att redan innan planet lyfter för att ta oss hem,
har den där längtan börjat fylla kroppen igen, den som
vi varje gång sedan måste kramas länge för att tömma oss på.
tiden kommer aldrig, aldrig att räcka till
för allt älskande som ska hinnas med.



med kärlek,


h

shoot | personal & some for my upcoming little print shop
team | babysister e shoots me and i edit - an eternal thank you
wardrobe | favorite caught up in the magic kimono by girl on a vine - kiss johanna
music | lost in the light by bahamas
thank you for the butterflies
© hannah lemholt photography


//





we fly to sweden in a mess of time optimism & hot water taps that suddenly
takes on a life of their own and refuses to turn off after the morning's bubble bath.
it's like this too is just right. this too is like that red thread
through my life, through m's life, - & now through our life.
these little flashes of chaos. (perhaps we shouldn't get too comfortable.)
and then there’s us - hugging, or laughing,
in the eye of the storm, in that calm of our own.
his ha! ten minutes to spare! cup of tea, my darling?

mama & papa meet up with long hugs that slowly empties us all of the longing,
supper & candlelight. and there we are again, huddled in the narrow bed
up in the attic, in the most beautiful of ways; stacks of tea cups
and flickering flames, crowding on the old trolley table from my studio.
and a cat that’s been so missed, purring us to sleep.


we get to spend some easter days together that way.
we cook and drink wine. photograph some of the prints that are
to be part of my soon to come small printshop.
there is spring in the air. and butterflies.
m tries, stubbornly and carefully, to take them all, one by one,
in cupped hands, - to place them in the garden.
i think they’re quite content among bouquets of feathers on budding twigs, 
flowing music, - & that wondrously beautiful light.
wanting perhaps to participate in the celebrations.
we leave them only to go back to ’the coffee roast’, where the light
is magical and everything served is locally cultivated & home grown. 
bella melts my heart like cheese, sitting at the table, almost exactly the same,
but two years on, in what seems like a forever waiting,
for some of the most delicious stone oven baked pizzas we've ever had.
time is erased. time becomes heavier, - an increasingly important entity in itself.

time. we fight a bit, me and her.
over enough of her for all the loving that 
needs to be contained in my lifetime.


we fly back to london in a mess of time optimism and a long list of
must do’s that were never done. but it's like even that is just right too.
that too is like that red thread through my life, through m's life, - & now through our life.
these little flashes of chaos. (perhaps we shouldn't get too comfortable.)
and then there’s us - hugging, or laughing,
in the eye of the storm, in that calm of our own.
his ha! ten minutes to spare! cup of coffee, my darling?

and that sums some of it up. m makes tea and i make coffee.
we bring some london to sweden and some sweden back to london.
and it is such a bliss that he truly is my other half,
otherwise i’m not sure how i’d cope with all that longing of my family.
that missing that, even before the plane takes off to take us home,
has begun to fill the body up again,
- the one that we, each time have to hug long enough to empty ourselves of.
time will never, ever be entity enough for all the loving that
needs to be contained in my lifetime.


x,

h

COTTON WALK & POPPY BREATH

vi rör oss på lätta fötter, barfota.

i köket börjar det dofta kaffe & värmda

små citronbullar med vallmofrön.

solen faller in över Dina såpade trägolv.

vi bär bara på bomull, inga tyngder då.

väger inget, är bara känsla & det enda måttet

som görs är när Du håller Dina händer

i en liten, öppen ram av fingrar framför ansiktet

och kisar för fokus, allt för att se genom mitt fönster,

~ se vad bilden kommer rymma. 

tiden står både alldeles stilla som i valv över oss

och har ändå, visar det sig, rört sig fortare än

någonsin, där utanför, i den andra världen.

det enda som sägs är ord av slaget som

rymmer hela liv. det andra är ordlöst.

arbetet går i invanda rörelser och

solklara cirklar.

what do you see when you look at me?
it’s not all what it seems.. believe me

 alice boman sings in her  what;

musiken finns bara instoppad i gamla skivfodral,

~ & inuti oss då. vad som varit och vad som

skall bli finns inte till. bara att forma, placera, fånga

de liv som våra ord rymmer, i skepnad av rum.

arrangera vilka saker som än kommer Din väg

sa virginia woolf

och det är det vi gör när vi arbetar.

vad människor sedan kommer se, när de

bläddrar fram det vi gjort, bland magasin-sidor 

och flöden bakom en skärm, det finns inte

heller då, kan vi aldrig veta. men vi vet.

vet vad som ryms mellan stegen av bomull och
doften av rostade vallmofrön från köket,
~ & hur mycket som kan viskas i en sol-katts dans
och till & med in emellan orden.
ingenting annat spelar så stor roll då.
och där kan stegen få vara så lätta.
andetagen också. och livet en stund.

marie, ~ det här är för Dig.

kärleken,
den räcker till fler,

h

 
image n°1, 3, 4, 5, 6 & 7 taken for kk living mag.’13
location & styling : marie olsson nylander
image n°1 | photo art is me for LW | kimonos & dusters from spell
other details | private, vintage & from here 
image n°2 | self portrait in wildfox lennon cloud sweater

the little feather is handpainted for me by sara
© hannah lemholt photography | sara n bergman illustration






//




we move on light feet, barefoot. 
the scent of coffee and heated, small lemon buns
with poppy seeds, meanders from the kitchen.
the sun falls in, onto your soaped hardwood floors. 
we carry only cotton, no load then. 
weigh nothing, just follow feeling, ~ & the only
measuring that’s done, is you holding your hands up;
in a small, open frame of fingers in front of your face,
squinting for focus; all to see through my window, 
~ see what the photograph will hold.
time stands perfectly still as in arches above us, 
and yet, as it turns out after, has moved faster than ever,
on the outside, in the other world. 
the only thing that is said are words of the kind that
encompasses entire lives. everything else is wordless.
work goes in accustomed movements
and circles as clear as daylight.



the music is only there as
tucked into old record sleeves, 
~ & inside of us then.
what has been and what shall be, does not exist.
just shape, position, capturing those lives that
our words hold, in the guise of rooms. 
arrange whatever pieces come your way 
said virginia woolf 

and that is what we do when we work.

what people will then see, when they browse thru
our work, amongst the pages of magazines
and streams behind a screen, does not exist either,
and we can never know. but we do know
what is contained in between the cotton footsteps and 
the scent of roasted poppy seeds from the kitchen. 
we know how much that can be whispered
in the dancing reflections of the sun
& even in between our words.
not much else matters then. 
and there, the steps are allowed to be that light.
and the breaths as well. life too, for a while. 



marie, ~ this is for you.


and the love,
it lasts for more of you,


h

PALE SOUL

jag är blek och frusen. får plommonlila naglar i ton med febergraderna.

det låter som att någon drar fingrarna över strävt, vitt papper när jag andas.

jag har svårt med kylan. längtar bort. tycker att jag är genomskinlig.

tycker att jag är mest bara trött. en blek figur som möter mig i spegeln.

som av en slump råkar jag le. mot mig själv, precis då och egentligen inte för något,

det bara blir när jag kommer att tänka på hur jag skrivit till andra,

tänker om andra, hur jag utan tvekan ser andra,

~ de på riktigt fina orden ur master poems av leonard cohen;

“avoid the flourish.

do not be afraid to be weak.

do not be ashamed to be tired.

you look good when you’re tired.

you look like you could go on forever.

now come into my arms.

you are the image of my beauty .”

den hjälper. den här nyfunna mjukheten mot mig själv.

den som är svår att sätta ord på. som kanske inte heller ska berättas om.

det räcker att säga att jag odlar blekrosa vinter-rosor på kinderna.

att jag har ett oväntat léende som når ända in,

som kan liksom vända där inne för att den bottnar. kan le tillbaka,

där jag sitter i mitt dova lilla badrum av sten

och ser mig själv i speglade ögon.

och så kan en känsla skifta i kroppen. lyfta och göra allt lättare.

det blir en brasa och lillasyster som knackar på, med allt som behövs för att

hon ska kunna göra sin heavenly kiwi smoothie.

ett pyjamas-party. för bleka själar som behöver en kick.

kiwis, lime, avocado, almond milk, honey etc | recipe at emma’s new soulfood 

det har alltid varit lillasyster som varit i takt i köket

och den sista tiden har hon intagit mitt i studion. tömt kökslådorna

på bomull, filmrullar, stearinljus, läppstift & små saker jag inte ens kan

förklara vad de gör där, ~ & fyllt dem med kokos-socker, sugrör,

torkade mullbär, dadlar & cashew nötter, små rivjärn & silar.

köksbänken svämmar plötsligt över av färska kryddor och en korg med

grönsaker & lime. medan hon hanterar mixern med flinka fingrar, 

förlorar jag mig i ljuset som faller in över porslin & pyjamas.

och så kan en känsla skifta i kroppen. lyfta och göra allt lättare.

ett pyjamas-party. för bleka själar som behöver en kick.

kimonos som bär minnen av bali & raggsockor från fåren vid kullaberg.

en brasa och ett sällsamt snöljus. planer & provande av recept.

det har allt en takt, även för mig som är hopplös i köket.

jag är blek och frusen. får plommonlila naglar i ton med febergraderna.

men jag har en lillasyster som kommer med en vitaminkick värdig sitt namn, 

~ & snön lägger sig inte. marken är för varm. våren i den vinner.

kärlek, 

h

emma has started writing here | recipes are found there

her kimono is the painter’s daughter by LW | mine is from spell

chevron straws bought here | ball mason jars from the mason jar company

i’ve put classic words on a vintage botanical sheet | sara has handmade the little bug for me 

© hannah lemholt photography | sara n bergman illustration

// 

i'm pale and frozen. get plum-purple fingernails matching my fever degrees. 

it sounds like someone stroking their hand over rough, white paper, when i breathe. 

i’m not friends with the cold. i long to leave. think i'm all transparent. 

think i'm mostly just tired. there’s a pale figure meeting me in the mirror. 

as by chance i happen to smile. against myself, right then and not really for anything, 

it’s just there, when i come to think about how i’ve written to others, 

what i’ve thought about others, how i undoubtedly see others, 

the truly beautiful words from the master poems by leonard cohen;

“avoid the flourish.

do not be afraid to be weak.

do not be ashamed to be tired.

you look good when you’re tired.

you look like you could go on forever.

now come into my arms.

you are the image of my beauty .”

it helps. this newfound tenderness against myself. 

the one that is difficult to put into words.
the one which perhaps should not be told of at all.

suffice it to say that i'm growing pale pink winter roses on my cheeks. 

and that i have an unexpected smile that reaches all the way in, 

that can turn back in there, because it reaches the bottom;
that can smile back, 

where i sit in my muffled little bathroom out of stone 

and see myself in mirror reflected eyes. 

how a feeling can shift in your body.
how it can lift and make everything lighten.

turning the day into a lit fireplace and a baby sister who comes knocking;

carrying everything needed to make her heavenly kiwi smoothie. 

a slumber party. for pale souls in need of a kick.

it’s always been my little sister who was in tune with kitchens, 

and this past time she has seized the studio one.

she’s emptied kitchen drawers of cotton, reels of film, candles, lipstick & small things

i can’t even explain what they were doing there, ~ & filled them up with

coconut sugar, paper straws, dried mulberries, dates and cashew nuts,

small graters & sieves. the kitchen counter is suddenly overflowing with fresh spices

& a basket of vegetables & lime. as she handles the mixer with nimble fingers, 

i lose myself in the stunning light, flooding porcelain & pajamas.

and so a feeling can shift in your body. lift and make everything easier. 

a slumber party. for pale souls in need of a kick. 

kimonos carrying the memories of bali and

woolen socks from the sheep of our kullaberg. 

a bonfire and that wondrous light of snow. plans & testing of recipes. 

it all has a tune, even for me who is hopeless in the kitchen.

i'm pale and frozen. get plum purple nails matching my fever degrees. 

but i have a baby sister that comes with a vitamin kick worthy of its name, 

~ & the snow doesn’t settle.
the earth is too warm. the spring in it wins.

x,

h