En påskvecka senare

(En gif på katterna, enbart för att de är så förbaskat söta!)

Jag har haft fullt upp i skolan den senaste veckan då jag har haft växthusjour. Detta fantastiska koncept innebär att jag och en av mina kursare har haft ansvaret för sådder och uppskolade plantor. Att se till att de inte torkar ut, inte blir lusangripna etc. Det har varit kul, men tärande.

När jag inte har sett efter våra växthus har jag stickat på ett par sockar efter mönstret Fine and Dandy socks. Jag har repat upp ett flertal gånger, men har nu precis stickat klart hälen på socka ett, så nu tänker jag inte repa upp något mer (peppar, peppar). Jag har känt det som att jag har tappat min stickningsmojo det senaste, jag stickar men repar upp ca allt jag gör. Det hade varit trevligt om jag gjorde klart någonting för ovanlighetens skull.

Till mitt stickande har jag tittat på The Untold History of the United States som på UR har fått den något missvisande titeln USA enligt Oliver Stone. Väldigt intressant serie som går igenom landets historia från andra världskriget och fram till idag genom att fokusera på de olika presidenterna och den politik de förde.

Jag har också tittat på That Sugar Film eller Sockerfilmen som den kort och gott kallas på SVT. Filmen följer en australiensisk man som efter att ha ätit i stort sett sockerfritt börjar äta vanlig "hälsosam" mat igen. Hans mål är att äta den genomsnittliga mängden socker per dag för hans socialgrupp (vit man i 30-årsåldern: 40 tsk socker/dag) utan att äta choklad, godis, glass etc.
För mig som ändå är sötsugen större delen av tiden blev filmen lite av en ögonöppnare och en nyfunnen inspiration i att försöka äta hälsosammare. Jag har både diabetes typ 2 och tarmcancer nära i min släkt och jag vill liksom inte drabbas av dem. Att äta hälsosammare (och regelbundet) samt motionera mera är mål som jag har men som jag ständigt åsidosätter, de blir jämt nedprioriterade framför andra saker jag vill göra. Och det är så himla, himla dumt, av mig, i min situation. Jag vet att jag mår bättre om jag sover mellan kl.23-06, och jag vet att jag mår bättre om jag gör yoga på daglig basis, och jag vet att jag behöver äta regelbundet för att undvika migrän.

För min del bottnar många av mina tankar kring ett hälsosammare liv runt viljan att skingra den hjärndimma jag befunnit mig i under stora delar av de senaste sju åren. Det känns som att jag stretar på i riktigt trögflytande sirap ibland, och jag vill inte må så här längre. En förändring behövs, och jag jobbar på den, även om jag ibland (alltför ofta) tappar både motivationen och hoppet om att jag ska hitta tillbaka till hur jag mådde innan jag började må så himla dåligt.

Tre veckors andrum

Katterna har spenderat de senaste veckornas värme i olika former av extra sömnighet och trötthet. Medans de har sovit har jag kokat jordgubbssylt i födelsedagspresent till pappa, stickat klart en kofta och bakat banankaka.

Till jordgubbssylten tog jag jordgubbar från två förpackningar som jag rensade och skar i mindre bitar. Efter det vägde jag dem på min hushållsvåg och tog en lika stor mängd syltsocker som mängd bär, i mitt fall 450 gram vardera.
Koka upp, och låt koka i fyra minuter under omrörning. Tag från värmen och skumma av noggrant. Häll upp på steriliserad glasburk. Jag steriliserar mina syltburkar med tillhörande lock genom att ha dem i ugnen i tio minuter på 100 grader.

Receptet jag använde mig av till banankakan kommer från Kakboken utan ägg och mjölk, på vars facebook-sida man kan hitta mängder med olika smarriga recept.
Jag bakade Banankaka med kanel och valnötter, perfekt om man har lite väl övermogna bananer hemma och har förätit sig på nicecream. För mig gick det åt två medelstora bananer till kakan, som blev lagom söt, och inte så kväljande bananig som kakor med banan ibland kan bli, rekommenderas!

Mina tre veckor av tjänstledighet har flutit förbi så oerhört snabbt, nu är de redan över och imorgon börjar jag på mitt nya sommarjobb. Jag ska spendera de kommande tre månaderna med att framförallt rensa ogräs och klippa gräs på kyrkogårdsförvaltningen här i Göteborg, och det känns så himla bra, om jag får säga det själv.

Lördagstips

Den här lördagen började jag med en stor skål alprokvarg med ekologiska jordgubbar och agavesirap som pepp inför det som komma skulle.

Idag har jag och tiotusen andra personer som hoppas komma in på en universitets eller högskoleutbildning till hösten skrivit högskoleprovet. Jag har skrivit det tre gånger tidigare, senast 2009, och det var rätt mycket som hade ändrats.
De har lagt till två nya matteprov, och strukturerat om innehållet så att man skriver två verbala prov med engelsk och svensk läs- och ordförståelse, och två kvantitativa prov med fyra olika typer av matematiska problem. Däremot har de kvar ett femte prov som är ett utprövningsprov över nya provfrågor, ett prov som man inte vet vilket det är på förhand, och som heller inte räknas in i den slutgiltiga poängen. Vilket, kan kännas lite, surt.
Förhoppningsvis gick det bra, men resultatet får vi veta först andra veckan i maj.

I övrigt har jag hängt upp nya 70-tals gardiner i vardagsrummet och spunnit garn till tonerna av Phil Ochs samtidigt som Markus ritar på en satirteckning vars innehåll jag lovat att inte avslöja, men fint blir det.

Idag är 40-årsdagen av Phil Ochs död, Phil Ochs var en fantastiskt begåvad politisk singer songwriter och aktivist, som tyvärr dog alltför tidigt. På väggen i vårt vardagsrum hänger ett foto på honom tillsammans med Bob Dylan, även om den senare är den man oftast kommer att tänka på när det gäller amerikanska protestsångare under 1960-talet så är många av Phil Ochs låtar ytterst aktuella än idag. Två av mina favoriter är Santo Domingo och The Men Behind The Guns:

Dagens musiktips till alla som gillar politisk musik, till alla som gillar någon annan form av musik, och till alla där ute som egentligen inte gillar musik. Lyssna, bara gör't.

Mina bästa poddar

Jag har två favoritformer av sociala medier, eller egentligen kanske det är så att det bara finns två former av sociala medier som jag överhuvudtaget tycker om. Dessa är i vilket fall bloggar (yay!) och poddar (woh!).

Nu tänkte jag tipsa om ett gäng härliga poddar som ger mig hjärnstimulans under tunnelbane- och tågresor. Är ingen poddkonnässör så kanske inte är så mycket nytt för de flesta, plus att några är nedlagda, men ändock.

1. Februaripodden
Ibland funderar jag på om min kärlek till Februaripodden beror på att den uppdateras så sällan och att Jonatan och Ola är såna jävla teasers. Men nä, det är egentligen för att det är himla spännande att lyssna på samtal om manlig sexualitet. Februaripodden, även kallad Impotenspodden, är den som jag blir allra gladast av när jag ser att det kommit ett nytt avsnitt. Med (spontant?) humoristisk framtoning snackar de mest om sex och relationer. Ingen reklam! Det är gött. Man kan stödja deras podd på Patreon istället, det sägs då att fler avsnitt ska komma och att Jonatans dotter ska få en sparkcykel. Hm. Börjar bli dags nu.

2. Brännässlor
Göran Greider och Gustaf Norén har en podd ihop! Alltför få känner verkar känna till detta och kan därmed inte ta del av det härligt flummiga och ideologiska pratet mellan dem. Fick på riktigt tårar i ögonen när jag lyssnade på det förra avsnittet och de pratade om den påtvingade reklamen samtidigt som jag åkte rulltrappa upp vid Östermalmstorg och gick förbi de enorma billboardsen. Det suger ut själen. Min dag blir alltid lite bättre och min hjärna lite mer öppen när jag lyssnar på Brännässlor.

3. Serial
Mycket populära amerikanska Serial går under en säsong igenom någon typ av mysterium och försöker reda ut vad som egentligen har hänt. Förra säsongen gick de igenom ett mord som en ung kille eventuellt har blivit oskyldigt dömd för - olidligt spännande! Den här säsongen handlar det om Bowe Berghdal, den amerikanska soldaten som blev tillfångatagen av talibaner i Afghanistan. Det är lite svårare att se vart det är på väg den här gången men jag följer ändå slaviskt.

4. Lilla Drevet
Den här stackars podden har väl vart lite i gungning i och med Kringlans urspårning och det faktum att alla i den ursprungliga P3-vänstern-casten har för mycket att göra för att fokusera på den. Beroende på vilka som är med är det också lite olika kvalitet och vibb i podden men den är alltid rolig och ibland riktigt jävla rolig.

5. Alex och Sigge
När jag sökte upp länken till deras podd hamnade jag på en Expressen-artikel där det stod att Alex och Sigge tjänar 200 000 kronor på varje avsnitt, så jag känner att de kanske är de poddare som allra minst behöver fler lyssnare. Men utifrån vad man hört behövs nog cashen ändå för att få Alex tornrumsprojekt att gå runt. Det här var en av de första poddarna jag började lyssna på och den håller än. Ibland blir jag lite trött på den, dels på grund av all reklam men också för att den stundvis känns manusskriven och baseras på samma struktur i varje avsnitt (det måste inte alltid landa i att Sigge presenterar någon knäpp teori som de ska testa). Jag har alltid kommit tillbaka till den för att de båda är såna himla bra berättare och verkligen ger av sig själva.

6. Pengar och politik
Min nyaste podd jag lyssnar på, fick tips om den för bara några veckor sedan. Mitt intresse för den bottnar i att jag har varit så ointresserad och okunnig om ekonomi men alltmer insett att det är svårt att klara sig i den här världen och förstå politik utan att även ha koll på detta. Sandro och Mikael förklarar bra, fast det är inte alltid jag hänger med. Det finns något lättsamt med podden som gör att det inte blir de där avsnitten man känner att man borde lyssna på utan faktiskt vill höra. 

7. Karin och Sara (nedlagd)
Det här var min favoritpodd när den lades ned så den får vara med här i listan ändå, för det finns ändå ett gäng avsnitt (typ 86 stycken) att lyssna på. Och det tycker jag man ska. Jag vet inte varför de slutade och jag brottades ett tag med en hemsk känsla av osund nyfikenhet och orimlig kränkthet på grund av det, men det har jag kommit över hyfsat nu. Problemet är väl att man lär känna de här underbara kvinnorna riktigt ordentligt genom den här podden vilket gjorde det smärtsamt när det tog slut. Som att en kompis inte längre vill prata med en och man inte vet varför. Som sagt, orimliga krav att ha på en podd! Dyk in i Karin och Saras värld för en härlig resa genom sorg och skratt, livscoachning och jävlar anamma.

8. Stickpodden (pausad)
Elin och Karin som har den här podden verkar helt underbara. Nu verkar de ha en liten paus men jag har som plan att lyssna igenom hela deras arkiv. De pratar om mönster de gillar, saker de stickar på och en del om deras vardag. Myspodd deluxe!

9. Lundellbunkern
 I kanske världens mest ambitiösa podd går tre personer igenom hela Ulf Lundells musikproduktion från första till sista skivan. De försöker samtidigt behålla förståndet och kommer in på alla möjliga samtalsämnen som relaterar till låtarna de hört. Jag har inte hört så många av avsnitten (det kommer ett nytt varje dag!) men har skrattat en del och tänkt gå på liveinspelningen av det sista avsnittet på Södra teatern den 2 mars.

Det var det! Letar ständigt nya poddar så tipsa gärna.

Aniara - en revy om människan i tid och rum

Jag har den senaste tiden blivit intresserad av att läsa science fiction igen. Problemet är att jag ofta tappar intresset med en gång av böcker i den genren. Jag har svårt att tro på det samhälle författaren föreställer sig ska finnas i framtiden och tycker att språken och namnen känns krystade. Som om människohjärnan inte räcker till för att föreställa sig något annat än det vi lever i för stunden.

Men så beställde jag den här från ett antikvariat; Harry Martinsons rymdepos från 1956. Jag är fortfarande totalt knockad av den. Man lever sida upp och ner som en dans, vilket jag inte trodde när jag förstod att den var skriven på vers. Martinsons berättelse om jordens förfall och människans ensamhet är något av det vackraste jag läst. Det enda som saknades var väl en liten ljuspunkt att andas i.