Dagens värld är uppbyggd på att man ska vara missnöjd, alltid längta efter något mer.
Vi ska vara missnöjda om hur vi ser ut därför att vi ska känna oss tvungna att köpa de senaste modeplaggen, fylla badrumsskåpen kosmetika, köpa modetidningar så att vi säkert vet vad som är trendigt så vi inte verkar dumma bara för att vi går runt med förra säsongens plagg. Vi synar oss själva och andra i sömmarna, kritiserar hur andra ser ut, hur vi själva ser ut. Inte undra på att så många går kring och nyper sig i skinnet och kollar sig i spegeln och tycker man är för tjock eller för ful på något ställe. Hur många kvinnor, unga tjejer och små flickor eller män för den delen är egentligen nöjda med sig själva? När vi alla egentligen borde fokusera på det som är bra. Att vara frisk och välmående, och älska sin kropp för vad den är och hur man kan använda den.
Som om inte de vore nog att vi är missnöjda hur vi ser ut, vi ska ju också vara missnöjda med att vi har för lite saker. Det är skamligt att man inte går runt med den senaste mobilen eller kör en snygg bil. Sedan ska man ju helst följa de senaste trenderna inom inredning, som ändrar stup i kvarten. Jaha, nu är koppar färgen ute den som var super inne igår. Nä nu ska du ju ha allt i mässing i stället. Då måste man ju slänga ut lampan i koppar för att köpa en ny i mässing. Detta ständiga habegär ökar berget av sopor, och miljöbelastningen. Hur sjukt är den här karusellen egentligen?
Om man nu inte har råd att slaviskt följa dessa ständigt nya uppdateringar av tekniker, mode trender, och inredningstrender. Då ska man gå runt och vara missnöjd. Då jobbar man sig till utbrändhet på jobbet för att man ska kunna hänga med i svängarna. Eller så lånar man pengar och hamnar i skuld upp över öronen. Allt på grund av att man vill ha det som "alla" andra har. Är det så vi vill ha det egentligen?
Hur gör man då för att minska sitt ha begär?
Man blir nöjd med det man har. De låter kanske enkelt, och det är det. Men som alla vanor och ovanor tar det tid att ändra sitt beteende och tankesätt.
Jag kan bara berätta hur jag har gjort. För fyra år sedan slutade jag nöjes shoppa. Jag går helt enkelt inte in i butiker bara för att kolla vad de har för utbud. Jag går endast på stan om jag behöver något, då går jag enbart till den butiken som jag vet har den varan jag är ute efter. På detta sätt slipper jag lockas till köp av någon vara som butiken strategiskt har satt fram för att få mig på fall. Jag slipper få hem en massa onödiga prylar som jag sedan skulle sålt på loppis när de blivit otrendiga. Framför allt sparar vi himla massa pengar på att inte köpa.
Jag undviker att köpa eller bläddra i mode och inredningstidningar, undviker även mode och inredningsbloggar . Jag behöver inte veta vilka trender som är inne just nu, eller påminnas om ett ouppnåligt kropps ideal.
Vi köper våra kläder och saker vi behöver på loppis. Hittar vi det inte på loppis kan vi tänka oss att köpa det nytt. Då eftersträvar vi att köpa miljömedvetna produkter.
Plötsligt börjar man känna att man inte egentligen behöver saker, för det finns saker som är viktigare.
Livet!
Livet ska inte gå ut på att vara missnöjd, livet ska inte gå ut på att försöka bli lycklig. Livet ska vara lyckligt precis som det är.
Strävar efter mervärde i livet. Att njuta av att få leva och att älska. Att njuta av att spendera tid tillsammans. Att lära sig något nytt, och märka att man klarar av det. Att göra saker själv från grunden. Göra det som gör en lycklig, för en del kanske det kan vara att träna, skapa konst eller musik. För andra kanske de kan vara att plocka sina egna bär, eller odla sin egen mat.
Hej jag heter Anna!
Jag är lagom gammal (oavsett hur gammal jag blir), lagom rund om magen och om baken efter att jag fött våra två underbara döttrar. Jag är ingen modell lång kvinna, men jag är lagom lång så jag räcks att pussa min man om jag står på tå.
Vi kör två skruttiga bilar som fungerar alldeles utmärkt ( för det mesta). Vi är kanske ända som vi känner som har vår tjocktv kvar, den fungerar fortfarande toppen efter 15 år.
Jag går runt i mina loppis fyndade kläder ( det som någon annan inte längre velat ha), jag bryr mig inte om jag är flera år efter trenderna. Om kläderna är hela och rena och passar på min kropp är jag nöjd. Jag har ofärgat hår och sminkar mig inte längre, jag duger som jag är. Mer om det kan du läsa
här.
Vi är friska, och lyckliga. Det är det ända som betyder något.
Jag är nöjd med livet som det är!
