 |
| Många hade väntat länge på att vi skulle anlända till Eye Camp |
På tisdagen var det så äntligen dags att åka till Eye Camp. Som vi hade längtat. Eye Camp var beläget i Stone Town en stad med anor och historia. Staden var en viktig knutpunkt för slavhandeln i Afrika på den tiden då det begav sig.
Stone Town låg en dryg timmes bussfärd från Kendwa och vi hade fått låna lokaler i en förskola.
När bussen rullade in på skolgården vid 8-tiden på morgonen var det redan kokande hett på den torra och sandiga skolgården. I skuggan längs skolbyggnadens vägg och under träden som skänkte lite skydd satt redan fullt med människor och väntade på oss. En del hade väntat tålmodigt i fem timmar.
Vi började genast att ställa i ordning de två rummen vi hade till vårt förfogande. Det ena rummet blev undersökningsrum för optikerna och i det andra rummet förberedde vi med alla glasögonbågar som sorterats efter styrka.
 |
| Flera tusen glasögon ska sorteras så att vi enkelt kan hitta rätt. |
På Zanzibar är ungefär 90% muslimer. Förutom att alla kvinnor bär sjal, så märkte vi det också genom att männen och kvinnorna köade i olika köer. Männen tänkte nog att de skulle kunna få lite förtur, men vi var noga med att styra upp det så att det blev varannan man och varannan kvinna som fick sina ögon undersökta innan de fick komma in och prova ut glasögon. Det fungerade bra.
Vi ville också gärna prioritera de äldre och barnen, något som kanske inte alla som köat länge förstod.
Men med tanke på hur många tusen som köade under våra dagar på Eye Camp, så gick det oerhört lugnt och stilla till.
Något som dock gjorde oss som arbetad upprörda var när det vid flera tillfällen "dök upp" någon minister med följe i fin bil, läkare eller annan man med "fin titel" som tog det som helt självklart att de skulle få gå före alla i kön. Det här är vi inte alls vana vid från Sverige, men på Zanzibar hör det till vanligheterna. Det kändes inte alls bra att prioritera dessa personer som med alla sannolikhet utan större problem skulle kunna betala för sina egna synundersökningar och glasögon....
Men vi fick "spela med" och le lite ansträngt medan vi hjälpte dessa höjdare. Det var ju trots allt hälsoministern som gav oss sitt tillstånd att komma till Zanzibar, så utan hans goda minne kanske det inte skulle bli några fler besök....
 |
| I väntan på sin tur |
 |
| Lotta Gray är tidigare vinnare av Årets Glasögonbärare och följer med som ambassadör |
SÅ VAR VI IGÅNG
Det var en fantastisk känsla att få börja prova ut bågarna. Till en del var det enkelt att hitta bågar med rätt styrka. Andra som hade problem med brytningsfel eller behövde olika glas för höger respektive vänster öga var lite knepigare. Vi fick helt enkelt nöja oss med att de fick ett bättre seende med glasögon än utan till en del personer.
Helt magiskt var det vi de tillfällen då jag fick hjälpa någon med dålig syn och som inte haft glasögon tidigare. Den förvånade minen och det obetalbara leendet som följde gjorde mig tårögd vid flera tillfällen.
Denna skolpojke hade riktigt dålig syn innan glasögonen. Nu när han fått glasögon som ger honom perfekt syn kommer han att klara av sina studier utan problem. Något som hade varit mycket svårt för honom innan.
Vi fick också se många personer med ögonsjukdomar och som i brist på vård (väldigt få har råd med det) i princip helt hade förlorat sin syn. Några kunde få något bättre syn tack vare glasögon medan andra tyvärr inte kunde få hjälp alls.
Självklart var det viktigast att vi kunde matcha rätt typ av styrka på glasögon till respektive person. Modellen på glasögonen kom i andra hand. Det märktes tydligt att vi här i Europa har andra modepreferenser vad gäller glasögon. Här vill vi gärna ha stora och markerade glasögonbågar. På Zanzibar var det helt klart mest populärt med små och smala glasögon.
De flesta blev glada oavsett vilka glasögon de fick, men några blev också missnöjda och tyckte att bågarna inte alls var så fina.
Här är några bilder på nöjda, glada glasögonbärare med bättre syn:
Fortsättning följer....
