Möte med en mördarsnigel?

Inte i vår trädgård!

Helt plötsligt fanns något främmande på marken.
En ovanligt stor snigel som sakta gled fram på gruset.
Jag har aldrig sett en så stor snigel förut här i trakten, så jag petade nyfiket på den.

Den uppskattade inte när jag blev för närgången, den drog ihop sig till halva längden.

Jag passade på att fotografera lite närmare när jag ändå höll på.
Den stora snigeln var liksom på gränsen till ovanligt exotisk.
Mer än tio gånger större än våra naturligt förekommande sniglar.

Sedan så fortsatte snigeln sin väg över gruset, det gjorde jag med, och var samtidigt glad att snigeln inte fanns hemma hos oss utan hos en handelsträdgård tre mil hemifrån.
Den måste ha följt med någon sändning med växter som kommit söderifrån, för här i norr är stora besvärliga sniglar ytterst sällsynta.
Det var första gången som jag såg en sådan här i Norrbotten, men jag har hört talas om att de förekommer vid kusten.

Sådana sniglar har jag aldrig sett hos oss någonsin, och gissar att detta var en spansk skogssnigel, eller mördarsnigel som de också kallas för.

Jag stirrade odjuret i ögonen en stund.

Borde jag ha trampat på den så de inte startar en koloni i Boden nu?
Eller har de redan gjort det?

Kanske är dessa sniglar nu på väg norrut och hunnit upp till Boden nu?
Vem vet?
Kanske de tagit sikte på vår trädgård?
Men än är jag inte särskilt orolig för att mördarsniglar skall nå till oss, för det tar en ganska lång tid för en snigel att krypa tre mil.

Hoppas ändå att de långa och kalla vintrar som vi har skall ta kål på alla sådana sniglar som följer med växter söderifrån.
Några glupska sniglar vill vi ju inte ha hem till vår trädgård.

Bi-trädet

Det började för några dagar sedan, då hördes ett nytt ljud i trädgården.
Ett ljud som ändå är bekant på något vis, men som inte hade hörts här på flera år, ett ljud som bäst kan beskrivas som ett dovt surrande och brummande.
Men ljudet var för mjukt för att komma från några motorer.

Ljudet kom från grannens hundratals bin som var här på besök.

 I vår trädgård finns ett träd som lockar hit alla bina samtidigt varje gång det börjar blomma.

Det var inte helt lätt att komma tillräckligt nära med kameran för att få bra bilder, bina hade inte tid att ställa upp för fotografering, utan jäktade raskt vidare till nästa blomma för det fortsatta insamlandet av nektar.

Trädet som är en riktig bi-favorit är vår gulbarkiga hägg, Prunus maackii, eller kanske den är mer känd under namnet näverhägg.

Trädet är en riktig favorit även för mig, då det med sin färg, form och växtsätt tillför vår trädgård en känsla av sydligare breddgrader.
Andra sydliga träd får man vänta en evighet på innan de växer sig stora, näverhäggen växer relativt snabbt upp till ett stort träd.

Läs mer om vår näverhägg här.

Monolog med mitt trädgårdsjag.

Ett fynd?

Följande utspelades på varuhuset:

Mitt trädgårdsjag: -Men, titta där, en hel hylla med växter!

Mitt förnuft: -Gå förbi!

Mitt trädgårdsjag: ...och längst ner på hyllan finns större intressanta växter.

Mitt förnuft: -Nej, gå förbi, du har ju lovat dig själv att sluta köpa växter som man måste ha i kruka och övervintra i källaren, vi har nog många krukor att bära på.

Mitt trädgårdsjag: -Det finns vinrankor också...

Mitt förnuft: -Spelar ingen roll, gå förbi, köp inte annat än sorten Zilga om du ska köpa vinrankor, de baltiska sorterna är ju mycket härdigare än denna fransos. Zilga kanske kan övervintra utomhus i vårt kallhål till trädgård, men knappast denna.

Tror du att du bor i Skåne?

Mitt trädgårdsjag: ...för bara 69 kronor! Det var billigt!

Mitt förnuft: -Köp den INTE, du klarar den aldrig, den ska ju skötas också, vattnas noga då den står i växthuset i sommar, och hur ska du få den att överleva inomhus fram tills växthuset startas?

Den kommer att dö av den torra inomhusluften, och det är för kallt att ställa in den i växthuset redan nu.

Den är inte billig för dig, den är bara bortkastade pengar.

Mitt trädgårdsjag: -Va, nej, den klarar sig säkert, se hur grön och fin den är.

Mitt förnuft: -Ställ tillbaka den stackars plantan, nu går vi vidare till mjölken.

Mitt trädgårdsjag: -Men det här är ett tillfälle som är för bra för att missa.

En billig vinranka!

Mitt förnuft: -Åh nej, ställ tillbaka den nu, du har ju lovat att lugna ner dig, du kan inte köpa allt du ser, speciellt inte växter som du måste övervintra inne i kruka!

Mitt trädgårdsjag: -Det är en vinranka. Se så fin den är! 

Jag kan redan se framför mig när druvklasarna hänger ned från innertaket i växthuset.

Underbart!

Mitt förnuft: -STÖN! Ska du börja nu igen?

Du hade ju lovat!

Mitt trädgårdsjag: -Vad har jag lovat? Nej det minns jag inte. Men åh, jag har ju inte köpt nåt sedan i höstas, jag måste ha den här.

Mitt förnuft: -NEJ! GÅ FÖRBI!

Mitt trädgårdsjag: -Den ligger ju redan i kundvagnen, Nu går vi vidare, vi var visst på väg till mejeridisken, Se där har de ju billig korv, behöver du det?

Mitt förnuft, -Va, öh, ja, Men ligger vinrankan kvar i kundvagnen?

Mitt trädgårdsjag: -Bry dig inte om den, nu har vi redan gått från den hyllan och vi hinner inte gå tillbaka med den, visst skulle vi ha mjölk?

Mitt förnuft: -Ynk och stön. Jag orkar inte med dina infall så fort vi passerar växter, ska du börja nu igen?

Mitt trädgårdsjag: (Ler tillbaka)

Mitt förnuft: -Suck, men bara för denna gång, sluta nu sedan med sådana onödiga inköp!

Mitt trädgårdsjag: -Sluta? Nej, det är ju nu det börjar.

Titta så billig tuja, visst behöver vi nya sådana?

En vinranka att ta hand om. Underbart, eller?

Parasollpil

Salix 'Blanda'

Ibland så lyckas man ju mindre bra med de olika försök man planterar in i trädgården. Vi har en parasollpil som jag nog hade trott skulle klara sig bättre än vad den faktiskt har gjort.

Här visar jag några sommarbilder av vår parasollpil, nu är den ju avlövad sedan länge och inte mycket att visa upp.

Jag köpte vår parasollpil i mitten av augusti 2010 och planterade den då.

Det mesta av trädet dog redan efter den första vintern, men stammen är vid liv en halvmeter upp från roten, ungefär så högt som snötäcket skyddade. Det växte ut nya grenar där, och de har klarat de senaste vintrarna bättre.

De första åren frös även det mesta av den nya tillväxten tillbaka om vintern, men nu har en gren utvecklats från stammen som klarar att övervintra.

Kanske har trädet klarat livet bättre de senaste åren då roten vuxit och utvecklats?

Men av de drömmar om en pil som med långa hängande grenar nästan tar i marken, så blev det bara en gren kvar.
Kanske kommer den grenen att i framtiden orka nå en sådan höjd så att drömmen om ett hängande pilträd i trädgården blir till verklighet?

Det gäller att kunna glädjas åt det små sakerna i livet, och här får jag ju välja att tänka på att den ju faktiskt ännu är vid liv, och ju ännu har en chans att utvecklas till ett fint träd, om typ 20 år kanske.
Hm, ja om inte nu någon älg kommer och äter upp det som finns kvar av trädet.

Jag har fasat lite inför tanken att det bara är från grundympen som trädet växer, men trots idogt sökande efter ett ympställe på den döda stammen, så har jag inte hittat något sådant. För om det är grundympen som växer så skulle det ju innebära att den överlevande grenen är något helt annat än Salix 'Blanda'.
Men eftersom det inte finns något ympställe, så antar jag att detta återstående gröna från stammen faktiskt är av sorten parasollpil.

Kanske man inte ympar pilträd?

Jag brukar ju ta sticklingar från de olika pilträden och rota dem, för jag har aldrig hört talas om att det skulle gå att ympa grenar av salix-släktet.

Jag har däremot inte lyckats att få någon stickling av parasollpilen att klara vintern här, trots att jag försökt.

 Den gamla stammen har fått stå kvar som en relik av mina stora drömmar om parasollpil.

Arboretum Mustila har skrivit lite fakta om detta träd, det kan du läsa här.

En vit jul.

Nu har denna bild fått lite fallande snöflingor. Tack Google+

Här i Brännberg ligger snön vit på fur och gran, snön ligger vit på taken...

Någon större oro över att inte få en vit jul har vi inte, här är alltid julen vit, med eller utan växthuseffekt.
Men så finns vår by på höglandet mellan två älvdalar, och här är klimatet lite bistrare än nere i älvdalarna.

Här visar jag några bilder över snön i vår trädgård, så här är läget just nu...

Glasen på växthuset är täckta av rimfrost, och de gröna spröjsarna syns lite tydligare.
Inne i växthuset är det lika kallt som utomhus.

Även över trädgårdslandet ligger snön, men man anar konturerna från gångar och odlingsbäddar.

Lugnet vilar över nejden men i fjärran hörs plötsligt ett dovt muller då ett jetplan passerar över vår by, det är turister från Tyskland, Frankrike, Japan och Storbritannien som åker på dagsutflykt till Ice Hotel eller till Tomteland i Rovaniemi, jag tror att de flesta av dessa besöker tomten så här dagarna före jul.
Under den timme som jag var ute och skottade snö idag passerade fem jetplan.
Turister som betalar mycket för att uppleva riktig vinter.
Vi som bor här betalar då och då mycket för att slippa kylan och för att resa söderut.

Vi drömmer inte om en vit jul, det har vi redan. Våra drömmar går istället till gröna gräsmattor och varma vindar...

Tystnaden bröts även av en traktor som plogade vägen vid vår trädgård, men sedan lade sig åter lugnet över nejden.

En fördel med snön är att den lägger sig som ett skyddande täcke över perenner som då slipper den värsta vinterkylan.

En nackdel med snön är att den vita färgen reflekterar solens strålar och gör området kallt då inte solen förmår att värma marken.

Barnen gillar snön mer än vad jag gör, igår så byggde de en snögubbe, men idag är det åter kallt, så nu går det inte längre mura snögubbar, och den som finns har frusit till is.

I eftermiddags kom en dimma som skapade rimfrost i träden.

Nu är vår trädgård redo för julen, den är nu vit och vinterfin.

Men kom ihåg att snö är bäst på bild...

Älgsäkert läge?

Upptäckt för en tid sedan att älgarna än en gång vågat sig fram till trädgårdens yttersta kant och smakat på ett litet äppelträd igen.

Morr!

De är omöjliga att hålla härifrån, trots fladdrande plastband och säckar, trots den parfymdoftande älgskrämman och trots att radion spelar hög musik hela natten lång över nejden så vågar de sig fram.
I alla fall till trädgårdens ytterkanter, men det är väl bara en tidsfråga innan de brakar loss med ännu en massaker bland trädgårdens godbitar.

Men nu har jag vässt klorna, öh, eller jag menar, nu är det vasst bland godsakerna.
Vasst av granbarr!

Detta tips läste jag om hos fina bloggen Ärligt och härligt om trädgård och natur.

Ät på grankvistarna och må så gott Herr och Fru Älg...
Kanske det sticker i munnen?

Nu är äppelträden och dylika godingar fjättrade med vassa grankvistar.

Jag har bundit fast grankvistarna med gummisnoddar.

Det är bara toppskotten på de små träden som jag hittills skyddat, får se om jag orkar knyta fast mer grankvistar på resten av grenarna, det får ju liksom inte bli för mycket gran på varje gren, för snön fastnar mer på en tät grankvist och kan riskera att knäcka de grenar som har grankvistar som skydd.

Å andra sidan blir det ju inget kvar då älgarna varit på turné förbi trädgårdens buskar och träd, så det känns som att det är värt att ta risken med tung snö.

Snön går ju att skaka av om man hinner innan grenarna knäcks av tyngden.

Bara som ett experiment så har jag även knutit fast stjälkar av stormhatt på några träd, jag upptäckte att vid den älgmassaker som förstörde så mycket, så klarade sig ett litet äppelträd som växer just vid en stormhatt.

Älgen hade av misstag fått en bit av stormhatten i munnen när den åt den första tuggan av äppelträdet, och då direkt gått därifrån.

Stormhatt är ju känd för att vara en av trädgårdens giftigaste växter.

Smaka på stormhatten Herr och Fru Älg för att sedan dö...

Nja, jag tror nog ändå inte att de dör av att få en bit av stormhatten i munnen, men jag hoppas de känner doften av den och backar, annars så kanske det i alla fall smakar illa och bränner i munnen.
Kanske älgarna då tänker; hit vill vi aldrig mera.

Jag hoppas det fungerar.

Foto från vårt köksfönster.

Tidigt i morse, och även igår så hade vi en älgjägare på pass just vid vår trädgård.
 Jag stängde radion i växthuset och hoppades att älgarna skulle våga smyga fram, men de smarta älgarna gäckade honom.

Älgarna smyger vanligtvis ut på ängen i skymningstid. Jag har jagat in dem i skogen två gånger den sista tiden så att de inte ska komma in i trädgården igen.

Mitt sista hopp för att slippa älgarnas fasoner är nu metoden med grankvistar och stormhatt.

Nattfrost - var god dröj!

Ännu blommar sommarblommor i vår trädgård trots att det varit lätt frost.
Men frosten var inte värre än en kall vind som drog genom trädgården en natt.
Tagetesrabatterna ser utblommade ut men de är ändå vid liv.
En nattfrost får tagetes att ändra färg till svart, de klarar ingen frost.

Här i vår trädgård är det ovanligt att vi klarat oss från nattfrost så långt in på säsongen, det fryser oftast i slutet av augusti, men det har det inte gjort i år. Inte än.
De milda nätterna gör mig glad, för då kan vi njuta av sommarens flor trots att höstlöven börjar täcka vår gräsmatta.

Jag håller tummarna för att vårt höstsilverax ska hinna blomma i år, men än är det nog veckor kvar innan de små knopparna öppnas. Hur länge till kommer vi klara oss från frost?

Vårt höstsilverax för någon vecka sedan, det ser nästan likadant ut ännu..

Här nedanför, vårt höstsilverax idag.

Hösten är här och vår Näverhägg övergår i gult.
Näverhäggen är fantastisk, en av mina absoluta favoriter.

Inte för att det kanske är så intressant, men här kommer ändå lite statistik över när nattfrosten kommit till vår trädgård de senaste åren:

År
2000,  3 september  -5º C.
2001,  22 september  -1º C.
2002,  15 september  -6º C.
2003,  31 augusti  -2º C.
2004,  13 augusti  -1,5º C.
2005,  10 september  -4,7º C.
2006,  14 september  -5º C.
2007,  28 augusti  -1,7º C.
2008,  30 augusti  -2,6º C.
2009,  19 augusti  -3º C.
2010,  18 augusti  -2º C.
2011,  17 september  -3º C.
2012,  9 september  -2º C.

Som ni ser så börjar vi i år närma oss rekord för att få en höst utan tidig nattfrost.
Det känns lite ovanligt. Ovanligt bra.

Nu kom regnet...

21:45

Så där ja, då hann jag precis klippa gräsmattan för första gången i år, då kom några regndroppar.
De svalkar skönt i den varma sommarkvällen.
Solen lyste och en svag regnbåge anas till vänster i bilden,

Den senaste tidens värme har gjort att trädgårdens växter skulle må gott av ett rejält regn, men regnet kom av sig, kanske det inte blir mer.
Jag älskar sol och värme men vet att växtligheten skulle behöva en rotblöta. Törs man hoppas på lite mer regn än den halva millimeter som kom ikväll?

Hoppas ni alla har en underbar helg!

Som om det var julafton...

Hippeastrum Pardinum 'Hildur'

Jag fick ett mejl från en av bloggens läsare.
Det var från Anna-Stina på Gotland. Hon skickade med en bild på en härlig blomma som syns här ovan, hon skrev att hon just postat sådana lökar och lite annat i växtväg till oss.
Dagen efter kom paketet med växter fram till oss.

Det är som om det vore julafton när sådant händer.
Att packa upp växterna och plantera dessa i krukor blev kvällens sysselsättning.
Det var förutom lökar av amaryllis-liknande 'Hildur' på bilden högst upp också med vildtulpan, stor nunneört, desmeknopp, brunört, tusenskönor, vit förgätmigej och en svalört.

Nu står alla (utom lökväxten med de långa bladen) inne i växthuset för att vila efter den långa resan mellan Gotland och Norrbotten.

Små Gutar i kruka.

Här om dagen så svängde jag förbi våra vänner i Gammelstad utanför Luleå, jag förundrades över att deras krolliljor vuxit sig så stora.
De växer visserligen där vid husets södervägg, men ändå. De har hunnit långt jämfört med våra.
Det är bara drygt fem mil mellan våra trädgårdar.

Krolliljor i Gammelstad.

Här under ser ni hur långt våra krolliljor hunnit, de har ju bara precis tittat upp ur jorden.

En av våra egna krolliljor just nu.

Det är ändå tur att en blommande julros finns här som tröst när våren tycks tveka.

Är det jul nu?
undrar en vilsen julros.

Julrosen är mitt sista bidrag till vårteckensutmaningen 2013.

Nu när det börjat att blomma och snön just smält bort så är ju våren här.

Nu behöver jag inte söka vårtecken längre...

För att se alla som varit med och rapporterat in vårtecken kolla in HÄR!