Fine and Dandy?

Jag lade upp den här bilden på instagram igår, och den representerar ganska väl hur min helg har sett ut. Kaffe, stickning, och lite kattgos på det. Mönstret jag stickar heter Fine and Dandy Socks och ingår i en kollektion med stickmönster som heter 'The Dollar Store Collection' vars mönster kostar 1 australiensisk dollar, där alla intäkter går till olika välgörenhetsorganisationer. Just nu går alla intäkterna till Unicef, pengar som verkligen behövs, hade jag inte levt på det lilla staten behagar ge/låna ut till mig varje månad (läs CSN) så hade jag velat bidra mer. Inte minst till den pågående humanitära krisen i Jemen. 

Utöver detta har jag ägnat flertalet timmar åt att rensa bort kvickrot från min odlingslott, marken där vi har våra lotter har legat i träda under okänd tid, och kvickroten har således kunnat sprida och etablera sig av hela sitt hjärtas lust. Marken har blivit harvad en gång, så kvickroten har i princip blivit nervänd i jorden. Jag har med hjälp av en grävgrep försökt plocka upp den, ett sisyfosarbete, milt talat. Men ett bra grundarbete kommer underlätta enormt under de kommande månaderna, så det är bara att bita i det sura äpplet och sätta igång.
Idag har jag dock inte varit vid lotten, jag har däremot sått mina första frön. Och ja, det är lite väl sent att så tomater nu, men det har varit ovanligt kallt hittills (våren, var är du?) och jag har haft mycket att tänka på med skolan, så jag har helt enkelt skjutit upp det i över en månad. Men idag kände jag mig inspirerad och jag har således sått två tomatsorter, tre sorters gurka, två sorters smultron och Bataviasallat. Plus lite kattgräs till katterna.
Jag har också en liten Tomatillo som tyvärr ränner något fruktansvärt (vårt kök är både varmt och ljust) som nog ska få flytta till sovrummet. En av fördelarna med att gå min utbildning är att vi får ta med oss av de små plantorna som blir över vid omskolning, och förhoppningsvis kan jag kanske lägga vantarna på fler spännande grödor som jag, likt Tomatillon aldrig hade kommit på tanken själv att så.

En påskvecka senare

(En gif på katterna, enbart för att de är så förbaskat söta!)

Jag har haft fullt upp i skolan den senaste veckan då jag har haft växthusjour. Detta fantastiska koncept innebär att jag och en av mina kursare har haft ansvaret för sådder och uppskolade plantor. Att se till att de inte torkar ut, inte blir lusangripna etc. Det har varit kul, men tärande.

När jag inte har sett efter våra växthus har jag stickat på ett par sockar efter mönstret Fine and Dandy socks. Jag har repat upp ett flertal gånger, men har nu precis stickat klart hälen på socka ett, så nu tänker jag inte repa upp något mer (peppar, peppar). Jag har känt det som att jag har tappat min stickningsmojo det senaste, jag stickar men repar upp ca allt jag gör. Det hade varit trevligt om jag gjorde klart någonting för ovanlighetens skull.

Till mitt stickande har jag tittat på The Untold History of the United States som på UR har fått den något missvisande titeln USA enligt Oliver Stone. Väldigt intressant serie som går igenom landets historia från andra världskriget och fram till idag genom att fokusera på de olika presidenterna och den politik de förde.

Jag har också tittat på That Sugar Film eller Sockerfilmen som den kort och gott kallas på SVT. Filmen följer en australiensisk man som efter att ha ätit i stort sett sockerfritt börjar äta vanlig "hälsosam" mat igen. Hans mål är att äta den genomsnittliga mängden socker per dag för hans socialgrupp (vit man i 30-årsåldern: 40 tsk socker/dag) utan att äta choklad, godis, glass etc.
För mig som ändå är sötsugen större delen av tiden blev filmen lite av en ögonöppnare och en nyfunnen inspiration i att försöka äta hälsosammare. Jag har både diabetes typ 2 och tarmcancer nära i min släkt och jag vill liksom inte drabbas av dem. Att äta hälsosammare (och regelbundet) samt motionera mera är mål som jag har men som jag ständigt åsidosätter, de blir jämt nedprioriterade framför andra saker jag vill göra. Och det är så himla, himla dumt, av mig, i min situation. Jag vet att jag mår bättre om jag sover mellan kl.23-06, och jag vet att jag mår bättre om jag gör yoga på daglig basis, och jag vet att jag behöver äta regelbundet för att undvika migrän.

För min del bottnar många av mina tankar kring ett hälsosammare liv runt viljan att skingra den hjärndimma jag befunnit mig i under stora delar av de senaste sju åren. Det känns som att jag stretar på i riktigt trögflytande sirap ibland, och jag vill inte må så här längre. En förändring behövs, och jag jobbar på den, även om jag ibland (alltför ofta) tappar både motivationen och hoppet om att jag ska hitta tillbaka till hur jag mådde innan jag började må så himla dåligt.

Produktion och konsumtion

Riddari nr 2 är äntligen klar och jag tycker väldigt mycket om den. Hoppas att den blir mer använd än den första. Tröjan är en i raden av saker på jag stickat den här vintern och för första gången känns det som att jag kan hantverket nu, samtidigt som det finns så otroligt mycket mer att lära.

På näst sista bilden skymtar även ett av mina senaste och dyraste köp. Linnelakan. Fy fan vad det är skönt och vad jag önskar att jag köpt det tidigare. Det känns så mycket fräschare för man svettas nästan inte alls i dem och fryser inte heller. Dessutom är det äckligt snyggt. Hoppas på att de håller för alltid.

Januarigrått

Januari är inte min bästa månad. Vädret är som allra gråast samtidigt som jag saknar solen allra mest. Jag känner mig slö och seg och trött, oavsett hur mycket jag än sover är jag fortfarande precis lika trött.

Men så igår, ett par timmar mitt på dagen så hade vi solsken, och då kändes allting mycket lättare. Stickningen flöt på, katterna njöt av solskenet på balkongen och jag kände mig lite lite gladare.

Jag befinner mig annars i lite utav en stick-svacka, jag blir missnöjd med allting jag stickar på, och repar upp minst ett projekt i veckan.

Idag är det precis lika jämngrått och bistert som det har varit de senaste veckorna, men jag vet att det kommer lätta snart.

Den första dagen på det nya året

Vi firade in det nya året hemma i Mariestad med finbesök av Markus syster, och för precis en vecka sedan, på nyårsdagen, tog vi en promenad ner till sjön. Trots att vi har bott här sedan oktober hade jag inte satt min fot vid sjöstranden, så det kändes som att det var på tiden.

Det var bitande kallt i vinden så fort en stod stilla, och enligt uppgift från min kära svägerska såg jag ut som Snusmumriken, jag tycker kanske inte att likheten är slående, men tar tacksamt emot komplimangen.

Jag hade stickat ett par Nalu Mitts i julklapp till Malin, som min svägerska heter, och som tur var för mig gick hon med på att fotografera dem i iskylan. Jag stickade dem med rauma finullgarn i färgen lys grå på stickor 3,5 mm, och mönstret finns att hämta här på Ravelry. 

Apropå mönster så satte jag mig igår och renskrev mönstret till mina Walnut Wristlets så utifall att någon därute skulle vilja sticka ett par egna så är det bara att ladda ner mönstret gratis från Ravelry här.

Jullov etcetera

Det är den första veckan på det nya året, och jag lajvar jullov. Tar sovmorgon, kokar kokkaffe, bakar fröknäcke från Made by Marys fina kokbok som jag fick i julklapp, helst äter jag fröknäcket med min egen hummous och egenodlade ärtskottt på, mums!

Jag stickar, så klart, och läser i alla fina böcker jag fått i julklapp, jag tänkte att vi skulle gå igenom alla fina böcker så småningom, men först en liten titt på min vinst från 2016 års My Make Along som anordnades av Ioana från Moeke Yarns. Jag stickade ett par halvvantar efter eget mönster (bloggade här) i Moeke Yarns Elena, och till min stora glädje så vann  jag ett pris för dem! Så himla många fina grejer i ett paket, det kändes lite som en extra julafton att öppna och plocka ut allting, och som en extra vinst är mitt foto ett av fyra som kommer publiceras i Trui magazine, ett nederländskt magasin om stickning och handarbete, så himla kul!

Jag hade framförallt önskat mig trädgårdsrelaterade böcker om etymologin bakom växternas vetenskapliga namn, en bok om träd och lite annat, men min kära mamma som känner mig så väl överraskade mig med Sticka Svenska Mönster av Maja Karlsson.

Boken har fantastiskt fint foto och layout, och flera mönster som jag genast vill lägga upp till, som koftan Kristin, tröjan Sigrid och knästrumporna Sara. Höstterminens högskolepoäng har rapporterats in, och jag har äntligen fått lite csn-pengar, vilket jag firade med att beställa garn till ett par knästrumpor. I boken finns utöver mönster till själva modellerna också en stickskola och ett mönsterbibliotek, och min plan är att byta ut mönstret på strumporna mot det som kallas "Dalarna B". Ni kommer få se foton så fort som jag har börjat sticka, men jag tror att det kommer bli fantastiskt fint.
Bland mina andra stickplaner för den närmaste tiden finns också, som vanligt så här års, planer på en gul kofta, och så hade jag tänkt sticka klart Markus Lopi-tröja och min Rheinlust, lite växtfärgning finns också i planeringsstadiet.
Vi är några i klassen som planerar en tur till Kampes Ullspinneri som ligger här i trakterna, och jag har en känsla av att det kommer vara ullgarnshimmelen! Vilka är era stickplaner för våren?

En helt vanlig tisdag i november + mjuk pepparkaka

Ungefär såhär såg mitt liv ut för ett par veckor sedan, i början av november när snön föll. Jag stickade på min Rheinlust samtidigt som jag drack kaffe och åt mjuk pepparkaka tillsammans med Markus. Idag, och troligtvis även resten av helgen kommer jag att jobba med en geologitenta som jag är sen med. På måndag börjar vi en ny kurs, och det hade varit så skönt att inte ha en gammal uppgift hängande över en. Men vi är ju trots allt inne i december nu, så förhoppningsvis kan jag få in lite tid till bakning också.

Jag har länge älskat mjuk pepparkaka, och jag har äntligen hittat ett recept som funkar bra, så jag tänkte dela med mig av det. Receptet är baserat på ett recept  från 1960 års utgåva av Bonniers kokbok.

Mjuk Pepparkaka

Ingredienser

6 msk aquafaba (från kikärtor eller stora vita bönor)
2 dl strösocker
75 gram mjölkfritt margarin
1 dl vatten
200 gram (ca 3-4 dl) dinkelmjöl
1,5 tsk bakpulver

Smaktillsats

1 tsk mald ingefära
1 tsk stött kardemumma
2 tsk mald kanel
0,5 tsk stötta nejlikor

Smöra och bröa en avlång brödform, jag brukar använda mannagryn istället för ströbröd. Värm upp ugnen till 175°C.

Vispa aquafaban tills den blir vit, pösig och toppig, ställ åt sidan. Koka upp vattnet och margarinet tillsammans, när margarinet smällt, tillsätt sockret, vispa runt, och tillsätt sedan smaktillsatsen.
Vispa så att det blir väl utblandat. Blanda mjölet med bakpulvret och vispa ner det i smeten. När allt är väl blandat vänds aquafaban ner i smeten försiktigt. Häll ner smeten i formen och grädda i 35 min, eller tills kakan är färdig enligt test med provsticka.

Koftan Siri

Att presentera min Sirikofta nu är kanske lite konstigt då den egentligen har varit färdig sedan början på juli, men vissa projekt blir helt enkelt liggandes ett tag. Nu har den dock äntligen fastnat på bild, och jag har premiäranvänt den till skolan. 

Är supernöjd, bortsett från det faktum att min byst är större nu än vad den var när jag började sticka på den förra hösten, detta leder till att koftans knäppkant glappar lite, störigt ja, men tillräckligt störigt för att inte använda den. 

Mönster: Siri av Linnéa Öhman

Garn: Magasin Duett Supersoft i färgen Clover, hållet dubbelt

Stickor: 3,5 till knäppkanten och 4,0 mm till resten

Socktober

Om dagarna den senaste veckan har jag höstgrävt i skolans köksträdgårdsland (vi har en tung lerjord) och om kvällarna har jag stickat sockar. Jag vet inte riktigt varför, men jag har kommit in i ett himla bra stickflow på sista tiden, kanske är det hösten som får mig att sticka snabbare?
Eftersom att vi har varit supereffektiva i vår grävning så har vi haft lektionsfri vecka sedan onsdag eftermiddag, plötsligt har jag massor med extra sticktid som jag just nu ägnar åt min Rheinlust-sjal. Dock är jag inte överförtjust i sjalstickning, och jag längtar redan efter en ny sockstickning.

Hur som helst så har jag stickat klart mitt andra par sockar i sockgarn, mönstret heter Vestigial och är designat av Beata Jezek. Jag har stickat mina med garn från en sockblank, och även om färgerna inte är symmetriska på de båda sockarna så intalar jag mig att det är en del av charmen, och ingenting som jag störs av. Mina Vestigial är stickade på stickor 2,5, och jag valde att göra en kontrasterande tå, häl och resår i vitt Filcolana Arwetta Classic.

Mer stickskörd

När Jennie visar sina senaste vackra stickprojekt vill ju inte jag vara sämre så här är var jag har stickat på i oktober. Mössan tamarugo var rolig och gick fort att sticka. Jag använde ett garn jag hittat på second hand som har en vacker nyans av guldgrågrön. Sedan blev jag äntligen klar med en grå tröja med struktur som jag hållit på med länge. Är väldigt nöjd med hur den blev, ända minuset är att garnet (vet inte riktigt vad det är för något) redan har börjat noppa. Jag har även gjort klart ett par vantar som jag valkade för att få dem riktigt varma. Tyvärr blåser det fortfarande genom dem så jag ska klä dem med fleece invändigt. Till sist gjorde jag en enkel disktrasa i bomull och lin som jag gav bort till en vän för att försöka sprida den stickade disktrasans evangelium. Fräscht, hållbart och snyggt!

Oktobers stickskörd

Jag vet inte hur vädret har varit nere i Göteborg och i resten av landet de senaste veckorna, men här uppe i Mariestad har det varit grått, blåsigt, regnigt och lite småkallt. Som tur är så har jag precis stickat klart en ny mössa! Mönstret heter Thrifter Beanie, och finns gratis hos Woolly Wormhead, eller via Ravelry. 
Efter att ha jobbat ute den senaste veckan så har jag börjat inse värdet av en varm gosig mössa som sitter på plats. Den blev färdig nu i helgen och idag testade jag den, och den är helt fantastisk! Under hela cykelturen till och från skolan har den suttit på sin plats, trots regn, vind och kyla så frös jag inte ett enda dugg under vägen, så en ska absolut inte underskatta en bra mössas förmåga att hålla en varm!
Jag hade inget lämpligt garn i rätt tjocklek, så jag stickade den i Filcolana Gotländsk Pelsuld som jag hade över efter vantarna jag stickade i julklapp till min svärmor förra året. Då mitt garn är mycket tunnare än det som mönstret specifierar så fick jag räkna om lite, men som tur är så höll min matte, och mössan passar perfekt!

De sista veckorna innan flytten var jag hemma sjuk, och för att ha något lätt att sysselsätta mina händer med så lade jag upp till ett par Roma Mittens. Vantarna är stickade i Moeke Yarns Elena, växtfärgat med löv från körsbärsträd. Elena är ett rumänskt ekologiskt ullgarn, och när Matilda som har butiken Organic Knitters (som enbart säljer ekologiska garner, så himla bra) tog hem garnet så designade hon det här mönstret. För varje sålt mönster så går halva summan till ett projekt som hjälper romer i Rumänien, därav namnet.
Så himla fint initiativ, och superfint mönster också såklart.

Efter att mina tumvantar var klara vart jag helt förälskad i det mjuka, växtfärgade rumänska ullgarnet. Inspirerad av Matilda så bestämde jag mig för att designa mina egna vantar, med ett par färska tumvantar passade det bra med ett par halvvantar tänkte jag. Så jag stickade mig en provlapp, mätte omkretsen på mina händer, och räknade ut hur många maskor som behövdes.
Jag visste att jag ville ha någon form av flätmönster på ovansidan, och en slätstickad insida, samt en lång tumkil. Allt som allt är jag väldigt nöjd med mina halvvantar som har fått namnet Walnut Wristlets då garnet är växtfärgat med valnötsskal.

Mina senast stickade plagg har alla en väldigt neutral ton i sin färgskala, vilket för mig är väldigt ovanligt då jag annars brukar använda en hel del färger.
Ändå är det jag längtar mest efter att sticka just nu en gosig, lite lagom stor kofta i en neutral färgton. Förhoppningsvis kommer CSN vilja bidra till min försörjning senare i år, och då kan jag äntligen införskaffa garn till mitt koftprojekt, men fram tills dess kan jag bara drömma och planera. Ge mig gärna dina bästa tips på en lagom gosig kofta som en riktigt kan mysa in sig i!

Septembersockar

En av de få fördelarna med att pendla sex timmar om dagen är att en får mycket tid över till stickning. Och som alla som känner mig vet så kan jag inte sluta sticka, jag behöver stickningen för att hålla mig klar i huvudet, för att stressa ner, och för att sysselsätta händerna så att jag kan fokusera på sakerna runt omkring mig. 

Efter att i september ha stickat klart sommarens andra par sockar så lade jag genast upp till ett par nya. Mönstret heter Vestigial, och finns gratis via Ravelry. Jag stickar dem i min allra första sockblank*, och än så länge är jag supernöjd! Dock är detta också mitt tredje försök. 

Det första försöket fick blå resår, men repades upp då garnet var lockigt*, mitt andra försök hann ända fram till hälen (fast i ett annat garn), jag stickade en fleegle's heel och avskydde passformen.
Efter att ha tvättat min sockblank och sträckt ut garnet så att det blev rakt, och efter att ha kommit fram till att vit resår, häl och tå skulle göra sockan mer rättvisa så är jag äntligen på rätt spår!

Sockarna jag stickade färdigt under min pendling heter Earlybird och är ett gratismönster från ett gammalt nummer av Knitty. Jag stickade mina på stickor 2,5 i ett garn från Wollelfe, och jag är så sjukt galet nöjd! Med allt!

Kammebornia har även i år haft en sockutmaning, där deltagarna själva har fått sätta upp sina mål (typiskt bra grej!). Det mål jag satte upp för mig var att sticka klart pappas raggsockar, och att sticka minst ett par sockar till mig själv, i sockgarn, från stashen. Då både mina Earlybirds och Vestigial är stickade i sockgarn från stashen så känner jag mig nöjd.
De senaste åren har jag enbart stickat mina sockar i rent ullgarn, vilket inte alltid håller så bra i mina kängor, men nu börjar jag bygga upp sockar som lämpar sig för kängorna, och jag har många fler planerade, inte minst fina Längtan till Gotland.

Jag har också stickat klart ett par Roma mittens, och har ett par egendesignade halvvantar på nålarna just nu. Jag tror detta kommer bli en fantastiskt fin höst, i stickningens tecken!

* Sockblank är ett slätstickat stycke, med antingen en eller två trådar som löper tillsammans, oftast handfärgade. När man repar upp något som har varit stickat så krullar sig garnet, och då jag stickade ett strukturmönster så blev vissa av maskorna helt kajko. .

Petter

 

Sockan Petter är äntligen klara, eller Petteri som jag hellre kallar dem.

Jag har använt mig av grått Järbo Miniraggi och orangea rester av Zwerger Garn Opal. Jag stickade hela skiten på stickor 2,25 mm, vilket gjort dem rejält täta. Det orangea garnet räckte inte till den mönstrade delen över tån, det är så lite kvar att det inte ens var värt att spela yarn chicken.

Om jag stickar dem igen så kommer jag att sticka på större stickor, då de dels blev lite väl tighta i flerfärgspartiet, och dels för att jag verkligen inte gillar att sticka på så supersmala stickor.
Jag stickade flerfärgspartiet på strumpstickor, men det enfärgade stickade jag med magic loop och bägge strumporna på stickan samtidigt.

Jag har stickat en förstärkt häl, och en tå som är rätt standard i allt, förutom i hur jag graftade ihop de sista fyra maskorna. Istället för att låta ovansidan möta undersidan lät jag bandets maskor möta varandra på ett sådant sätt att bandet i tån ser ut att fortsätta tvärs över utan att bli avbruten.

Det fina mönstret finns gratis på Ravelry och är skapat av duktiga Dödergök.

De senaste veckornas oskärpa

  Det finns en Ebba Grön låt som ofta känns som att den handlar om mitt liv, texten lyder: 

Gå upp gå till jobbet, jobba, jobba, äta lunch, samma sak händer imorgon,  jobba, åka trick hem å sätta sig å glo, det är inget liv, det är slaveri

Men för en första gången på länge så känner jag inte längre så här inför mitt jobb, och det känns ovant men bra. Även om jag är trött efter att ha spenderat dagen utomhus med olika former av trädgårdsarbete så har jag ändå lite ork kvar efter jobbet. 
Men framförallt så känns det arbete som jag gör inte längre meningslöst, vilket jag tror är så himla viktigt. Känslan av att det man lägger 40 timmar i veckan på är meningslöst är så oerhört förlamande, så det är knappast konstigt att lusten att läsa, skapa, existera försvinner då. 
Därför är det också så himla skönt att jag nu har ork och lust till att göra allt detta igen. Utöver att spinna på sländan så har jag också stickat klart mina Petter-strumpor och kommit en bra bit på pappas julsockar.

Markus Útjörð är nu inne på den tredje färgen (av sex totalt) och även om jag kommer behöva beställa mer garn till ärmarna så känns det bra att ha kommit så här långt. En herrtröja är ju oftast inget litet projekt att ro i hamn. 

Jag har också lagt upp till en ny kofta åt mig själv, mönstret heter Mon petit gilet rayé och finns gratis på Ravelry. Jag har haft den i min queue rätt länge nu, och har funderat fram och tillbaka över olika garner och färger att sticka den i, men efter många om och men, och många upprepningar så bestämde jag mig för att göra den enfärgad i ett tunt tweedgarn, en bra sommarkofta helt enkelt.

Det blir inte alltid som en har tänkt sig

Idag har jag tagit ut semester då vi egentligen skulle ha åkt upp till Mariestad för att gå på öppet hus på Trädgårdens skola, dit jag har sökt in nu till hösten. Planen var att kolla in skolans lokaler, äta en god lunch eller fika nånstans och promenera runt lite i den stad som kanske snart kommer bli vår nya hemstad.
Men istället för att sätta mig på ett tåg i morse så vaknade jag upp med förkylning 2.0. Efter att ha varit sjuk en stor del av förra veckan är jag ju inte speciellt glad över att åka dit igen, så för att mota Olle i grind lite, så att säga, tänker jag ägna resten av dagen åt att dricka ingefärsavkok med citron, äta vitlöksbröd och sticka.
Som tröst för ännu en förkyld dag planerar jag att lägga upp till en ny kofta åt mig själv, jag har suktat efter en egen Hamburgsund ett bra tag nu, men då min stickfasthet blir helt fel med mitt tilltänkta garn så måste jag nog räkna om lite. Garnet jag tänkt sticka i är ett mossgrönt tweedgarn, men jag tänker att en aldrig kan ha för många gröna koftor?

Tre veckor senare

Tiden går fort när man har roligt, som det något klyschiga talesättet lyder. Det har hunnit gå tre veckor sedan jag sist skrev, tre veckor av kroppsarbete på heltid, och jag stortrivs. Även om jag är för trött efter jobbet för att orka göra någonting annat än att laga lunchlåda och somna i soffan. 

Även om jag själv inte har hunnit göra så mycket mer än att jobba så har odlingen inte legat på latsidan. Chiliplantorna har börjat blomma, och bägge tomatplantor har börjat bilda tomater, vilket känns väldigt tidigt? Förra året fick jag inga tomater förrän i juli-augusti nån gång, och i år har jag fått tomater redan i maj? Förvisso omogna än så länge, men ändå. Efter en lång, kall vår fick jag tidiga tomater. 

I övrigt är odlingsläget bra, förra helgen var jag hemma hos mina föräldrar och planterade i deras pallkragar; rädisor, rödbetor, två sorters mangold, sallad och ringblommor. Vi har även vitlök och potatis på gång, och här hemma på balkongen blommar jordgubbarna och smultronen för fullt, men ännu inga bär i sikte. 

Även om det känns som om jag inte gör någonting på min fritid längre så är det faktiskt inte sant. Jag har bakat bröd, gjort hummous och aioli (recept kommer) och bakat kaka. Och så har jag ju faktiskt stickat en del, inte på vardagarna, men på helgerna. Min Siri är nästan, nästan klar, och nu har jag bara högra knappkanten och halslinningen kvar, plus efterarbetet med knappar, band och blockning då. 

Jag har också köpt ett kamerastativ, äntligen, men att få till fokus med mitt fasta objektiv visade sig vara rätt klurigt, men det känns som ett bra sommarprojekt, plus att jag nu kan ta egna foton av mina färdiga projekt, kontroll över hela fotoprocessen gör min småpedantiska sida lite extra glad.