Litet julklappstips

Eftersom att jag har väldigt svårt för all den konsumtionshets som omger julen så bestämde jag mig förra året för att tillverka de få julklappar jag skulle ge bort. Tyvärr håller jag inte längre på med keramik, och min drejning blev aldrig speciellt lyckad. Någonting som är betydligt enklare är att måla på färdiga muggar (gärna loppisfyndade).

Jag köpte glas- och porslinspennor på Panduro, och följde helt enkelt instruktionerna. Att komma på motiv vart lite svårt i början, men jag gjorde bl.a. en mugg med fiskbensmönster som min svärfar fick.
Det finns en jättefin mugg med tallar på som jag har suktat efter i evigheter, som jag tror att det är Fine Little Day som har designat. Inspirerad av hennes olika designer gjorde alltså jag också en egen mugg med tallmotiv på som jag är rätt nöjd med.

När en målar på porslin så behöver en se till att ytan är rengjord och torr. Målar en fel så kan en enkelt ta bort felstrecket med vatten då färgen är vattenlöslig innan färgen har härdat. När en väl är nöjd med sitt motiv ska muggen först torka i fyra timmar innan den ställs in i ugnen i 90 minuter från det att temperaturen på 160°C har uppnåtts.
Efter att muggen har kallnat är det bara att slå in den och vara nöjd med sin lite mer personliga julgåva.

Mitt absolut bästa julklappstips, om en nu prompt måste spendera pengar på julgåvor, är att ge något som gynnar fler människor som t.ex. en bybarnmorska, mat till en familj eller stötta en organisation som stödjer kvinnor på flykt.

DIY Key Case

Min nyckelknippa har under flera år gett intryck av att tillhöra en vaktmästare. Nycklar har tillkommit och aldrig sorterats bort vilket lett till att det gått att höra mig komma skramlandes flera kilometer bort. Jag fick ta tag i situationen till slut helt enkelt och ville även lösa problemet med att mobilen blir skrapad av nycklarna när de ligger löst i samma fack på väskan.

Lösningen fick bli en rensning och detta fodral, konstruerat av en bit filt och ett par tryckknappar. Jag har inte satt ihop en detaljerad guide eftersom det som synes är en väldigt simpel konstruktion. Man klipper helt enkelt ut en bit filt som är tillräckligt stor för att rymma nycklarna när den är dubbelvikt (min blev lite liten), gör hål för själva nyckelringen och trär igenom den, och syr på knapparna på insidan (ser på bilderna nu att jag sydde på dem helt ojämnt, oh well).

Jag har testat den i en vecka ungefär och tycker att det är en oerhörd förbättring av min nyckelsituation. Kanske finns det en mer ultimat lösning men tills dess är detta inte dumt alls.

DIY Cat's Nest

Det var dags för Lily att få ett nytt bo så igår pysslade jag ihop ett av filt till henne. Det här är ett roligt och snabbt projekt (om man gör rätt med en gång och inte får göra om som jag gjorde) och jag gillar den rätt minimalistiska looken. Lily verkar också digga det.

Material: 

• 3 filtplattor (just nu 3 för 2 på Panduro = 78 kr, obs ej sponsrad) och eventuellt restbitar i en annan färg om man vill ha en kant runt öppningen.
• Nål och tråd. Jag använde en grå lintråd men vad som helst funkar väl. 
• Sax
• Linjal

 1: Klipp ut bitarna ur filtplattorna

• 2 st 30x30 cm
• 4 st 10x30 cm
• 2 st 20x30 cm
• Valfria kantbitar: 2 st 2x20 cm + 2 st 2x10 cm (ej med på bilden)

 2: Sy ihop sidorna

Ta bitarna som är 10x30 cm och sy ihop dem två och två längs långsidan. Jag använde inga fancy stygn utan bara gick på känsla. Då ser det ut som på bilden nedan. Dessa blir väggar tillsammans med 20x30-bitarna.

 3: Sy ihop väggar, golv och tak

Bestäm först vilken sida ingången ska sitta på och klipp hål i den väggen. Storleken på hålet kan variera beroende på hur stor din katt är. Jag klippte först ett 10x10 cm hål men insåg snabbt (se rolig bild nedan) att Lily absolut inte kunde komma in i lådan så fick öka det till 10x20 cm.

Jag la sedan väggarna insida mot insida med golvbiten när jag sydde, det var lättast att komma åt då. Gör likadant med alla fyra sidor och sy sedan sömmar i hörnen. Till sist kan du sätta på taket och sy fast även det. 

4:  Sy på kanten runt ingången

Avslutningsvis la jag till en kant i ljusare material för jag vet att allt katthår som kommer att samla sig där annars kommer bli väldigt synligt mot det mörka materialet. Det ger även en viss stabilitet till konstruktionen.

5: Låt kattis flytta in! 

Och lägg kanske en mysig filt därinne. Och dammsug om ditt golv ser ut som mitt. Eller skit i det och kolla på en serie istället.

Någon jävla ordning får det vara bland stickorna

Igår gjorde jag något som jag tänkt göra länge men som jag inte orkat eller haft tid med, plus att jag har gått runt och trott att min symaskin var sönder. Alla sömmar har blivit helt knäppa på undersidan i flera år. Nu verkar den ha självläkt i hemlighet i skåpet för den fungerar felfritt.

Det blev ett stickfodral till alla mina stickor och virknålar som fått ligga i kaos i en tidningssamlare tills nu. Använde den här guiden fast slarvade asmycket, som jag alltid gör när jag syr, och gjorde två stora fack på ena sidan för att ha enstaka stickmönster i. Snöret hamnade inte riktigt på mitten och kanterna är ganska fula; det är så det blir när man inte lyssnar på mattelektionerna och lär sig räkna kids! Men man klarar sig ändå här i livet om man lyckas uppskatta saker och ting för deras funktion istället för deras skönhet. Och det här fodralet fungerar alldeles utmärkt.

Glad att jag äntligen tog tag i det, fast måste erkänna att det tog mycket längre tid och var mycket jobbigare än jag trodde. Svettades som en gris framför symaskinen i gårdagens 30-gradershetta.

Spinning Jennie

Fick Jennie att visa mig hur hon spinner sitt garn. Måste kanske skaffa en egen snart för det ser så roligt ut.

Att göra en turkisk slända

För att göra en turkisk slända behöver du: 

• Blomsterpinnar, strumpstickor, pennor eller tunna kvistar, du behöver totalt fem stycken
• Tråd, gummiband eller tejp
• Ståltråd, hårnål, gem eller liten krok
• Verktyg; fil eller sandpapper, såg, tång, sax

Jag använde mig av fyra strumpstickor vars femte kompis för länge sedan blivit avbruten, samt en avbruten galge.

Det första jag gjorde var att fila till den avbrutna änden på galgen så att den skulle bli lite mjukare. Jag sågade också ett smalt snitt på vardera sidan av toppen på mittpinnen. Obs! Behövs ej om man använder sig av en färdig krok.

 Sedan använde jag varpgarn till att binda ihop strumpstickorna två och två. Jag virade garnet hårt i varje ände innan jag knöt fast dem.

Efter att ha bundit ihop strumpstickorna två för sig är det dags att montera fast dem på mittpinnen.

Då min mittpinne är sned i slutet var det rätt enkelt att få upp sidopinnarna på mittpinnen.

De ska sitta överlappande så att de bildar ett likarmat kors.

Jag säkrade mina strumpstickor med garn.

Nästa steg är själva toppkroken. Har man en liten krok eller ståltråd hemma blir det betydligt enklare. Min första slända som jag gjorde är tillverkad på precis samma sätt, fast med ett tunnare, mer lättböjligt gem som krok.

Men efter mycket knixande lyckades jag tillslut böja till gemet någorlunda bra, de två ändarna på gem/ståltråden trycktes in i de två skårårorna jag sågade till i toppen av sländan. Till sist band jag fast kroken med varpgarnet, och klippte bort alla utstickande trådar.

Sländan är nu klar att användas och väntar enbart på att jag ska få tag på mer ull.

Odlingsplaner och kunskapsutbyte

Helgen har i vanlig ordning försvunnit alldeles för fort. Jag har börjat planera årets odlingar, och utöver morötter, rädisor, gurka, chili och sallad har jag även tänkt odla tomater, grönkål och jordgubbar. Efter förra årets halvt misslyckade zucchiniodling så är jag osäker på om det är värt att försöka odla det igen.

Igår var min vän Andrea hemma hos oss och lärde mig att spinna garn i utbyte mot att jag lärde henne att sticka sockar. Jag fick testa att spinna på hennes turkiska slända, och hon tipsade mig också om hur jag enkelt kunde göra min egna slända.

Nu är ullen på bilden redan uppspunnen, och jag har gjort ännu en slända, det var rätt roligt att tänka till lite, och försöka återskapa med vad jag hade hemma. I mitt nästa inlägg tänkte jag visa hur jag har gjort!

Shibori och kallfärgning

Innan jag började växtfärga i höstas så var jag ändå toksugen på att färga något. Efter att ha inspirerats av shiboritekniken på instagram så svängde jag förbi panduro och köpte gul batikfärg.
Jag valde att pröva mig fram på två vita örngott i ekologisk bomull.
Tanken var att jag skulle utveckla mitt färgande till flera färger och kanske börja färga även annat, men istället tog växtfärgandet över. Shibori är ju en teknik som förvisso kan användas även med växtfärg, men då jag mest färgar garn så blir det lite svårt.

En snabb googling gav mig den här tutorialen och jag tycker att den är väldigt grundlig och bra. Jag färgade i min skurhink inställd i duschkabinen (som skydd mot eventuella nyfikna kattsabotörer) vilket gick bra, men det var kanske inte helt optimalt. Numera har jag ju en färgkastrull som jag använder, vilket är betydligt smidigare.

Mitt första örngott är färgat med Kumo tekniken, där jag helt enkelt har dragit ihop tyget i små stycken, knutit tråd runt om, och sedan har fortsatt tills det inte funnits tyg kvar att binda om.

Till det andra örngottet använde jag mig av Itajime tekniken. Jag vek ihop örngottet enligt instruktionerna i tutorialen, sedan klippte jag till två kartongbitar i lämplig storlek, placerade en på vardera sida av det hopvikta örngottet, och band fast det med tråd.

Efter att ha färgat mina två första härvor garn blev jag sugen på att göra en kallare färg. Efter att ha läst på lite så valde jag att göra en kallfärgning med blötläggningsvattnet från svarta bönor. Garnet är ett vitt tvåtrådigt ullgarn från svarta fåret som jag har alunbetat. 

Jag minns inte exakt hur mycket bönor jag blötlade, men jag tog det som fanns kvar i min bönburk, ca 1 cup (enligt min måttkanna med amerikanska mått). 

Dagen efter silade jag bort bönorna (som kokades upp och blev till flera dagars middag, 1 del torkade bönor blir ungefär 3 delar färdigkokta bönor) jag tryckte ner mitt garn i en stor glasburk och fyllde på med bönvattnet. Då garnet inte blev helt täckt av blötläggningsvattnet fyllde jag på med vanligt kranvatten tills allt garn blivit täckt. 

Burken ställdes i ett soligt (novembersoligt) fönster ett par dagar, och resultatet ses här nedan. Jag är extremt nöjd med resultatet! 

Växtfärgning

För ett tag sedan köpte jag boken Naturlig färgning: mat och kläder i ett kretslopp av Lina Sofia Lundin. Jag har länge velat pröva på växtfärgning, och med bokens hjälp kände jag mig stärkt nog att försöka. 

Boken i sig är både informativ och vacker i sin utformning, lättförståelig även för mig som aldrig har växtfärgat innan. Egentligen borde jag kanske säga kompostfärgat, då jag har använt mig av sådant som normalt sett hamnar i komposten, men jag har planer på att färga med växter snart. 

Så snart jag har prövat på det hela lite mer tänkte jag gå igenom lite mer om hur man gör, men jag vill ha lite mer kött på benen först. 

Min första härva färgade jag med ett bad av avokadokärnor, avokadoskal och rödlöksskal. Jag var väldigt osäker på hur färgen skulle bli, beige, brun, rosa, orange? Slutresultatet blev en mormorsrosa färg, kanske inte en färg jag normalt sett använder, så ska bli spännande att sticka med den.

Till min andra färgning använde jag mig av vanlig gurkmeja i pulverform, färgen blev en jättefin gul nyans, och jag funderar nu på att färga en lite sliten tröja på samma sätt.

Den gula härvan är färgad på en ljusgrå, ofärgad botten, och den andra härvan på en vit, ofärgad botten. Jag har efter tips ifrån den fantastiska stickerskan, färgerskan och konstnären Elin hängt upp ett ljusfasthetsprov i köket, och det ska bli spännande att se hur hållbara mina färger är.

Bonus kattbild på slappande Evo!

Åter till verkligheten

Nu när sommaren är över så är jag tillbaka på min vanliga arbetsplats, vilket innebär att jag dels gått ner i arbetstid, men ändå är mycket tröttare än vad jag brukar vara.
Trots detta har jag ändå varit lite kreativ de gångna veckorna. Jag har både bakat bröd (efter det här receptet) och kokat sylt för första gången i mitt liv. Det var superenkelt, och jag kommer definitivt göra det igen, dock råkade jag koka för länge så att det blev mer marmeladkonsistens än syltkonsistens, men smakade lika gott ändå.
Ända sedan jag på min keramikklass för tre år sedan smakade plommonsylt så har jag förgäves försökt hitta detta i varje ny matbutik jag har gått in i. Jag använde mig av det här receptet ifrån Buffé nr 6 ifrån i år, men nästa gång kommer jag nog ha i mindre socker, då det hela blev väldigt sött.

Jag har också läst två odlingsböcker; Självhushållning på Djupadal och The secret gardener. I Självhushållning på Djupadal läste jag tipset att man om man har gröna tomater som inte mognar, kan hänga upp tomatkvistarna upp och ner i fönstret, och att de då kommer mogna. Ett trick som jag nu själv har prövat efter att ha råkat knäcka en kvist på min ena buske. Det funkade hur bra som helst, även om tomaterna fick en något annorlunda form än sina buskmognade kompisar.
Jag har efter flera försök genom åren nu lyckats odla upp och hålla liv i min oregano. Jag brukar använda den färsk (torkad funkar också bra vid brist på färsk) tillsammans med råstekt potatis och svarta bönor, med lite salt, svartpeppar och vitlök. Lite som en vegansk pyttipanna.

Då mina zucchiniplantor dog så valde jag att höstfixa balkongen istället, bort med döda luktärter och zucchini, och fram med Ljung och Alun, växter som såvitt jag har förstått ska tåla frost och kyla lite bättre.
Eftersom att jag numera allt som oftast börjar arbeta kl.06 på morgonen så börjar det bli dags för vantar, jag har lagt upp till ett par Helga från Vantar för alla årstider. Förhoppningsvis kommer mitt garn att räcka, men efter vad jag kan se verkar Araucania Ranco Sock ha slutat produceras, så risken finns att det bara blir en vante.
Efter att ha stickat slätstickade tröjärmar ett tag är det skönt med lite variation, så fort de är klara är det dags för oket, vilket jag verkligen har sett fram emot, det är alltid roligt att lära sig nya konstruktioner.

Norrlandsdröm och självbevattning

När detta publiceras är jag på en semester som jag har längtat efter hela våren. En biltur upp i Sverige med stopp i Rättvik och Vilhelmina för att landa i Ammarnäs där jag och sällskapet ska rida islandshäst i tre dagar på fjället. På vägen hem stannar vi i Arvidsjaur och Sundsvall. Det ska bli underbart att vistas i glesbygd, med djur och i fjällmiljö. Sist jag åkte till Norrland blev jag helt besatt och ville flytta till typ Umeå omedelbart. Det kändes som ett annat lugn och en tillvaro bortom prestationskraven och livsstilshetsen i storstan. Jag kunde bara vara. Vi får se om den känslan återkommer nu.

För att hålla växterna vid liv när jag är borta, särskilt tomatplantan som är i stort behov av dryck, har jag fixat en liten anordning med en petflaska. Såhär gör man: 

1. Såga ett hål i botten på en petflaska med en kniv.
2. Sätt på korken och fyll flaskan med vatten. Stick ner toppen på flaskan i krukan så att den står stabilt.
3. Dränk ett bomullssnöre i vatten. Knyt sedan fast det i en liten sten som du ploppar ned i flaskan. Dra snöret från botten av flaskan upp över kanten och ned i rötterna på plantan.
4. Vattna plantan ordentligt. 

Bomullssnöret ska fungera som en veke som drar vattnet till flaskan. Jag har testat andra metoder för självbevattning men detta sätt har fungerat bäst hittills.

Hör snart!